Blog Image

Oskyltat

Välkommen till Oskyltat!

På bloggen Oskyltat hittar du sevärdheterna du inte visste att du ville se – de som sällan är utmärkta med en skylt. Oskyltat är en direkt fortsättning på bloggen Osevärdheter som jag 2010–2017 hade hos Dagens Nyheter. De 235 inläggen hos DN är fortfarande tillgängliga via denna länk. Oskyltat finns även som grupp på Facebook.

Hör gärna av er med synpunkter och förslag. Sprid länken till bloggen och dela inläggen på Facebook. Jag gör detta i första hand för min egen skull, men det är alltid roligare om det finns någon som tar del av vad man skriver.

Mats Areskoug
areskoug(at)telia.com

Taxameter för den sista färden

Nyare tiden, Övriga Sverige Posted on Thu, October 31, 2019 06:51:33

Vid Svenska kyrkans begravningsgudstjänst ringer kyrkklockan vanligtvis i början och slutet av akten. Annat var det fram till mitten av förra seklet.

Redan när likföljet var flera hundratals meter från kyrkan skulle klockorna börja ljuda. Ringningen startade när kistan passerade en viss plats, ställen som fick namn som Liktallen och Gastbacken. Avgiften för den så kallade sammanringningen betalades till klockaren.

I de två socknarna Björksta och Tortuna i Västmanland tog man kommersialiseringen av döden ett steg längre. I mitten av 1800-talet placerades så kallade ringarstenar ut längs vägarna till kyrkan. Stenar med en prisuppgift. Ju längre från kyrkan som ringningen skulle starta, desto dyrare.

Bevarade ringarstenar – unika i Sverige – har samlats vid de båda kyrkorna. I Björksta har man dessutom placerat ut några på originalplatserna. Dyraste och längsta ringningen kostade 6 riksdaler, på 1860-talet motsvarande cirka 4 dagslöner för en vanlig arbetare.

Fakta/läs mer
Louise Hagberg: ”När döden gästar”, Wahlström & Widstrand, 1937
Torsten Lundblad: ”Ringarstenarna i Björksta och Tortuna socknar” i Västmanlands Fornminnesförenings årsskrift 1970–1971
Anna-Lena Hallgren: ”Ringarstenarna i Björksta. Dokumentation och flytt av ringarsten”, Stiftelsen Kulturmiljövård rapport 2015:61

Dyraste ringningen i Björksta.
Ringarstenen med 6 riksdaler står en bra bit från kyrkan i Björksta.
Fyra ringarstenar uppsamlade på kyrkogården i Björksta.
I Tortuna har de tre bevarade ringarstenarna en minst sagt undanskymd placering på kyrkbacken.


Sagoslottet som gick upp i rök

Forn- och medeltid, Medeltida borgar, Nyare tiden, Övriga Sverige, Ruiner Posted on Mon, September 02, 2019 07:45:32

Sagan om Svartsjö slott börjar sannolikt på 1200-talet med ett fast hus av gråsten (tänk Glimmingehus). Redan från början var kungar och andra ur rikets höjdare inblandade. Riktigt inblandade var Magnus Ladulås söner Birger, Erik och Valdemar – en syskonkärlek som slutade med en omtalad fest i Nyköping.

På 1500-talet byggdes slottet till och ändrade utseende fullständigt. Avbildningarna i verket Suecia antiqua et hodierna visar ett fantastiskt sagoslott. Inblandade var upprorsmannen Gustav Vasas söner Erik, Johan och Karl – en syskonkärlek som slutade en portion förgiftad ärtsoppa på Örbyhus slott i Uppland.

Slottet på 1600-talet.

Sist ut på slottet var hjältekonungen Karl X Gustavs änka Hedvig Eleonora. Under hennes vistelse på Svartsjö januari 1687 brann större delen av slottet ned. Tio år senare brann det kungliga slottet i Stockholm och sten och tegel från Svartsjö fördes till huvudstaden för att användas vid återuppbyggnaden. Resterna på ön i Mälaren jämnades med marken. Kungafamiljen gillade dock den vackra platsen och ett nytt slott uppfördes intill platsen för det gamla.
Resterna av det gamla i förgrunden och det nya i bakgrunden.

