På bloggen Oskyltat hittar du sevärdheterna du inte visste att du ville se – de som sällan är utmärkta med en skylt. Oskyltat är en direkt fortsättning på bloggen Osevärdheter som jag 2010–2017 hade hos Dagens Nyheter. De 235 inläggen hos DN är fortfarande tillgängliga. De första tio årens inlägg hittar du på denna samlingssida, perfekt när du letar utflykter i Sverige. Oskyltat finns även som grupp på Facebook.
Hör gärna av er med synpunkter och förslag. Sprid länken till bloggen och dela inläggen på Facebook. Jag gör detta i första hand för min egen skull, men det är alltid roligare om det finns någon som tar del av vad man skriver.
Efter freden blev kanalen till glädje för de lokala fiskarna som fick en genväg ut till de väntande fångsterna. Landhöjning och växter raderade dock ut kanalen under de följande två seklerna – till fiskarnas förtret.
Kanalen 2022.
Ett nödhjälpsarbete i början av 1930-talet fick spadarna i jorden. Den nya kanalen blev 350 meter lång och 1,7 meter djup. Idag är den mest trafikerad av fritidsbåtar – det är tveksamt om den duger för en lömsk miniubåt.
Det skulle kännas lite kymigt att bli inlåst ensam i en cell under kyrkans golv en natt. Men har man varit stygg, så är det ett straff man får ta.
Innan järnvägens tillkomst tog det tid att ta sig från den norra delen av Bergslagen till Örebro. Ibland krävdes det till och med övernattning längs vägen. För blivande fängelsekunder kunde det bli ett stopp i Järnboås, drygt 5 mil norr om Örebro. Här fanns ett gästgiveri för kusken/övervakaren och en cell under kyrkans golv för delinkventen. Man fick inte vara rädd för gengångare och dylikt. (Utrymmet ska även ha använts som vinkällare, dock inte samtidigt som fångcell får man anta.)
Trappan ned till underjorden.
Cellen finns att beskåda i det lilla museum som har arrangerats i kyrkans gamla sakristia. Kyrkan invigdes 1659 och är även i övrigt värt ett besök. Gästgiveribyggnaden, från 1700-talet, står kvar strax söder om kyrkan.
Det gamla gästgiveriet rakt fram.
Missa inte ”Järnets järnväg” när du besöker Järnboås. Banan mellan Bredsjö och Gyttorp lades ned 1977. Bra banvall för promenad eller cykling!
Fakta/läs mer Sune Garmo: ”Järnboås kyrka”, Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté, 2009.
Det är inte lätt att komma överens med turkar när det gäller en gemensam front mot moskoviten – fråga hjältekonungen Karl XII. Idag är det 310 år sedan kalabaliken i Bender, som innebar början på slutet för Karls 15 år långa bortamatch på kontinenten.
Efter storförlusten vid Poltava 1709 flydde Karl med resterna av hären till Osmanska riket. Officiellt var kungen sultanens gäst – men en väl dyr sådan tyckte värden efter ett tag. Karl arbetade aktivt för att få sultanen att starta ett krig mot den gemensamma fienden Ryssland. Till slut tröttnade man på den tjatiga svensken.
Karolinerna hade 1711 skapat ett befäst läger i byn Varnitsa strax norr om staden Bender i dagens Moldavien. I mitten stod ett rejält stenhus, Kungshuset.
I januari 1713 erbjöd sultanen Karl en eskort på 10 000 soldater hem genom Europa bara han lämnade det Osmanska riket, kungen vägrade. Det sista ultimatumet överlämnades den 1 februari. Kungen vägrade varvid 500 uppgivna svenskar lät sig tas till fånga.
Karl och de femtiotal kvarvarande svenskarna förskansade sig i Kungshuset och lyckades stå emot flera turkiska anfall från en drygt tio gånger så stor styrka. När de till slut tvingades lämna den brinnande byggnaden snubblade kungen på sina egna sporrar och togs till fånga. Ett snöpligt slut på bataljen som fått namnet ”Kalabaliken i Bender”.
Utmattningssyndrom och depression och fångenskap följde nederlaget. Efter att ha flyttats runt till några olika platser begav sig hjältekonungen av norrut mot hemlandet i september 1714.
Varnitsa vid floden Dnestrs strand är idag en mycket stillsam plats. Ett par arkeologiska undersökningar av lägret har gjorts de senaste hundra åren. 1925 uppfördes ett litet monument.
En gång för mycket, mycket länge sedan ristade jag ett kärleksbudskap med runor i ett gammalt träbord. Det stod i en övergiven vattenkvarn där vi samlades och drack folköl några sommardagar. Det hjälpte inte, flickan i fråga hade ögonen åt annat håll.
