Blog Image

Oskyltat

Välkommen till Oskyltat!

På bloggen Oskyltat hittar du sevärdheterna du inte visste att du ville se – de som sällan är utmärkta med en skylt. Oskyltat är en direkt fortsättning på bloggen Osevärdheter som jag 2010–2017 hade hos Dagens Nyheter. De 235 inläggen hos DN är fortfarande tillgängliga. De första tio årens inlägg hittar du på denna samlingssida, perfekt när du letar utflykter i Sverige. Oskyltat finns även som grupp på Facebook.

Hör gärna av er med synpunkter och förslag. Sprid länken till bloggen och dela inläggen på Facebook. Jag gör detta i första hand för min egen skull, men det är alltid roligare om det finns någon som tar del av vad man skriver.

Mats Areskoug
areskoug(at)telia.com

”Nacka”, statyn och skandalmatchen

Gotland, Moderna tiden, Södermanland, Sport, Storstockholm Posted on Tue, October 14, 2025 07:05:46

Min vän och före detta kollega Nils Palmgren ”avslöjade” 2011 flera fel på ”Nackas” staty på Södermalm i Stockholm. Fotbollsstjärnan har fått sig två extra titlar tillskrivna. Vad som dock inte nämns på konstverket är ”skandalmatchen” i Visby sommaren 1951. Min pappa var med på plan.

Statyn från 1984 står nära ”Nackas” barndomshem på Katarina bangata 42.

Det mest uppenbara felet på ”Vi ses vid målet”, skapad av konstnären Olle Adrin, är att Lennart ”Nacka” Skoglund skulle ha varit med i OS-guldlaget 1948 i London. Att så inte var fallet känner de flesta som kan något om svensk fotbollshistoria till. Det andra felet är bara uppenbart för konnässörerna: ”Nackas” kvartersklubb Stjärnan vann inte AT-cupen, föregångaren till Sankt Erikscupen.

(En slamkrypare på statyn är att ”Nackas” handbollsmeriter finns med och kan blandas samman med fotbollshistorien.)

Felaktigt OS-guld, bland annat.

Över till ”skandalmatchen”. Sommar i Sverige ska naturligtvis avnjutas på Gotland och det visste även en världsstjärna som ”Nacka”. I juli 1951 passade klubben IF Gute på att anordna en jippomatch mellan semestrande spelare och sitt eget a-lag. Italienproffset ”Nacka” Skoglund var det stora affischnamnet och 1 600 personer kom till Gutavallen. ”Stjärnlaget” vann med 5–4 efter en avgörande straff inslagen av ”Nacka”.

Gotlands Folkblads artikel inför matchen och inklistrad spelarbild av min pappa.

Det vara bara ett problem, Gute hade inte fått klartecken av Svenska fotbollförbundet för att arrangera matchen. Klubben riskerade ”allvarliga efterräkningar” enligt tidningsrubriker dagen efter matchen. Det stannade dock vid en varning. Lagledaren Lars Enström, som ansvarat för arrangemanget, fick dock ett halvårs avstängning.

Gute kunde andas ut och ta ett historiskt kliv över vattnet. Hösten 1951 spelade för första gången ett lag från Gotland i en serie på fastlandet. Visserligen bara i klass 1 norra i Stockholm, den femte nivån i seriesystemet, men det skulle bli mycket bättre med åren.

Över till min pappa Lars-Olof ”Bambis” Karlsson, jämnårig med ”Nacka” Skoglund. 1951 platsade han inte riktigt i Gutes a-lag utan fick fylla ut ”stjärnlaget” som vänsterback. Det gick tydligen bra och Gotlands Allehanda konstaterade att ”I de bakre leden spelade bl. a. ’Bambis’ Karlsson, som efter sina insatser igår ännu har mycket ogjort i Gutetröjan.” Och så blev det.

”Nacka” dribblade sig vidare genom livet…

Fakta/läs mer
• ”Kalle Othberg spelar halva i ’Nacka & Co’ mot IF Gute” i Gotlands Folkblad den 17 juli 1951.
• Signaturen B.B.: ”Gute vände 1–3 till 4–3 men Nacka och C:o vann på straff med 5–4” i Gotlands Allehanda den 18 juli 1951.
• Bengt G Söderberg (huvudredaktör): ”Från fars och min tid: En bokfilm om Gotland 1915–1970”, Gotlandskonst, 1972.
• Nils Palmgren: ”Flagranta fel på Nackas staty” i Dagens Nyheter den 23 december 2011.
• Gunnar Persson: ”’Nacka’ – och drömmen om det goda livet”, Idrottsförlaget, 2019.
• Carl-Henrik Fridén: ”Alla tiders fotboll: Gotlands fotbollförbund 100 år 1921–2021”, Gotlands fotbollförbund, 2021.



