Nyare tiden – Oskyltat

Två bevarade stadsportar från bastionernas tid

Halland, Militärt, Nyare tiden, Skåne Posted by Mats Areskoug Sat, January 10, 2026 09:20:27

Under 1500-talet insåg man att det krävdes mer än en enkel ringmur för att skydda en stad mot fientliga styrkor. Kraftigare vapen krävde kraftigare murar och det så kallade bastionsystemet utvecklades.

Bästa bevarade exemplet i landet är Kalmar där vallgravar, murar och portar till stora delar finns kvar. I övriga städer som ansågs värda upprustningen revs det mesta på 1800-talet när krigets strategi hade tagit ytterligare ett steg ”framåt”. Oftast är det bara jordvallar och vallgravar som återstår.

I både Kristianstad och Halmstad har dock en stadsport sparats till eftervärlden. Norreport i Kristianstad ritades av arkitekten Carl Hårleman på 1750-talet och var, som namnet avslöjar, porten till staden från norr. Efter att befästningarna rivits flyttades den 1913 till sin nuvarande plats vid Norra Kaserngatan.

Norreport i Kristianstad.

Norre port i Halmstad står kvar på sin ursprungliga plats vid Storgatans norra ände. Den byggdes när då danska Halmstad fick sina nya befästningar i början av 1600-talet. På insidan bevakas porten av 91:an Karlsson som gör ständig värnplikt på för tillfället(?) insomnade Hallands regemente I16.

Norre port i Halmstad med den allerte 91:an Karlsson.

En fantastisk källa för stadsarkeologi är Gustaf Ljunggrens ”Atlas öfver Sveriges städer” från mitten av 1800-talet med detaljerade kartor. Jag återvänder ofta till den i mina historiska spaningar.

Ur Gustaf Ljunggrens Kristianstadskarta från 1854.

Ur Gustaf Ljunggrens Halmstadskarta från 1855.

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=1207

Usel personalpolitik bakom dödlig duell

Militärt, Nyare tiden, Västergötland Posted by Mats Areskoug Thu, January 01, 2026 09:35:58

Omvärldsläget är instabilt och den militära styrkan ska utökas. Förhoppningsvis sköts personalfrågorna bättre än vid Västgöta-Dals regemente i Vänersborg 1816. Då utmynnade det hela i Sveriges senaste (kända) duell mellan två officerare.

Det var minst sagt upprörda känslor bland officerarna på regementet våren 1816. Gång på gång hade officerare utifrån placerats i Vänersborg och man fruktade att bli förbigångna vid kommande befordringar. När kaptenen och baronen Gustaf von Köhler anlände var måttet minst sagt rågat.

Argast av alla var kaptenen Zacharias Sabelfeldt, som själv kommit till regementet fyra år tidigare. von Köhler förolämpades grovt och gavs valet att lämna Vänersborg eller ställa upp i en duell. Det blev duell, trots att det var förbjudet i lag.

Med sekundanter och vapen möttes de två på morgonen den 29 maj i en glänta i Lockerudsskogen utanför staden. Valet av vapen föll på flintlåspistoler, avståndet var tolv steg.

Den första rundan slutade 0–0. Kanske var vapnen skeva, kanske missade man med avsikt, kanske var den militära utbildningen inte så bra. Ingen av kombattanterna gick med på förlikning och Sabelfeldt inledde den andra rundan. Han träffade von Köhler i bröstet som skadades dödligt.

Alla inblandade riskerade dödsstraff och flydde med Danmark som mål. De två sekundanterna vände dock tillbaka och dömdes till böter och fem år på fästning. De hamnade på Varbergs fästning där de behandlades mer som gäster än straffångar. Inom några år benådades sekundanterna, precis som Sabelfeldt som kunde återvända från Danmark.

De två pistolerna finns att beskåda på Vänersborgs museum. Västgöta-Dals regemente flyttades till Halmstad 1902. På platsen för duellen, som idag ligger i ett villaområde (korsningen Torgvägen–Viljans väg), står en minnessten.