Bättre lycka hade Otto Fredrik Tullberg när han i slutet av 1830-talet förklarade sin kärlek till fästmön Sophia Ridderbjelke i samband med deras förlovning. Docenten i hebreiska och arameiska ristade sitt budskap på sanskrit på en berghäll nära Vårdsätra gård, utanför Uppsala, där Sophia växt upp. De fick varandra 1841.
Sanskrit är inget vanligt språk i Uppsalatrakten och det dröjde till 1920-talet innan budskapet tolkades första gången. Flera översättningar finns, bland annat denna: ”Så länge min ande dväljes i kroppen, du ljuvt leende, så länge ska jag tillhöra dig; denna sanning förkunnar jag dig.” Dikten kommer från ett omkring 2 500 år gammalt indiskt diktverk.
Jag minns inte vad mina runor berättade, men jag misstänker att det inte var lika poetiskt. Dock hade jag hittat på det själv.
Vill du beskåda Ottos budskap på ”Förlovningsberget” hittar du det på en villatomt på Gullvivevägen 4 i Uppsalas södra utkant. (I närheten hittar du resterna av Sparbankseken.) Mina runor är förhoppningsvis uppslukade av historien.
Fakta/läs mer Margaret Bergmark: ”Vårdsätra”, 1987
Både Carl och Eric slog nio första gången tärningarna rullade. Det krävdes en omgång till. Carl slog tio, Eric slog sju. Vinnaren Carl Hjort tog hem åtta års straffarbete på Sveaborgs fästning. Förloraren Eric Jacobsson blev av med högerhanden och huvudet på Värmdös galgbacke den 10 januari 1776.
Den här bloggen har tidigare uppmärksammat att det fram till 1841 var möjligt att låta lotten eller tärningen avgöra vem som var skyldig till ett brott. Carl och Eric var båda misstänkta för att ha mördat tulltjänstemannen Anders Wiberg i december 1774. Rätten kunde dock inte avgöra vem som hade utdelat det dödande slaget eller hugget.
Platsen där Eric Jacobsson slutade sina dagar är inte helt lättfunnen. Fram till 1770 hade avrättningarna i Värmdö skeppslag utförts på klockstapelns backe vid kyrkan. Därefter flyttades avrättningsplatsen till Stickelsberg, mitt ute i skogen. Antagligen ville man ha denna obehagliga plats på ett så undanskymt ställe som möjligt.
Avrättningsplatsen för cirka tio år sedan. Nu är den felaktiga skylten borta.
Är du ändå nyfiken på platsens magi så får du parkera vid Sågen på vägen ut mot Fagerdala. Sedan är det bara att vandra Värmdöleden norrut till rastplatsen Stickelsberg (kartkoordinater 59.31746, 18.59918). Vid mitt besök för ett antal år sedan markerar en enkel skylt (med felaktiga årtal) platsen. Berghällen verkar vara skadad av eld. Det kan vara en rest efter den sista avrättningen 1827. Två kvinnor, dömda för att förgiftat den enas man och dotter, halshöggs och brändes på bål.
FAKTA/LÄS MER • Axel Quist: ”En bok om Värmdö skeppslag”, 1941. • Gudrun Gröndahl: ”Ett pinligt drama som tilldrog sig i Wärmdö skeppslagen åren 1819–1820”, i Värmdö skeppslags fornminnesförenings årsskrift 1987, 1986. • Britt-Marie Ohlsson: ”Stickelsberg. Den sista avrättningsplatsen på Värmdö”, 2007. • Per Binde: ”Games of life and death: The judicial use of dice in eighteenth and nineteenth-century Sweden”, Göteborgs Universitet, 2014.
Var finns nollstolpen? Enligt en tredjehandsuppgift i en fotnot i ”Från Gutabygd 1982” hade man ”något tiotal år” innan 1950-talet återfunnit den inmurad i det som 1877–2005 var Systembolagets fastighet vid Stora torget i Visby.
Med några få undantag utgick vägmätningen och milstolparna under 1600- och 1700-talet från Stockholms slott. På Gotland var förutsättningen annorlunda på grund av geografin. Istället var utgångspunkten Stora torget och vid uppmätningen 1780-81 rent av en speciell stolpe, nollstolpen.
En gammal klasskamrat, som jobbade på Systembolaget, har fått berättat för sig att stolpen finns inmurad i den norra ytterväggen under en trappa i det som då var en städskrubb. En annan uppgift gör gällande att den kunde kännas som en upphöjning i golvet i skrubben. (Jag har bland annat frågat ”ansvariga” på länsmuseet, men någon mer konkret ledtråd finns inte.)