Kvar av sagoslottet finns grundmurarna (kartkoordinater 59.36209, 17.72676). Med lite fantasi går det att urskilja den ovanliga planlösningen och även den första medeltida byggnaden. Med ännu lite mer fantasi kan man föreställa sig den unge Gustav (II) Adolf pynta slottets omgivning med blommor, lustgårdar och dammar – en sundare sysselsättning än krig och död.

Fakta/läs mer
C C Sjödén: ”Några drag ur Svartsjö-slottets historia”, Ekerö kulturnämnd, 1973



Glimmingehus kusin i Bergslagen

Bergslagen, Forn- och medeltid, Medeltida borgar, Nyare tiden Posted on Sun, June 02, 2019 20:33:03

Mot slutet av medeltiden blev det populärt med så kallade fasta stenhus. De hade en viss försvarsstyrka, men var mer en statusmarkör. Glimmingehus i Skåne är det mest kända och bäst bevarade. Andra besöksvärda är Torpa i Västergötland och Utö på Arnö i Mälaren. Betydligt mindre sevärt är Ervalla hus (kartkoordinater 59.43773, 15.24942) strax norr om Örebro.
Ervalla 1761, strax innan rivningen. Ritning signerad Carl Gust Dalman.

Huset uppfördes omkring 1500 av Jöns Ulfsson Roos. Så småningom blev det medeltida bygget omodernt och lämnades att förfalla. Runt 1770 revs det slutligen, men de tjocka källarmurarna lämnades kvar under ett tak. Murarna fick ett nytt liv 1878 då de blev en del av fundamentet till ett nybyggt mejeri. 1933 blev byggnaden vårdhem för epileptiker och sedan för psykiskt sjuka, en verksamhet som pågick i 60 år.
Ervalla vintern 2018-19. Medeltiden längst ned till höger.

Idag härbärgerar Ervalla gård flera olika verksamheter, bland annat gästgiveri. Under huvudbyggnadens östra del kan man beskåda de medeltida källarmurarna, med två framtagna fönstergluggar på den södra sidan.

Fakta/läs mer
Pär Hansson: ”Släkten Ros och Ervalla gård” i ”Från bergslag och bondebygd 1969”, Örebro läns museum, 1969
Ervalla hembygdsförening om Ervalla gård



Åkerö – vinterns äpple nummer 1

Nyare tiden, Övriga Sverige Posted on Sat, December 15, 2018 08:04:45

Nej, det går inte att stoppa ned en äppelkärna i jorden och få ett träd med samma sorts frukt. Vilhelm Moberg for med osanning i boken ”Sista brevet till Sverige” när en kärna från gården i Småland ger ett Astrakanäpple i Amerika. Men i diktens värld kan det vara tillåtet.

Stoppar du ned en kärna kommer en helt ny äppelsort att skapas. Kanske blir den god, kanske inte. Vill du ha en redan existerande sort måste du ympa en gren från ditt favoritträd.

Historien om äpplet Åkerö är höljd i tidens mörker. År 1759 importerade kulturprofilen Carl Gustaf Tessin ett sextiotal äppelträd från Nederländerna till sitt gods Åkerö i Södermanland. Kanske fanns ”det första” Åkeröträdet med i sändningen. Kanske uppstod det genom frösådd på godset vid samma tid. Oavsett så står ”moderträdet” kvar på gräsmattan framför godsets huvudbyggnad, ordentligt stöttat. En mycket god historia!

(En parentes: Några inom min släkt vill tro att vi på något, för mig obegripligt, sätt härstammar från slottet Arreskov på Fyn i Danmark. I så fall kan jag nästan skryta med en ”egen” äppelsort: Arreskov.)