Fakta/läs mer
Lennart Jörälv: ”Sällsamheter i Västergötland del 2”, Rabén & Sjögren, 1982.

Här small det.

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=1202

From förhoppning om fred i vår tid

Militärt, Norrbotten, Nyare tiden Posted by Mats Areskoug Mon, December 01, 2025 08:16:56

Det senaste militära slaget inom nuvarande Sveriges gränser utspelade sig vid Pitsund, strax söder om Piteå, den 25 augusti 1809. Den ryska armén hade intagit delar av Norrlandskusten och en svensk eskader med en fregatt, sex kanonslupar och 150 man fick order att förstöra fiendens försörjningslinjer. Den slogs dock tillbaka i det trånga sundet och totalt ska ett 20-tal soldater ha stupat.

En knapp månade senare, den 17 september, undertecknades freden i Fredrikshamn. Det så kallade finska kriget var över och Finland förlorades till den stora grannen i öster.

Spänningen i vår omvärld har ökat de senaste åren och enligt statsministern råder det inte fred i Sverige. Betydligt ljusare såg framtiden när 200-årsminnet av slaget vid Pitsund högtidlighölls. Kungaparet med kronprinsessan Victoria var på plats tillsammans med Rysslands dåvarande Sverigeambassadör Alexander Kadakin.

Några skyttevärn finns kvar från striden. Redan 1999 restes en minnessten – enligt texten av ”fosterlandets vänner” som en ”manifestation för världsfreden”. Kommunens informationstavla avslutas närmast med en bön ”…de allra sista skotten på svensk mark mellan ryssar och svenskar. Måtte detta uttalande förbli gällande för evig tid!”

Fakta/läs mer
Frida Palmbo: ”Sista slaget på svensk mark”, Norrbottens museum 2012.

Gammalt värn.

Nyare minnessten.

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=1179

Udda fågel bland gotländska ruiner

Gotland, Nyare tiden, Ruiner Posted by Mats Areskoug Wed, November 19, 2025 07:38:43

Som historieintresserad med sommarstuga i Bergslagen går det inte att undvika alla gamla gruvor och hyttor. Det finns mycket spännande att se! Järnhanteringen på min födelseö Gotland är inte lika imponerande.

Gruvdriften på Utö i Stockholms södra skärgård drog sannolikt igång redan i mitten 1500-talet, men det var först i början av 1600-talet som den blev storskalig. Verksamheten, som pågick till 1879, har lämnat tydliga spår i landskapet på ön.

Den brutna järnmalmen måste dock vidareförädlas. Närmaste masugn fanns på Ornö, men mycket skeppades till nuvarande Finland. Vid Lummelunds bruk på Gotland finns ett rejält vattenflöde som utnyttjats för diverse verksamheter sedan medeltiden. Varför inte också en masugn med tillhörande stångjärnshammare nu när Gotland erövrats från de stygga danskarna? Det var ju lätt att frakta malmen från Utö till Gotland.

Vid årsskiftet 1651–52 var stockholmsbaserade handelsmannen Kristoffer Neumans hytta igång. Den bestod av en masugn och två hammare, drivna av vattnet som forsade ut ur grottan i klippkanten. Det färdiga stångjärnet skeppades sedan ut från Brissund en liten bit söderut och det mesta gick på export. Neuman anlade även en mindre hytta, med masugn och smedja, i Vaste vid Kappelshamnsvikens västra sida.

Anläggningen i Vaste blev kortlivad och lades ned någon gång före 1695. I Lummelunda höll man ut till 1712. Orsaken till nedläggningen ska ha varit brist på träkol, det går åt en hel del skog, samt att det var svårt att hitta smeder.

Efter drygt 300 år är spåren av den gotländska järnindustrin blygsamma. I Vaste finns en slagghög inne på privat mark (kartkoordinater 57.83984, 18.78635). Även i Lummelunda finns slaggrester. Där finns också den nedre delen av masugnen. Murverket har haft någon sentida användning, men det går att ana ugnens rundade form (kartkoordinater 57.73959, 18.40567).