Byggnaden där stolpen sägs finnas inmurad är äldre än stolpen själv. Den kan ju naturligtvis ha murats in vid någon ombyggnad – en större sådan gjordes på 1930-talet. Det märkliga är att nollstolpen inte tagits till vara eller ens avbildats när den likt Storsjöodjuret dykt upp. Den historiska medvetenheten i Visby är ju hög. (Den finns inte heller markerad på någon äldre karta.)
Systembolagets tidigare lokal på Stora torget. Är det här nollstolpen gömmer sig?
Efter Systembolagets uttåg bedrivs det restaurang i lokalen och den tidigare städskrubben har hamnat i köksregionen. Så länge ingen gör en ultraljudsundersökning av väggar och golv får du nöja dig med att du befinner dig nära nollpunkten när du njuter av din drink. Det kunde vara sämre.
Fakta/läs mer • Jan A:son Utas: ”De gotländska milstolparna” i ”Från Gutabygd 1982”, Press förlag. • Stefan Nordin: ”Vägmätning för milstolpar” i ”Fornvännen 1991”, Kungl Vitterhetsakademien och Statens historiska museer. • Joakim Hansson (red): ”Visby innerstad – en bebyggelseinventering del 1”, Länsmuseet på Gotland, 2002.
Att värva soldater till krig är inte alltid lätt, fråga president Vladimir Putin. Även i Sverige har det varit ett problem. 1811 protesterades det på flera platser i landet mot nya utskrivningar.
I samband med kriget mot Ryssland 1808–09 sattes ett lantvärn upp för att täcka bristen på reserver inom armén. Det blev ingen succé. Befäl och utrustning saknades och nästan en femtedel av soldaterna dog av dysenteri i de usla förläggningarna. Lantvärnet hade minst sagt ett dåligt rykte.
1810 beslutade riksdagen att lantvärnet skulle förstärkas med ytterligare soldater. Det skulle bland annat ske genom lottdragning bland yngre män – ämbetsmän, studenter och jordägare skulle undantas.
Protesterna var extra kraftiga i Skåne. Bönder och drängar drog runt och krävde att prästerna skulle vägra att befatta sig med lottdragningen. Slott och herrgårdar våldgästades. Myndigheterna var minst sagt oroade.
Den 15 juni 1811 hade cirka 800 av de protesterande samlats på Klågerups slott, cirka 15 kilometer öster om Malmö. Generalmajor Hampus Mörner, som råkat befinna sig i staden, erbjöd sig att ta hand om de upproriska. Med 40 husarer, 100 infanterister och 4 kanoner anlände han till slottet.
De förskansade vägrade att ge sig. Militären öppnade eld och förföljde sedan de flyende i hus och på fält. Ett 30-tal dödades, nästan 200 togs till fånga. Över hela landet utfärdades 34 dödsdomar efter protesterna, 3 av dessa verkställdes.
Offren för massakern skulle på order av länsstyrelsen grävas ned på en avsides plats. 1991 restes en minnessten på det som kallas ”Döängen”, strax söder om samhället (kartkoordinater 55.58567, 13.23811). Enligt traditionen var det här de dödade grävdes ned. Det misslyckade lantvärnet avskaffades redan 1812.
Fakta/läs mer Rosborn och Baragillet: ”1811. Bondeupproret i Skåne”, 1991 Nationalencyklopedin Gunnar Wetterberg: ”Skånes historia III”, Albert Bonniers, 2017
Å ödekyrka i Östergötland är en riktig kyrkoruin. Den ser ut att kunna rasa amman i vilket ögonblick som helst och det är förbjudet att gå innanför de gamla murarna. Den medeltida kyrkan övergavs efter en brand 1879 – det fanns en nästan helt ny kyrka i socknen. Men det är inte själva kyrkan som är det mest intressanta i Å.
Fallfärdig ruin.
På kyrkogården ligger Jon Andersson begravd och han blev enligt socknens dödbok hela 147 år gammal. En minnestavla är uppsatt på kyrkogården. Han ska ha fötts den 15 februari 1582 på Kåverö gård. Jon Andersson var i tur och ordning bonde, skomakare och torpare innan han avled på fattighuset den 18 april 1729. Det finns dock de som tvivlar på att födelseåret är rätt.
Nu är 147 år inte på något sett högsta åldern i världshistorien. Till exempel blev Noas farfar Metusalem hela 969 år.
Jag som bloggar heter Mats Areskoug och är utbildad byggnadsingenjör och journalist. Sedan 1999 arbetar jag som redaktör på Dagens Nyheter. Förutom två diktsamlingar har jag gett ut boken ”Hälsningar från Gotland” med vykort och lite nutidshistoria. En k-spaning och nostalgitripp från 1960-, 70- och 80-talet.
