På bloggen Oskyltat hittar du sevärdheterna du inte visste att du ville se – de som sällan är utmärkta med en skylt. Oskyltat är en direkt fortsättning på bloggen Osevärdheter som jag 2010–2017 hade hos Dagens Nyheter. De 235 inläggen hos DN är fortfarande tillgängliga. De första tio årens inlägg hittar du på denna samlingssida, perfekt när du letar utflykter i Sverige. Oskyltat finns även som grupp på Facebook.
Hör gärna av er med synpunkter och förslag. Sprid länken till bloggen och dela inläggen på Facebook. Jag gör detta i första hand för min egen skull, men det är alltid roligare om det finns någon som tar del av vad man skriver.
Stanna till nästa gång du passerar Östermalmsgatan 68 i Stockholm. I de annars spikraka kvarteren är den lilla gården framför huset ett skönt avbrott – och dessutom en rest från en mindre inrutad tid.
Husets fasad följer det som en gång var Ladugårdslands tullgata. Gatan vindlande sig fram över det som idag är övre Östermalm – från Ladugårdslandstull (mitt på dagens Karlaplan) och en liten bit förbi Lilla Jans (gård och krog vid nuvarande Lill-Jans plan).
Gatan har blivit ett fint utrymme framför huset till höger.
När bostadshuset skulle uppföras 1906 fick tomtägaren av någon anledning bara byggnadslov ut till den gamla gatans gräns, trots att stadsplanen krävde ett rätvinkligt gatunät.
Huset som uppfördes fick namnet Hemgården och var Sveriges första kollektivhus. Det fanns en matsal, som serverade tre mål mat om dagen, centraltvätt och bageri. Ekomin var det dock sämre med och verksamheten gick i konkurs efter några år. Istället bildades en bostadsrättsförening.
1863 års karta över Stockholm. Hemgårdens föregångare på platsen, ett sockerbruk från 1760-talet, utmärkt med svart. På kartan syns även Tyskbagarbergen.
Det finns ytterligare en rest av Ladugårdslands tullgata: Tyskbagargatan, som fick sitt namn 1885. Men den ser ut som en helt vanlig lite trist gata.
Den här bloggen har tidigare berättat hur de klassiska fotbollsklubbarna i Stockholm och Göteborg bildades. Och att det i många fall saknas upplysande skyltar på de historiska platserna. Nu har turen kommit till Malmö där FF vinner skyltkampen över IFK.
Först ut i staden med fotboll var dock Malmö Velociped Klubb som introducerade sporten 1890. IFK Malmö bildades den 23 april 1899 och de första åren var det främst friidrott som gällde. 1903 lockades några spelare över från cykelklubben och vips hade IFK ett eget fotbollslag.
Det konstituerande mötet 1899 hölls i Högre allmänna läroverkets gymnastiksal och initiativtagare var skolans rektor Per Hjalmar Söderbaum. Skolan på Amiralsgatan heter idag Latinskolan och den gamla gymnastiksalen revs 1977. Man hade kunnat tänkt sig en skylt som berättar om platsens betydelse på den nya gymnastiksalen – men icke.
Den nya idrottshallen. I den gamla, på samma plats, grundades IFK.
Bollklubben Idrott, som bildats 1905–06, gick 1909 upp i IFK Malmö. Pågarna trivdes dock inte i den nya klubben och redan året efter lämnade man IFK och bildade Malmö FF. Grundandet skedde den 24 februari 1910 på Malmö idrottsplats restaurang.
Restaurangen revs 1978, den låg på vad som idag är en parkeringsplats mellan Malmö IP och Malmö Opera. En fin skylt med de 19 grundarnas namn utmärker platsen. 1–0 till Malmö FF, Sveriges mest framgångsrika fotbollsklubb.
Till höger på parkeringsplatsen låg restaurangen där FF bildades.
Man kan inte räkna dem alla, sägner och sånt man hör… Till exempel alla berättelser om poeten Nils Ferlin. En av dessa handlar om en hembrännare med efternamnet Frid som ska ha hållit till i Filipstad med omnejd. Ferlinkännaren och trubaduren Rolf Mårth berättar att denne Frid först dök upp i några av Ferlins revykupletter på 1920-talet.
Några citat som nämns när det gäller poeten och hembrännaren är ”Jag längtar ut till skogarna där Friden bor” och ”Jag ska sticka upp till Friden och få en sup”. En av platserna som pekas ut som tillhåll för Frid är en grotta strax väster om Filipstad. Inte helt lätt att hitta, men jag tror att jag lyckades med hjälp av Lennart Jansson på Filipstads Orienteringsklubb.
