Galärvarvskyrkogården på Djurgården är min favorit bland Stockholms begravningsplatser. Läget, litenheten och historien. Många minnesmärken som manar till eftertanke.
När regalskeppet Vasa bärgades 1961 fann man kvarlevor efter kanske så många som 25 personer. De döda begravdes 1963 tillsammans på Galärvarskyrkogården och 20 år senare uppfördes ett gravmonument. Stensättning med stenar från skeppets barlast och en gripande text: ”Kort blev kryssen, lång för dem som seglade in i evigheten. De offrade livet för fosterlandet. Tidigt bortgångna, sent lagda i vigd jord. Vandrare, ägna de namnlösa en fridens tanke.”
Man blir helt tom inombords när sanningen kommer fram.
Kort blev också deras vila ”i vigd jord”. Runt 1990 grävdes skeletten upp för att undersökas. Nu är de en del av den fantastiska utställningen ”Ansikte mot ansikte” på det närbelägna Vasamuseet. Vi besökare får veta nästan ofattbart mycket om de omkomnas liv och några ansikten har återskapats.
Tanken svindlar, men finns det om 300 år ett Hansamuseum (Gotlandsbåten torpederades 1944) eller till och med ett Estoniamuseum? Bärgat fartyg och utställda skelett av de som blev kvar i vraket. Ansikte mot ansikte…
Läs mer
Emilia Elfgren: ”Kort blev kryssen, lång för dem som seglade in i evigheten. En etnologisk studie av Vasamuseets mänskliga kvarlevor”, Examensarbete vid Stockholms universitet, 2020.