Lummelundas stora sevärdhet är grottan. Märkvärdigt är också det stora vattenhjulet. Historien om järnhanteringen är grädden på moset.

Fakta/läs mer
• Erik B Lundberg: ”Lummelunds bruk: Anteckningar om de gotländska järnbruken”, Jernkontoret, 1939.
• Gunnar Ahlqvist: ”Järnbruk på Gotland under stormaktstiden” i Från Gutabygd 1991, Gotlands hembygdsförbunds förlag.

Inte mycket kvar av masugnen.

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=1175

I rosens namn

Djur och natur, Halland, Kyrkligt/religion, Nyare tiden Posted by Mats Areskoug Thu, October 30, 2025 05:52:09

Rosen har ett högt symbolvärde inom kristendomen, inte minst förknippas den med Jesus själv. I Rolfstorps kyrka i Halland är relationen mellan växt och religion mer levande än i andra kyrkor.

Växthuseffekten mellan glasen är kraftig och rosen fyller ett av fönsterna i kyrkans södervägg. Hur busken hamnade där, är som det heter, höljt i historiens dunkel. En teori är att den hamnade under väggen när kyrkan utvidgades på 1600-talet. Rosen växer bevisligen inuti stenväggen.

Enligt församlingens hemsida är det dokumenterat att rosen lockat besökare i alla fall sedan mitten av 1930-talet. Numer anordnas ”Rosveckan” vid blomningen i maj med fika, guidning av kyrkan och körsång med blomstertema. Guns n’ Roses har inte tillfrågats om de vill medverka.

Rosen är ett smärre mirakel även när den inte blommar.

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=1165

Historisk slussafari längs Göta älv

Nyare tiden, Västergötland Posted by Mats Areskoug Thu, August 14, 2025 21:17:08

Forsarna och fallen i Göta älv var länge ett hinder för sjötransporter mellan Vänern och Västerhavet. Älven var bara segelbar upp till Lilla Edet, drygt halvvägs från mynningen. Resterande bit till Vänern var det landvägen som gällde.

Den första etappen av den blivande Trollhätte kanal stod klar 1607 när en sluss möjliggjorde passage förbi Lilla Edet. Nu gick det att ta sig ytterligare bra bit uppströms, till nästa fors vid Åkerström. Lite drygt 100 år senare kortades landvägen i norr när en kanal i Vänersborg togs i drift. Vid Åkerström var det stopp ända fram till 1778 då den så kallade Gustaf Adolfs sluss färdigställdes.

Det stora hindret var dock de drygt 30 meter höga fallen i Trollhättan. Universalgeniet Christopher Polhem hade anlitats redan i början av 1700-talet, men kanalprojektet avstannade när Karl XII bet i gräset vid Fredrikstens fästning. I mitten av seklet återupptogs arbetet i stor skala bara för att stoppas efter några år när en allvarlig olycka krävde nio arbetares liv.

Det skulle dröja till år 1800 innan Trollhätte kanal stod klar och fartyg kunde färdas 43,8 meter upp till Sveriges största sjö. Slussen i Lilla Edet, en av de första i landet, finns kvar. När vattenståndet i älven norr om Lilla Edet höjdes för drygt 100 år sedan försvann behovet av slussen vid Åkerström, som nästan helt hamnade under vatten. I Trollhättan är lämningarna efter Polhems påbörjade slussled storslagna.

Den bevarade slussen i Lilla Edet.

Den dränkta slussen i Åkerström.

Den inte färdigställda Elvius sluss i Trollhättan.

Den inte färdigställda Polhems sluss i Trollhättan.

Ekeblads sluss i Trollhättan användes en gång.

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=1119

Storsvenska minnen i Tyskland

Europa, Militärt, Nyare tiden Posted by Mats Areskoug Mon, June 30, 2025 13:39:53

Under krig ockuperas städer och landområden hit och dit. Vi gör det enkelt för oss och går efter fredsöverenskommelserna som reglerat vilket land som besitter vad.