Fridens grotta.
Grottan är ingen grotta i egentlig bemärkelse utan några klippblock som bildar ett utrymme under sig. Du hittar den (förhoppningsvis) på Dammshöjdens sydsida (kartkoordinater 59.69868, 14.09954). Grottan innehöll inget stärkande vid vårt besök – men det var gott om kantareller i skogen.
Fakta/läs mer Jenny Westerström: ”Nils Ferlin – ett diktarliv”, Albert Bonniers, 1998.
Bostadsområdet Holmviksskogen i Gustavsberg öster om Stockholm går inte att missa. Vid infarten från Skärgårdsvägen markerar en fyr (från Svartbådan utanför Valdemarsvik) att du ska svänga av. Väl uppe i området markerar fyren ”Viksten nordvästra” (stod söder om Nynäshamn) att du kommit rätt. Båda är skänkta av Sjöfartsverket i början av 1990-talet.
Svartbådan.Viksten NV.
Fyrarna i Gustavsberg är inte de enda i Stockholms län som ”gått i land”. På en skolgård intill torget på Dalarö hittar du ”Kofoten” (stod öster om Ingarö) och vid kajen vid Dalénum på Lidingö återfinns sedan 2021 fyren Ällöviken (stod utanför Örnsköldsvik). Efter att denna text publicerades i Dagens Nyheter förra veckan inkom tipset om fyren från Käringön som numer står vid ”närbelägna” hembygdsgården i Öregrund.
Kofoten.
Allt som ser ut som en fyr är dock inte en fyr. I Nynäshamn utformade man tre pumphus som små fyrar. Passande i staden som har som slogan ”Där havet och livet möts”.
Fyr eller pumphus i Nynäshamn?
Även uttjänta fyrskepp finns att beskåda på land. Besöker du Glasriket i Småland kan du passa på att njuta av tornet från ett fyrskepp (som hade nummer 24 bland de svenska fyrskeppen) på Orrefors stugby. Tornet stod tidigare vid ett ”raggarfik” i Skarpnäck i södra Stockholm. Den här bloggen har haft flera nedslag med gamla fyrskepp. 2015 gjordes denna sammanställning, men mycket har säkert hänt sedan dess.
Alla som besöker Gotland känner till de magnifika stränderna och de medeltida kyrkorna. Men skippa baddräkten och psalmboken för en dag och ta dig an några av öns mer exotiska destinationer: Tio mindre ”orter” (ansamlingar av hus/byar) som en gång tiden hade både postkontor och järnvägsstation, ofta i samma byggnad.
Postservicen på Gotland har sorgligt avvecklats i samma takt som i övriga Sverige. Järnvägen försvann redan 1960. Kvar till sist var öns motsvarighet till Transsibiriska järnvägen, den drygt 11 mil långa sträckan från Lärbro i norr till Burgsvik i söder.
Sylfaste Hållplatsen låg 10,6 kilometer med tåget söderut från Visby. Posten hyrde in sig i hållplatsbyggnaden fram tills servicen drogs in 1960. Huset står kvar (kartkoordinater 57.58696, 18.43382). I Sylfaste fanns även ett stort mejeri.
Sylfaste någon gång på 1950-talet. Foto: Olof Sjöholm/Järnvägsmuseet
Bjärges Ett klassiskt stationssamhälle (27,1 km från Visby) som växte upp ur ”intet” när järnvägen kom 1878. Socknen Vänges tidigare ”centrum” vid kyrkan tappade nästan helt sin betydelse. Posten huserade i stationshuset och överlevde järnvägen med sju år. Huset står kvar (57.44941, 18.48814).
Fidenäs Även samhället Fidenäs (71,4 km från Visby) är en produkt av järnvägen, som nådde hit 1908. Namnet är en konstruktion av att platsen ligger på gränsen mellan socknarna Fide och Näs. Posten låg i stationshuset tills servicen drogs in 1960. Huset står kvar (57.09407, 18.30226).
Stationen i Fidenäs 1985
Tvärbanan från Slite i nordost till Hablingbo i sydväst (från början tre olika bolag) tackade för sig redan 1953.
Dune Dalhems socken kunde ståta med två järnvägsstationer. Dune (9,1 km från järnvägsnätets knutpunkt Roma) var betydligt mindre än Hässelby i själva kyrkbyn. Posten låg i stationshuset och drogs in samtidigt som järnvägen. Huset står kvar (57.56016, 18.56009).