Fakta/läs mer
Anton Nilsson: ”Våra äpplesorter: deras historia, egenskaper och kännetecken”, Nordiska museet, 1987
Grönt kulturarv: Historiska berättelser om våra äpplesorter



Rysskräck på riktigt

Gotland, Nyare tiden Posted on Tue, October 16, 2018 20:31:02

Den senaste riktigt stora mobiliseringen mot Ryssland, ubåtsjakten i Stockholms skärgård hösten 2014, slutade i princip med fiasko. Allvarligaste bevisade ”kränkningen” verkar tjeckiska kanotister ha stått för. Annat var det förr – till exempel på Gotland 1808.

Terrängen vid Slesviken på sydöstra delen av ön är betydligt mer lättforcerad än den vid landstigningsstränderna i Normandie. Att Gotland 1808, precis som 200 år senare, i princip saknade militärt försvar gjorde inte heller amiral Nicolaj Bodiscos operation svårare. (Ointresset för Gotland nådde ända in i Stockholms slott. Hjältekonungen Gustav IV Adolf ville två år tidigare skänka bort ön till en riddarorden!)

Den 22 april landsteg cirka 1.800 ryska soldater och de mötte inget motstånd. Två dagar senare mottog Bodisco Visbys nycklar. De ryska officerarna höjde temperaturen på stadens sällskapsliv, men säg den lycka som varar. Efter tre veckor anlände den svenska undsättningsexpeditionen och den 16 maj kapitulerade ockupanterna. Krigets enda dödsoffer var en svensk båtsman som trillade ned från en fartygsmast.
Inga ryssar denna augustidag.

Rysskräcken lever vidare. Gotland har dock fått tillbaka ett militärt försvar, så nu skulle en angripare få smaka på svenskt pansar. Slesviken saknar varje form av minnesmärke, men äger som allt på ön en skönhet. Bäst avnjuts den från det lilla fiskeläget Flunting (kartkoordinater 57.09851, 18.39250).

Fakta/läs mer
Bengt Hammarhjelm: ”Gotländsk krigshistoria. Från Gutasagan till 1814”, Ödins, 1998.



Död hjälte på bakgård på Östermalm

Nyare tiden, Storstockholm Posted on Fri, August 31, 2018 18:34:53

På promenad i en huvudstad stöter man inte sällan på ”Den okända soldatens grav”. Det kan vara Paris, Moskva, Warszawa, Sarajevo, Tbilisi… Inte sällan står någon levande kollega hedersvakt. I Stockholm lyser ett liknande minnesmärke med sin frånvaro – trots mängder av fallna hjältar genom århundradena.

På en undanskymd plats, gömt under ett träd, vid Armémuseum i Stockholm står ett monument till minne av de soldater som föll vid Poltava 1709 – under hjältekonungen Karl XII:s förvirrade irrfärd i öst. Moder Svea sörjer en stupad soldat, texten på latin lyder ”Till fosterlandets fallna soldater”.

Statyn, från 1904, skulle ha placerats på själva slagfältet men hamnade istället vid Armémuseum. En enligt museets hemsida kom den att bli något av ”Den okända soldatens grav”. Märkligt lagom…

Mitt förslag är att man byter plats på ”Svea och den fallne karolinen”, som monumentet heter, och Karl XII-statyn i Kungsträdgården. Skapa en värdig minnesplats för de stackars satar som gav sitt liv under maktgalna konungars fälttåg i fjärran land. På bästa plats i huvudstaden!

Min farfars farfars farfar, den indelta soldaten Trill vid Kalmar regemente, kom aldrig hem från kriget i Tyskland. Jag kommer att lägga en blomma vid den eviga lågan.



Peter den store gjorde processen kort med svenskarna i Nyen

Nyare tiden, Övriga Sverige Posted on Fri, June 01, 2018 05:43:02

Det är inte ofta den här bloggen tar upp något utanför Sveriges nuvarande gräns. Första gången handlade det om klippan i dagens Delaware där de som grundade kolonin Nya Sverige steg i land. Nu bär det av till Sveriges utpost i öster, staden Nyen.