Vackra kurvor på Södertörn

Södermanland, Storstockholm, Vägar och spår Posted on Thu, May 15, 2025 06:00:35

Finns det något härligare än en kurvig väg efter att man plockat fram motorcykeln från vinterförvaringen? Att lägga ned hojen åt höger och vänster och dra på där det är rakt. Vårkänsla!

Runt om i landet dras mc-förare till slingerbultarna. (Enligt Akademiens ordbok var det 1945 som ordet dök upp i betydelsen slingrande väg.) Den mest kända i Stockholms närhet är väg 257 mellan Tungelsta och Rosenhill på Södertörn. Cirka 15 kilometer med åtskilliga kurvor och backar.

Sträckan är dock olycksdrabbad, speciellt så här års när förarna är lite ringrostiga. Flera åtgärder har vidtagits: Hastigheten har sänkts, rejäla vägräcken har satts upp och mittremsan har räfflats. Det viktigaste är naturligtvis att inte överskatta sig själv som förare, men även om man tar det lugnt med bil så ”pirrar” det lite i magen.

Ta det lite lugnt!



Lillängen – en ljusglimt bland all nationalromantik

Hela hus, Moderna tiden, Södermanland, Storstockholm, Vägar och spår Posted on Sat, March 01, 2025 07:37:21

När huvudstadens förnäma satellitsamhällen byggdes för drygt hundra år sedan var nationalromantik stilen som gällde. Djursholm och Saltsjöbaden är fulla av villor som skulle platsa i Gustav Vasas äventyr i Dalarna.

Vurmandet för det gamla är också tydligt när det gäller den då relativt nya företeelsen järnväg. Stationshusen längs Djursholmsbanan (invigd 1890) och Saltsjöbanan (1893) skulle kunna platsa i en lite modernare version av hjältekonungens äventyr. (Dalkarlarna jagar i Gustavs spår på järnvägarna MVJ och LSJ mot Sälen.) För mig som inte gillar nationalromantik känns det skönt med de undantag som finns. Blogginlägget om Djursholmsbanan tar upp stationen Sveavägen, men även vid Saltsjöbanan finns en ljusglimt: Lillängen.

Området Lillängen i Nacka planlades 1937 och redan samma år stod de första villorna klara för inflyttning. Småskaligheten och funktionalismen är en skön kontrast mot det storvulna Storängen strax intill. Den 6 september 1937 öppnade hållplatsen Lillängen. Den lilla kiosk- och väntsalsbyggnaden är funktionalistisk pärla.

Läs även inläggen om…
Saltsjöbanans ståtliga före detta stationshus vid Slussen
Försöken att bygga järnväg till Värmdö

Fakta/läs mer
• Cecilia Hammarlund-Larsson: ”Nacka kommun. Kulturhistoriska miljöer”, 1987.
• Hans Harlén: ”Saltsjöbanan”, Trafiknostalgiska förlaget, 2018.

Vykort från Pressbyrån. Stadsdelens ”centrum”, Lillängsplan, till höger.

En öde hållplats under ombyggnaden av Saltsjöbanan vintern 2024-25.



Ogästvänlig plats för tankepaus

Moderna tiden, Storstockholm, Uppland Posted on Sun, December 15, 2024 11:10:00

Det finns många välkända offentliga konstverk i Stockholm. Sedan finns det en del mindre kända. ”Naturens själ” vid Cityterminalen tillhör den senare kategorin.

En buske, ett litet träd och några stenar ska ge betraktaren ”en gestaltning av staden och dess skilda karaktärer”. Jag antar att allt är en del av konstverket. Det verkar dock som att busken spontant är på väg att ta över staden.

”Naturens själ” ägs av Cityterminalen och det är skapat av konstnären Jahn Wahlström. Förutom skylten på platsen är det svårt att hitta någon information. Konstverket ska i alla fall ge möjlighet till ”tankepaus”.

Jag tycker att det är lite synd att det hamnat på en plats där de som passerar bara skyndar förbi. Kungsbron vid infarten till Cityterminalen är en ogästvänlig plats. Jag tror att fler tankepauser hade tagits till exempel framför Cityterminalens entré mot Centralen.



Anckarströms ”liv” efter döden

Avrättningsplatser, Nyare tiden, Södermanland, Storstockholm Posted on Fri, October 11, 2024 10:00:01

Den här texten handlar inte om Jacob Johan Anckarströms liv, eller mordet på hjältekonungen Gustav III. Den handlar heller inte så mycket om avrättningen på galgbacken i nuvarande Hammarbyhöjden i Stockholm den 27 april 1792.