Dune omkring 1958. Foto: Olof Sjöholm/Järnvägsmuseet
Isums Posten i Isums huserade 1898–1961 i stationshuset (6,1 km från Roma). Servicen överlevde således järnvägen med åtta år. Huset står kvar (57.49404, 18.36694).
Sista dagen för posten i Isums
Bander När järnvägen kom till Bander i Mästerby (10,4 km från Roma) blev platsen ett centrum även för omgivande socknar med bland annat mejeri, snickeri och affärer. Posten låg under två olika perioder i stationshuset, även här överlevde den järnvägen med åtta år. Stationen står kvar (57.47991, 18.29991).
Stationen i Bander 1993
Stjärnarve I Eksta (37,9 km från Roma) fick både post och station namn efter den största gården i trakten, Stjärnarve. Till skillnad mot övriga platser i denna berättelse låg posten här aldrig tillsammans med järnvägen. De sista åren (1956–61) låg posten i lanthandeln (57.28763, 18.18820). Både den och stationen (57.28804, 18.21753) står kvar.
Silteby För att inte blanda ihop Silte (46,6 km från Roma) med det betydligt större Slite i norr fick både station och post namnet Silteby, trots avsaknad av någon riktig by på platsen. Postkontor 1924–53 och postombud till 1960 i stationshuset, som står kvar (57.21529, 18.23037).
Postkontorets sista dag
Även de två mindre banorna Visby–Hallvards och Hemse–Ronehamn bidrar till posthistorien.
Hallvards 1912 nådde järnvägen Hallvards (7,4 km från Visby) i Västerhejde. Banan var en förlängning av järnvägen som hade byggts till regementet på Visborgs slätt. Bland annat ville man underlätta för turisterna att ta sig till kurorten Kneippbyn. Fram till 1957 låg posten i stationshuset, järnvägen lades ned redan 1940. Posten 1971. Stationshuset står kvar (57.58596, 18.23198).
Stationen i Hallvards 1984
Autsarve Järnvägen från Hemse till den viktiga hamnen Ronehamn lades ned redan efter 14 år, 1918. Halvvägs på banan ligger Rone kyrkby, men namnet på stationen blev Autsarve (5,1 km från Hemse), efter ett gårdsnamn, för att undvika ihopblandning med Roma. 1912–24 låg posten stationshuset, servicen fanns kvar i byn till 1962. Stationshuset finns kvar (57.21100, 18.44809), men har flyttats en bit norrut.
Autsarve med den äldre stavningen
Fakta/läs mer • Molin & Stenström: ”Järnvägslinjen Klintehamn–Hablingbo 20 år efter nedläggningen”; specialarbete vid Säveskolans gymnasium, 1972. • John Kvarnstedt: ”Gotlands Järnvägar”, Press förlag”, 1978. • Carl Axel Jakobsson: ”Postgång och postväsende” i ”Från Gutabygd 1982”, Press förlag. • Martin Ragnar: ”Ångspårvägen Visby–Visborgs slätt–Hallvards”, Svenska järnvägsklubben”, 1995. • Ragnar & Hardings: ”Järnvägen till Ronehamn”, Svenska järnvägsklubben”, 2002. • ”Gotlands fasta postanstalter genom tiderna från 1600-talet till år 2003, del 1–5”, Sammanställt av Sällskapet Poste Gutensis genom Stig Högström, 2003–2005. • ”Järnvägsdata med trafikplatser”, Svenska Järnvägsklubben, 2009. • ”Postal X”, Facit, 2020.
Skånska
Maglarp kan stoltsera med två före detta torn. Här fanns världens största
vindkraftverk. Här fanns en modern kyrka som församlingen tröttnade på.
Under slutet av 1800-talet kände många församlingar i Sverige att det var dags att se om sitt hus. Den gamla kyrkan var för omodern, för liten, för mörk eller kanske för trasig. Här skulle byggas nytt! I de flesta fall revs den gamla kyrkan och den nya placerades på samma plats.
I Maglarp kom man till skott i början av det nya seklet och den ståtliga nygotiska tegelkyrkan kunde invigas 1909. Kyrksamheten blev dock aldrig vad den en gång hade varit och stora kyrkor ekar tomt. Dessutom är underhåll av kyrkobyggnader inte helt gratis.
Maglarps nya kyrka i juni 2005. Foto: Bengt A Lundberg/Riksantikvarieämbetet/CC BY 2.5.
Den medeltida kyrkan i Maglarp hade som tur var lämnats kvar och 1971 kunde den återinvigas efter en renovering. Fem år senare hölls den sista gudstjänsten i den nya kyrkan. Tegelkatedralen förföll och efter många turer, ända upp i Regeringsrätten, revs den 2007.
