Nyare tiden – Oskyltat

Fredad mil värnade gruvans ved

Dalarna, Nyare tiden Postad av Mats Areskoug ons, maj 20, 2026 07:43:22

Förr gick det åt många träd när malm ska bli till metall. Tillmakningen i gruvan krävde ved, hyttan slukade träkol och så vidare. Den för riket livsviktiga koppargruvan i Falun slukade mängder av virke från stora delar av Dalarna, speciellt under högkonjunkturen på 1600-talet.

Extra viktigt för driften var området närmast Falun. På 1750-talet upprättades en så kallad fredsmil (efter en gammal svensk mil, 10 689 meter) runt gruvan, där ingen annan avverkning eller kolning fick ske. Förordning var inte den första i sitt slag, under århundradena innan hade liknande regleringar genomförts.

1750-talets fredsmil inventerades i början av 2000-talet. Ursprungligen markerade 112 rösen, stenar eller pålar cirkeln, och flertalet av dem finns kvar att beskåda efter drygt 270 år. Till exempel punkt 109, en oansenlig sten som ligger strax intill länsväg 293 söder om Smedsbo (kartkoordinater 60.56152, 15.42920)

När förordningen om fredsmilen kom hade redan behovet av träd minskat betydligt och efter omkring hundra år självdog den. Falu koppargruva lades ned 1992 efter att ha varit i bruk i drygt 1 000 år.

Fakta/läs mer
• Kjell Sundström: ”Falubygden berättar. Kulturmiljöprogram för Falu kommun”, Falu kommun, 1998.
• Sajten Fredsmilen.

En stolpe markerar den viktiga stenen.

Kommentarer(0) https://www.oskyltat.se/?p=1280

Hundratalet döda i jordskred vid Göta älv

Bohuslän, Djur och natur, Nyare tiden Postad av Mats Areskoug mån, april 20, 2026 07:32:23

Risken för jordskred längs Göta älv är ständigt närvarande. En person omkom i Surte 1950 och utanför Lilla Edet dog tre personer 1957. Det är dock inget emot vad som inträffade på kvällen den 7 oktober 1648 vid den då norska byn Intagan, sydväst om Trollhättan.

Ett samtida brev berättar att skredet omfattade minst 200 x 200 x 15 meter. Folk, fä och byggnader sveptes med och flera fartyg slogs sönder. Rasmassorna dämde upp älven och vattnet kom att stiga tiotalet meter. Först 27 dagar senare återtog älven sitt normala flöde, vilket kostade människoliv nedströms i flodvågen. Man misstänkte att ett kraftigt åskväder hade utlöst skredet.

Totalt omkom minst 85 människor, men det finns uppgifter om så många som 127 dödsoffer.

Landskapet ned mot älven vid Intagan och Åkerström är fortfarande märkt med ärr efter skredet. Marieströmsåns utlopp flyttades några hundra meter söderut. Ån var riksgräns mellan Norge och Sverige och nu växte Sverige rent praktiskt med ett mer eller mindre obetydligt område. Detta ledde till en formell norsk protest, som ska ha mötts med svaret att det inte skulle dröja länge innan hela Bohuslän var svenskt. Så blev det tio år efter raset.

OBS: Missa inte den dränkta slussen i Åkerström när du besöker platsen!

Fakta/läs mer
• L M Svenungsson: ”Hjärtum-Västerlanda, Inlands Torpe. Häradshistorik”, 1960.
• Lennart Jörälv: ”Sällsamheter i Västergötland del 2”, Rabén & Sjögren, 1982.
• Pasi Hakopuro: ”Historien om jordskredet i Åkerström” i TTELA den 18 mars 2017.

Marieströmsåns lopp ändrades av skredet.

Ärr i landskapet.

Ekonomiska kartan från 1938 visar hur länsgränsen följer åns tidigare sträckning. Länsgränsen överensstämmer med den gamla riksgränsen.

Kommentarer(0) https://www.oskyltat.se/?p=1265

Ur led var tiden – och nollan i Stockholm

Hela hus, Nyare tiden, Storstockholm, Uppland, Vägar och spår Postad av Mats Areskoug ons, april 01, 2026 07:22:56

Till slut gick det inte längre att utgå från att klockan var 12 när solen stod högst på himlen. Med de moderna kommunikationerna, speciellt järnvägen, kunde inte olika platser i landet ha olika tid. Till exempel skiljde det 24 minuter mellan Stockholm och Göteborg och hela 45 minuter mellan Haparanda och Strömstad.