Galgen avbildad 1837 av Fredrik Wilhelm Scholander.

Galgen markerad på ”Karta över belägenheten omkring Stockholm utgiven av W M Carpelan 1817”.

Här och var, även i Dagens Nyheter, har det skrivits att Anckarströms kvarlevor skulle ha tagits ifrån galgbacken efter avrättningen och begravts i trädgården vid Nävekvarns herrgård i Södermanland. Orsaken skulle vara att ägaren Gustaf Ulric Silfversparre hade varit med i komplotten mot konungen och inte ville att kumpans lik skulle vila i galgbackens ovigda jord. Silfversparre köpte dock Nävekvarn först 1793, men kanske skedde gravplundringen först året efter avrättningen.

Nävekvarns herrgård.

På 1930-talet ska herrgårdens trädgårdsmästare Ivar Pousette grävt fram några trasiga ben från en kulle. Det skulle vara intressant med en ny utgrävning, men varför krossa en myt? (Sedan finns också berättelsen att Anckarströms hjärta skulle finnas i fastern Eva Beatas grav i Markims kyrka.)

Ett vittne till Anckarströms avrättning var hans nära bekant Carl Christoffer Gjörwell (den äldre). Han beskrev evenemanget mycket detaljerat i ett brev till sin dotter daterat den 10 maj. Där får vi veta att hjärta, inälvor och könsorgan togs ut och grävdes ned. Huvudet och högerhanden spikades upp. Kroppen delades i fyra delar och lades på uppsatta hjul.

Gjörwells brev till sin dotter.

Natten mellan den 23 och 24 juli stal några personer kroppsdelarna, men redan den 27 juli hittades de slängda i Årstaskogen. Saken rapporterades i pressen, så liket var ”välbevakat”. Gjörwell återvände till galgbacken den 1 augusti för att se vad som hänt med resterna av Anckarström, även detta beskrivet i brev till dottern. Han guidades runt av en timmerman som renoverade galgen.

Huvudet och handen hade grävts ned två alnar (cirka 120 centimeter) i den muromgärdade så kallade galggården för att förhindra en ny stöld. De fyra kroppsdelarna hade satts upp på sina hjul men såg efter drygt tre månader ”hiskeligen fula ut”. Timmermannen passade också på att visa Gjörwell och hans sällskap de gravhögar som fanns runt galgen och berättade vilka som var nedgrävda.

När stadsdelen Hammarbyhöjden började byggas på 1930-talet hittades en del skelett. Fynden ska ha tystats ned för att inte skrämma de som skulle flytta in i området. Vid Solandergatan finns en stensättning som antas vara resterna av galgen.

Resterna av galgen.

Hände det att avrättade grävdes upp? 1719 halshöggs hjältekonungen Karl XII:s ”finansminister” Georg Heinrich von Görtz, efter att han fått skulden för landets usla ekonomi. En vecka efter avrättningen grävdes liket upp och smugglades i en resväska till Hamburg. von Görtz begravdes sedan i sin hemstad Schlitz.

Fakta/läs mer
Carl Christoffer Gjörwells brev på Kungliga biblioteket
Dagligt Allehanda nummer 174, 1792
Lars Olof Ericson: ”Anckarströms grav – skröna eller verklighet” i Tunabergsbygden 1998
Olle Söderström: ”Jakten på en begraven kungamördare” i SörmlandsNyheter den 6 september 2008



Två överraskningar i Bromma

Flyg, Hela hus, Storstockholm, Uppland Posted on Wed, August 21, 2024 07:06:20

En promenad längs den sydvästra sidan av Bromma flygplats i Stockholm bjuder på två lite udda sevärdheter. Dessutom får man njuta av ljudet av startande och landande flygplan.

Börja söderifrån på Kvarnbacksvägen och få som bonus en av Stockholms bevarade väderkvarnar, om än flyttad, och en av Stockholms runstenar. Följ sedan Linta gårdsväg och vik av på gångvägen längs flygfältskanten. (Betongkolossen som nu är bygghandel var tidigare SAS jetmotorverkstad.) Du kommer snart fram till en avsnörd landningsbana på din vänstra sida.

Banan, Brommas näst längsta och med beteckningen 05/23 efter kompassriktningen 50/230, var i bruk fram till mitten av 1980-talet. Nu används den som trafikövningsplats, precis som en rest av banan på Bulltofta i Malmö. Fortsätt sedan gångbanan fram till Attundavägen.