Redan år 1300 anlade den fredliga svenska krigsmakten en befästning nära floden Nevas mynning i Finska viken. Strategisk viktig för transporterna på floden vidare in i Ryssland. Fästet fick namnet Landskrona, men redan 1301 intogs den av de lömska ryssarna.

Under hjältekonungen Karl IX:s sista år, 1611, gjordes nytt seriöst försök. En befästning började uppföras på udden som bildas där floden Ochta flyter ut i Neva. Den fick namnet Nyenskans, efter det svenska namnet på Neva.

Ryssarna återkom men platsen kunde hållas. Befästningen förstärktes och utanför dess murar växte ett samhälle fram. År 1632 utfärdade konung Gustav II Adolf preliminära stadsprivilegier för staden Nyen. Vid slutet av 1600-talet ska nästan 2.000 personer ha bott i staden – sedan tog det roliga slut.

Tsar Peter den store, dåtidens Petter Northug, gjorde processen kort med svenskarna. Den 30 april 1703 inleddes anfallet, den 2 maj firades den ryska segern. Fästet döptes om till Slottburg, men sprängdes efter några år. Den 16 maj 1703 grundlades staden Petersburg litet närmare Nevas utlopp.

Platsen för Nyen ligger idag väl inom S:t Petersburgs stadsgräns. År 2000 invigdes ett monument på platsen för skansen, utsmyckat med några 1600-talskanoner. Gasföretaget Gazprom hade långt gångna planer på att placera sitt huvudkontor i området, i form av en jättelik skyskrapa, men protester från stadsborna tvingade bygget till en annan plats. Kvar ovan jord finns monumentet. Omfattande arkeologiska utgrävningar på 2000-talet har dokumenterat det som gömts där under.

Har du inte vägarna förbi S:t Petersburg kan du njuta av Nyen på närmare håll. I Finska kyrkan i Stockholm hänger två ljuskronor som tidigare lyste upp Tyska kyrkan i staden Nyen.

Fakta/läs mer
Bengt Jangfeldt: ”Svenska vägar till S:t Petersburg”, Wahlström & Widstrand, 1998.
Nils Ahlberg: ”Stadsgrundningar och planförändringar. Svensk stadsplanering 1521–1721”, 2005.



Träsket där de avrättade fick sista vilan

Forn- och medeltid, Nyare tiden, Storstockholm Posted on Tue, May 15, 2018 05:58:10

Nu när isen försvunnit stiger stanken på nytt ur kärret där de styckade kropparna grävts ned. För att slippa obehaget besökte jag platsen när marken var täckt av snö och vattnet fortfarande var fruset. Eller…

Danderyds skeppslag ska genom tiderna ha haft flera olika avrättningsplatser, två av dem belägna i skogen mellan Enebyberg och Sollentuna. Tyvärr är ingen utmärkt med någon skylt och det finns inga tydliga spår i naturen. (En arkeologisk rapport från 2017, som berör utkanten av det aktuella området, visar inte på rester av någon avrättningsplats.) Platsen är dock fantasifullt skildrad av Göran Lager i boken ”Döden i skogen”.
Kärret vintertid.

I skogen ligger också Brännkärret (kartkoordinater 59.43077, 18.01034), där de avrättade ska ha grävts ned efter att lagen haft sin gång. Det skulle det vara intressant med en utgrävning av kärret. Våtmarker lär ju kunna bevara ett och annat, och dessutom vore det bra om de osaligas andar kom till ro i ”vigd jord”.

Den sista avrättningsplatsen i häradet ska ha legat precis söder om nuvarande korsningen Arholmavägen–Enebybergsvägen. Undrar om det spökar i villaområdet.

Läs på Osevärdheter om avrättningsplatsen på Munsö i Mälaren.



Next »