Den 1 januari 1879 fick hela Sverige en gemensam tid som utgick från en meridian 3 grader väster om meridianen vid Observatoriet i Stockholm. En kompromiss och ungefär mitt i landet. Lite olyckligt blev tidsskillnaden till hela världens nollmeridian i Greenwich 1 timme – och 14 sekunder. Den 1 januari 1900 justerades den svenska tiden till den mellaneuropeiska som utgår från 15 grader öster om Greenwich och de 14 sekunderna gick upp i rök.

Nollmeridianen i Greenwich i östra London är en sevärdhet av rang och många turister har stått med en fot på var sida om linjen. En fot på västra halvklotet och den andra på östra. Observatoriet i centrala Stockholm ritades av Carl Hårleman och byggdes 1747–53. Sedan 1756 mäts här temperatur och nederbörd. Tidigare fanns Observatoriemuseet i byggnaden, men det är tyvärr stängt sedan drygt tio år. Men Sveriges tidigare nollmeridian, som främst användes vid kartering, finns markerad – i alla fall den som gällde till 1827 då en justering på 18 meter gjordes för att de nyinskaffade mätinstrumenten behövde stå stadigare. Inte lika ståtligt som i Greenwich, men ändå.

Sveriges gamla nolla.

Sveriges sedan 1900 gällande nollmeridian passerar i närheten av flera städer från Östersund i norr till Karlshamn i söder. Vill man uppleva var solen står högst klockan 12 är det dock Eksjö som gäller. Någon ny svensk nollmeridian har jag inte lyckats identifiera. Själv går jag till platsen för det numer rivna torpet Lustigkulla (Spökhuset, som min fru kallade det när hon var liten) i närheten av sommarstugan i Bergslagen. Det låg 15 grader ost Greenwich.

Ska man ta ett kort, men bredare grepp, om tidsskillnader är Centraleuropeisk tid, som vi tillhör, intressant. Zonen sträcker sig från Polen i öster till Spanien i väster. Samma klockslag, men en ”tidsskillnad” på ungefär två timmar.

Fakta/läs mer
Bergström (red) & Elmqvist (red): ”Huset närmast himlen. Stockholms observatorium 250 år”, Observatoriemuseet, 2003.

Det numer rivna spökhuset mellan Nora och Lindesberg.

Kommentarer(0) https://www.oskyltat.se/?p=1251

Generalrepetition för livet ”over there”

Hela hus, Nyare tiden, Storgöteborg, Västergötland Postad av Mats Areskoug sön, mars 01, 2026 08:28:24

Den sista kilometern i födelselandet blev samtidigt en smak av som väntade i det nya landet på andra sidan Atlanten. Mer eller mindre hederliga företag och personer erbjöd sina tjänster. Det handlade om allt från båtbiljetter till samlag.

Sillgatan i Göteborg löpte mellan järnvägsstationen och de väntande Amerikabåtarna på älven. För alla som ville tjäna pengar på emigranterna var det nödvändigt att ha lokal på gatan eller i kvarteren. Inte minst handlade det om inkvartering och det ska till och med ha blivit slagsmål mellan dem som jagade resenärer vid stationen. Sedan väntade till exempel krogen, för de som ville fira att de äntligen var på väg, eller klädesbutiken, för de som ville lägga av sig det gamla. Folklivet under 1800-talets senare hälft och början av 1900-talet ska ha varit minst sagt intensivt och jämfördes med det i Sodom och Gomorra.

Sillgatan västerut 1888. Foto: Wilhelm Berg.

Gatans dåliga rykte gjorde att fastighetsägarna 1895 fick igenom ett namnbyte till Postgatan, efter (gamla) Posthuset som uppförts 1873. Bebyggelsen längs den östra delen av gatan försvann på 1960-talet när köpcentrumet Nordstan byggdes. Vill man få en uppfattning om hur det såg ut så finns det två hus kvar på Köpmansgatan 27 (1891) och 29 (1876). I den andra änden av Sillgatan/Postgatan, vid älven, finns Stora tullhuset från 1867. Här igenom passerade emigranterna – porten ut i världen.

Köpmansgatan 2024.

Två lite senare sevärdheter i Göteborg från emigranttiden är det så kallade Amerikaskjulet och s/s ”Marieholm”. Amerikaskjulet, på Emigrantvägen 2C, var 1912–75 terminal för Svenska Amerika Liniens Atlantångare. S/s ”Marieholm” är det enda av rederiets fartyg som finns kvar och rymmer numer restaurang och festlokal. Hon ligger förtöjd vid Tullhuset.

Tullhuset och s/s ”Marieholm”.

Fram till 2021 fanns Emigranternas hus i Tullhuset. Här kunde besökare ta del om historien om den stora emigrationen från Sverige för drygt hundra år sedan. Nu arbetas det intensivt för att verksamheten ska kunna öppna på nytt. Till dess går det att ta del av den tidigare utställningen i två inslag på Youtube: Emigranterna och Immigranterna.