Bromma 1979. Den nuvarande trafikövningsplatsen mitt i bildens högerkant. Foto: Erik Claesson/Riksantikvarieämbetet/CC BY 2.5

Övningsdags: Håll till höger!

I vägens början, eller slut, ligger ett gammalt garage. Nu förvandlat till någon form av konstverk. Byggnaden började dekoreras av ägaren 2012 tillsammans med en ”Fleming”. Skapelsen har fått namnet ”Flowery house”.

Färgglatt garage.

Fortsätt genom villaområdet och hitta en lämplig buss på Bällstavägen – två stora upplevelser rikare. Minns också den allvarliga flygolyckan vid Bromma 1977.

Fakta/läs mer
Michael Sanz: ”Bromma flygplats. Flyg, folk och händelser 1936–1996”, Allt om hobby, 1996. 
Bromma Tidning februari 2016



Det övergivna sameläger i Huddinge

Kyrkligt/religion, Moderna tiden, Södermanland, Storstockholm Posted on Sun, April 21, 2024 18:44:33

I början av 1950-talet anlades ett sameläger vid sjön Trehörningen i det som nu är naturreservatet Paradiset i Huddinge kommun. Tanken var att huvudstadens samer skulle ha en plats att samlas på och återuppliva lite av livet i norr. Initiativtagare och eldsjäl var samen Aslak Partapuoli.

Kåtor restes, visthusbod byggdes, brunn borrades och telefonledning drogs. Fisk planterades in i sjön som bytte namn till Njallajaure. Satsningen hade aktivt stöd från Svenska kyrkan och pingsten 1955 invigdes lägret av kyrkoadjunkt Roland Zetterberg.

– Ack så likt Norrland, sade Emelia Ölund från Arjeplog till DN:s utsända vid invigningen.

– Vi har fått ett viloområde. Här kan vi ta emot våra vänner norr ifrån i våra kåtor, sade en annan samisk kvinna.

Lägret nyttjades främst under helger på sommarhalvåret, men det hände att man bodde kvar länger tider. Stundtals fanns här även ett trettiotal renar. Planerna för lägret var stora. Bland annat sprängdes det för att bygga en kyrkkåta, som dock aldrig blev klar.

Från mitten av 1970-talet avtog verksamheten allt mer och 1980 upphörde arrendet av marken. I mitten av 1990-talet revs de sista resterna, kvar blev bara visthusboden.

Vid sidan av boden är den tydligaste lämningen den ståtliga sejten (kultobjektet), stående på en berghäll som sticker ut i sjön.

Fakta/läs mer
”Lapparna får fast läger i Södertörn” av Brodjaga (Alma Braathen) i Dagens Nyheter den 13 juni 1955.
Sajten Paradisets naturreservat och Paradiset-Hanvedens vänner: Samelägret (med många bra länkar).

Visthusboden.

Sejten.



Tomma ord över tom grav

Militärt, Nyare tiden, Storstockholm, Uppland Posted on Fri, March 01, 2024 09:51:47

Galärvarvskyrkogården på Djurgården är min favorit bland Stockholms begravningsplatser. Läget, litenheten och historien. Många minnesmärken som manar till eftertanke.

När regalskeppet Vasa bärgades 1961 fann man kvarlevor efter kanske så många som 25 personer. De döda begravdes 1963 tillsammans på Galärvarskyrkogården och 20 år senare uppfördes ett gravmonument. Stensättning med stenar från skeppets barlast och en gripande text: ”Kort blev kryssen, lång för dem som seglade in i evigheten. De offrade livet för fosterlandet. Tidigt bortgångna, sent lagda i vigd jord. Vandrare, ägna de namnlösa en fridens tanke.”

Man blir helt tom inombords när sanningen kommer fram.

Kort blev också deras vila ”i vigd jord”. Runt 1990 grävdes skeletten upp för att undersökas. Nu är de en del av den fantastiska utställningen ”Ansikte mot ansikte” på det närbelägna Vasamuseet. Vi besökare får veta nästan ofattbart mycket om de omkomnas liv och några ansikten har återskapats.

Tanken svindlar, men finns det om 300 år ett Hansamuseum (Gotlandsbåten torpederades 1944) eller till och med ett Estoniamuseum? Bärgat fartyg och utställda skelett av de som blev kvar i vraket. Ansikte mot ansikte…

Läs mer
Emilia Elfgren: ”Kort blev kryssen, lång för dem som seglade in i evigheten. En etnologisk studie av Vasamuseets mänskliga kvarlevor”, Examensarbete vid Stockholms universitet, 2020.



Next »