Grunden av kyrkan är kvar mitt på kyrkogården (kartkoordinater 55.38243, 13.06968) som fortfarande används. Kvar på grunden står två kyrkklockor, från 1771 respektive -91. De flyttades från den medeltida kyrkan till den nya och enligt församlingen finns det inga planer på att flytta tillbaka dem. De har spelat klart.
Maglarps nya kyrka i mars 2022.
(Maglarps nya kyrkas öde är ovanligt men inte unikt i Sverige. Bloggen har tidigare uppmärksammat parallellfallen Balingsta i Uppland och Kinnarumma i Västergötland. Båda väl värda ett besök.)
800
meter norrut reste sig fram till 1993 ett ännu högre torn, Sveriges första
större och världens då största vindkraftverk. Det stod klart 1982 och uppfördes
som prototyp och forskningsanläggning för framtida vindkraft i Sverige.
Snurran i Maglarp projekterades och drevs av dåvarande Sydkraft, som efter några år även tog över ägandet från staten.
Vykort från Sydkraft.
Några korta fakta: Maxeffekt: 3MW, navhöjd 80 m, vingspann 78 m. Det kan jämföras med de största vindkraftverken i Sverige idag som återfinns i Aldermyrbergets vindkraftspark i Skellefteå kommun: Navhöjd 155 m, vingspann 150 m. Vindkraftverk i Kingebol (Åmål) och Knöstad (Säffle) har den högsta maxeffekten: 6,2 MW. (Reaktor 3 vid kärnkraftverket i Oskarshamn är den reaktor i Sverige med högst effekt: 1 450 MW.)
Då som nu gnälldes det över att vindkraftverk bullrar och förstör vyerna över landskapet. Inte ens skyhöga elpriser tycks kunna ändra på det. Pionjären i Maglarp monterades ned 1993 och idag finns inga spår på platsen (kartkoordinater 55.38942, 13.06666). Njut istället av tystnaden – och den globala uppvärmningen.
Arbetarna vid Ljusne-Woxnas sågverk i Ljusne var tvungna att hålla sina möten utomhus eftersom företagets ägare greve Walther von Hallwyl inte tyckte om fackföreningar. Den 18 juli 1905 var måttet rågat. I samband med att den socialdemokratiska ungdomsklubbens nya fana skulle firas skickade man ett telegram till hjältekonungen Oskar II. Man tackade regenten för den fredliga upplösningen av unionen med Norge, men nämnde också att arbetarna tvingas samlas på landsvägen:
”Eders Majestät!
1500 fattiga arbetare från Ljusne och Ala, i brist på annan plats samlade till
fest å allmänna landsvägen, sända Eders Majestät och regeringen en hjärtlig
hälsning och ett innerligt tack för ådagalagd vishet och fredskärlek. Minnet av
densamma skall sent gå ur folkets minne. Leve konungen!
Å mötets vägnar:
C J Lindahl Aug.
Gillberg”
Enligt
vad som berättas i Ljusne ska kungen ha bannat greven för att de anställda tvingas
mötas utomhus i ur och skur. Det hjälpte inte arbetarna. Sex av dem avskedades
av von Hallwyl som straff för telegrammet. Två år senare blev alla av med
jobbet när sågverket lades ned.
Fyrtio år efter telegrammet reste Socialdemokratiska ungdomsförbundet en minnessten på allmänningen Fejan, där mötet hölls (kartkoordinater 61.20758, 17.10220). Walther von Hallwyls namn lever vidare med familjens hem i Stockholm som sedan 1938 är ett museum.
I en före detta pub på Burspråksvägen 11 i Johanneshov i södra Stockholm finns en ståtlig väggmålning utförd till Hammarby IF:s 75-årsjubileum 1972. Legendarer och då aktuella hammarbyare har avbildats av tecknaren Börje Dorch.
Pub Mignon var på 1970-talet en populär plats för bajare att samlas på inför match på Söderstadion tvärs över Nynäsvägen och nu verkar det som om de grönvita är på väg tillbaka. Enligt uppgift ska Supporterklubben Bajen fans och Hammarby ishockey ta över lokalen. Före pubtiden låg ett kafé i lokalen, men jag antar att det blir mer bira än latte på borden framöver.
Jag som bloggar heter Mats Areskoug och är utbildad byggnadsingenjör och journalist. Sedan 1999 arbetar jag som redaktör på Dagens Nyheter. Förutom två diktsamlingar har jag gett ut boken ”Hälsningar från Gotland” med vykort och lite nutidshistoria. En k-spaning och nostalgitripp från 1960-, 70- och 80-talet.