Fakta/läs mer
• Ulf Beijbom: ”Sillgatan – utvandrarstråket” i ”Göteborgs-Emigranten 7” utgiven av projektet Göteborgs-Emigranten 1996.
• Gudrun Lönnroth (red): ”Hus för hus i Göteborgs stadskärna”, Stadsbyggnadskontoret/Göteborgs stadsmuseum, 2003.

Kommentarer(0) https://www.oskyltat.se/?p=1231

Två bevarade stadsportar från bastionernas tid

Halland, Militärt, Nyare tiden, Skåne Postad av Mats Areskoug lör, januari 10, 2026 09:20:27

Under 1500-talet insåg man att det krävdes mer än en enkel ringmur för att skydda en stad mot fientliga styrkor. Kraftigare vapen krävde kraftigare murar och det så kallade bastionsystemet utvecklades.

Bästa bevarade exemplet i landet är Kalmar där vallgravar, murar och portar till stora delar finns kvar. I övriga städer som ansågs värda upprustningen revs det mesta på 1800-talet när krigets strategi hade tagit ytterligare ett steg ”framåt”. Oftast är det bara jordvallar och vallgravar som återstår.

I både Kristianstad och Halmstad har dock en stadsport sparats till eftervärlden. Norreport i Kristianstad ritades av arkitekten Carl Hårleman på 1750-talet och var, som namnet avslöjar, porten till staden från norr. Efter att befästningarna rivits flyttades den 1913 till sin nuvarande plats vid Norra Kaserngatan.

Norreport i Kristianstad.

Norre port i Halmstad står kvar på sin ursprungliga plats vid Storgatans norra ände. Den byggdes när då danska Halmstad fick sina nya befästningar i början av 1600-talet. På insidan bevakas porten av 91:an Karlsson som gör ständig värnplikt på för tillfället(?) insomnade Hallands regemente I16.

Norre port i Halmstad med den allerte 91:an Karlsson.

En fantastisk källa för stadsarkeologi är Gustaf Ljunggrens ”Atlas öfver Sveriges städer” från mitten av 1800-talet med detaljerade kartor. Jag återvänder ofta till den i mina historiska spaningar.

Ur Gustaf Ljunggrens Kristianstadskarta från 1854.

Ur Gustaf Ljunggrens Halmstadskarta från 1855.

Kommentarer(0) https://www.oskyltat.se/?p=1207

Usel personalpolitik bakom dödlig duell

Militärt, Nyare tiden, Västergötland Postad av Mats Areskoug tor, januari 01, 2026 09:35:58

Omvärldsläget är instabilt och den militära styrkan ska utökas. Förhoppningsvis sköts personalfrågorna bättre än vid Västgöta-Dals regemente i Vänersborg 1816. Då utmynnade det hela i Sveriges senaste (kända) duell mellan två officerare.

Det var minst sagt upprörda känslor bland officerarna på regementet våren 1816. Gång på gång hade officerare utifrån placerats i Vänersborg och man fruktade att bli förbigångna vid kommande befordringar. När kaptenen och baronen Gustaf von Köhler anlände var måttet minst sagt rågat.

Argast av alla var kaptenen Zacharias Sabelfeldt, som själv kommit till regementet fyra år tidigare. von Köhler förolämpades grovt och gavs valet att lämna Vänersborg eller ställa upp i en duell. Det blev duell, trots att det var förbjudet i lag.

Med sekundanter och vapen möttes de två på morgonen den 29 maj i en glänta i Lockerudsskogen utanför staden. Valet av vapen föll på flintlåspistoler, avståndet var tolv steg.

Den första rundan slutade 0–0. Kanske var vapnen skeva, kanske missade man med avsikt, kanske var den militära utbildningen inte så bra. Ingen av kombattanterna gick med på förlikning och Sabelfeldt inledde den andra rundan. Han träffade von Köhler i bröstet som skadades dödligt.

Alla inblandade riskerade dödsstraff och flydde med Danmark som mål. De två sekundanterna vände dock tillbaka och dömdes till böter och fem år på fästning. De hamnade på Varbergs fästning där de behandlades mer som gäster än straffångar. Inom några år benådades sekundanterna, precis som Sabelfeldt som kunde återvända från Danmark.

De två pistolerna finns att beskåda på Vänersborgs museum. Västgöta-Dals regemente flyttades till Halmstad 1902. På platsen för duellen, som idag ligger i ett villaområde (korsningen Torgvägen–Viljans väg), står en minnessten.

Fakta/läs mer
Lennart Jörälv: ”Sällsamheter i Västergötland del 2”, Rabén & Sjögren, 1982.