I norra Tyskland och Polen finns flera städer som var en del av stormaktstidens Sverige. Men strunta i Wismar, Stralsund, Greifswald och Stettin i sommar. Bege dig istället till lilla Stade i Niedersachsen och kolla in svenskminnen.

Westfaliska freden 1648 var rena lottovinsten för Sverige som utvidgades med flera områden. Ett av dessa låg mellan floderna Elbe och Weser ut mot Tyska bukten och fick namnet Bremen-Verden efter biskopsdömet och stiftet som kom att ingå. Området var ungefär dubbelt så stort som Blekinge och styrdes från Stade eftersom Bremen stod utanför uppgörelsen.

Stade, med sina nästan 50 000 invånare, är en idyll med många välbevarade gamla byggnader innanför vallgraven. Rådhuset i barockstil från 1667 pryds av det svenska riksvapnet. Vid Alter Hafen (gamla hamnen) finns Schwedenspeicher (Svenska magasinet) med Karl XII:s namnchiffer.

Svenska riksvapnet på Rådhuset.

Gamla hamnen med Svenska magasinet till höger.

Just Karl XII:s fall i Norge innebar slutet för Sverige i Stade. Vid freden i Stockholm 1719 avträddes till Bremen-Verden till furstendömet Hannover. Sök ”tröst” i Svenska magasinet som numer rymmer stadsmuseet. I rådhusets källare finns naturligtvis en Ratskeller som serverar genuin och mättande tysk mat.

Fakta/läs mer
Ulf Sundberg: ”Svenska freder och stillestånd 1249–1814”, Arete, 1997.

Näringsriktig tysk mat på Ratskeller i Stade.

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=1109

Orsa kompani lovar ingenting bestämt

Dalarna, Hela hus, Militärt, Nyare tiden Posted by Mats Areskoug Tue, April 15, 2025 06:40:33

I september 1894 var Orsa kompani, en del av Dalregementet (nu I 13), på väg hem från en övning på Rommehed. Övernattning skulle göras intill gästgiveriet Komtillmåtta vid Gagnef.

Soldater blir törstiga av att marschera och befälen befarade att det skulle supas till under uppehållet. Vid uppställningen avkrävde därför kompanichefen ett nykterhetslöfte av sina mannar. Men, man ska inte lova något man inte garanterat kan hålla.

Fram stiger korpral Jonas Jonsson Gifting och yttrar de nu bevingade orden: ”Kapten, Orsa kompani lovar ingenting bestämt”. Det är i alla fall så som historien brukar berättas. Ett alternativ som förts fram är att det var korpral Hans Persson Snickare som förde soldaternas talan. Det är dock Gifting som står staty i Orsa.

Hur gick det då med nykterheten? När bönerna skulle läsas under kvällens korum var det ingen som vågade. Till sist leddes en soldat Hägg fram, stöttad av två kamrater och sade ”Herren – välsigne oss – och – därmed jämt”. Sant, eller inte, men även de orden borde ha fått vingar.

Minst lika spännande är namnet Komtillmåtta. Det förekommer på ytterligare en gammal krog – vid landsvägen mellan Eksjö och Vetlanda. Där framförs tolkningen att namnet är en uppmaning till måttlighet vad gäller mat och dryck. Något som tydligen inte fungerar i Dalarna…

Krogrörelsen på Komtillmåtta i Gagnef har anor minst tillbaka till 1600-talet. Nuvarande huvudbyggnaden uppfördes på 1880-talet. En äldre krogbyggnad revs på 1930-talet. Gästgiveriet drevs fram till 1958. (Kartkoordinater 60.56144, 15.10494)

Fakta/läs mer
Dagens Nyheter den 13 september 1920 och 3 september 1985.
Jenny Ameziane: ”Kring Eksjö stad. Landskap och bebyggelse ur ett långtidsperspektiv”, Jönköpings läns museum, 2008.

Komtillmåtta hösten 2024.

Comments(0) https://www.oskyltat.se/?p=1073

Oskyltat

Välkommen till Oskyltat!