Här small det.

Kommentarer(0) https://www.oskyltat.se/?p=1202

From förhoppning om fred i vår tid

Militärt, Norrbotten, Nyare tiden Postad av Mats Areskoug mån, december 01, 2025 08:16:56

Det senaste militära slaget inom nuvarande Sveriges gränser utspelade sig vid Pitsund, strax söder om Piteå, den 25 augusti 1809. Den ryska armén hade intagit delar av Norrlandskusten och en svensk eskader med en fregatt, sex kanonslupar och 150 man fick order att förstöra fiendens försörjningslinjer. Den slogs dock tillbaka i det trånga sundet och totalt ska ett 20-tal soldater ha stupat.

En knapp månade senare, den 17 september, undertecknades freden i Fredrikshamn. Det så kallade finska kriget var över och Finland förlorades till den stora grannen i öster.

Spänningen i vår omvärld har ökat de senaste åren och enligt statsministern råder det inte fred i Sverige. Betydligt ljusare såg framtiden när 200-årsminnet av slaget vid Pitsund högtidlighölls. Kungaparet med kronprinsessan Victoria var på plats tillsammans med Rysslands dåvarande Sverigeambassadör Alexander Kadakin.

Några skyttevärn finns kvar från striden. Redan 1999 restes en minnessten – enligt texten av ”fosterlandets vänner” som en ”manifestation för världsfreden”. Kommunens informationstavla avslutas närmast med en bön ”…de allra sista skotten på svensk mark mellan ryssar och svenskar. Måtte detta uttalande förbli gällande för evig tid!”

Fakta/läs mer
Frida Palmbo: ”Sista slaget på svensk mark”, Norrbottens museum 2012.

Gammalt värn.

Nyare minnessten.

Kommentarer(0) https://www.oskyltat.se/?p=1179

Udda fågel bland gotländska ruiner

Gotland, Nyare tiden, Ruiner Postad av Mats Areskoug ons, november 19, 2025 07:38:43

Som historieintresserad med sommarstuga i Bergslagen går det inte att undvika alla gamla gruvor och hyttor. Det finns mycket spännande att se! Järnhanteringen på min födelseö Gotland är inte lika imponerande.

Gruvdriften på Utö i Stockholms södra skärgård drog sannolikt igång redan i mitten 1500-talet, men det var först i början av 1600-talet som den blev storskalig. Verksamheten, som pågick till 1879, har lämnat tydliga spår i landskapet på ön.

Den brutna järnmalmen måste dock vidareförädlas. Närmaste masugn fanns på Ornö, men mycket skeppades till nuvarande Finland. Vid Lummelunds bruk på Gotland finns ett rejält vattenflöde som utnyttjats för diverse verksamheter sedan medeltiden. Varför inte också en masugn med tillhörande stångjärnshammare nu när Gotland erövrats från de stygga danskarna? Det var ju lätt att frakta malmen från Utö till Gotland.

Vid årsskiftet 1651–52 var stockholmsbaserade handelsmannen Kristoffer Neumans hytta igång. Den bestod av en masugn och två hammare, drivna av vattnet som forsade ut ur grottan i klippkanten. Det färdiga stångjärnet skeppades sedan ut från Brissund en liten bit söderut och det mesta gick på export. Neuman anlade även en mindre hytta, med masugn och smedja, i Vaste vid Kappelshamnsvikens västra sida.

Anläggningen i Vaste blev kortlivad och lades ned någon gång före 1695. I Lummelunda höll man ut till 1712. Orsaken till nedläggningen ska ha varit brist på träkol, det går åt en hel del skog, samt att det var svårt att hitta smeder.

Efter drygt 300 år är spåren av den gotländska järnindustrin blygsamma. I Vaste finns en slagghög inne på privat mark (kartkoordinater 57.83984, 18.78635). Även i Lummelunda finns slaggrester. Där finns också den nedre delen av masugnen. Murverket har haft någon sentida användning, men det går att ana ugnens rundade form (kartkoordinater 57.73959, 18.40567).

Lummelundas stora sevärdhet är grottan. Märkvärdigt är också det stora vattenhjulet. Historien om järnhanteringen är grädden på moset.

Fakta/läs mer
• Erik B Lundberg: ”Lummelunds bruk: Anteckningar om de gotländska järnbruken”, Jernkontoret, 1939.
• Gunnar Ahlqvist: ”Järnbruk på Gotland under stormaktstiden” i Från Gutabygd 1991, Gotlands hembygdsförbunds förlag.

Inte mycket kvar av masugnen.

Kommentarer(0) https://www.oskyltat.se/?p=1175

Oskyltat

NY BOK!