Oskyltat

Vraken som dyker upp

Gotland, Nyare tiden, Sjöfart Postad av Mats Areskoug lör, oktober 10, 2026 07:44:09

Befinner du dig på Gotland när det är lågvatten ska du bege dig till Kappelshamnsviken på den norra delen av ön (”åin” på gotländska). Längst in i viken ligger resterna av två fartyg som slet sig i hamnen vid Storugns och strandade under en häftig storm i september 1887.

Vid mitt besök i början av sommaren 2026 var lite av fartygens bordläggning synlig ovanför vattenytan när man stod på land. Vid rejält lågvatten går det att ta sig torrskodd ut till vraken och studera det som inte begravts i sandbotten.

För barken ”Thor”, med hemmahamnen Storugns, var det det andra haveriet. Fyra år tidigare hade fartyget, då med namnet ”Godthaag” och under norsk flagg, gått på grund på Salvorev mellan Fårö och Gotska sandön. September 1887 var dock sagan all för barken. ”Thor” hade vanligen 12 mans besättning och en lastkapacitet på 341 nettoregisterton (NRT), vilket motsvarar cirka 965 kubikmeter. Enligt Fornminnesregistret är/var vraket 32 x 6,5 meter.

”Thor” med Kappelshamn i bakgrunden.

Det andra fartyget som slutade sina dagar i sanden var skonerten ”Frithiof” från Vätö i Uppland. Det var betydligt mindre och hade en lastkapacitet på 151 NRT, cirka 427 kubikmeter. Mått 15 x 4 meter.

”Thor” och ”Frithiof” med Storugns i bakgrunden.

Men havet ger och havet tar – precis som sanden. Snart har kanske vraken försvunnit för gott. Du når dem enklast från den lilla badstranden som fått namnet Gamla Thor (kartkoordinater 57.82928, 18.79675).

Fakta/läs mer
• Åke Broberg om Kappelshamnsviken på Lärbro hembygdsförenings hemsida, 2009.
• Henrik Radhe: ”Lågvatten blottlägger gamla vrak” på Helagotland den 16 maj 2023.

Kommentarer(0) https://www.oskyltat.se/?p=1348

När kungen red förbi Jönköping

Forn- och medeltid, Småland Postad av Mats Areskoug tor, oktober 01, 2026 08:56:49

Långt tillbaka i det medeltida mörkret hittar vi något som heter eriksgata. En nytillträdd kung förväntas rida land och rike runt för att få sin titel bekräftad på de olika landskapens ting.

Med i följet red så kallade gisslomän, vars funktion forskarna grubblar över. Kanske skulle vara en garanti för att kungen verkligen var den han var. Kanske skulle de garantera kungens säkerhet. Kanske…

I alla fall byttes gisslan ut vid landskapsgränserna. Ritten utgick från ärkebiskopens Uppsala, passerade Mälaren vid Strängnäs, rundade Vättern och fortsatte upp till Skara. Sedan tillbaka förbi Örebro och vidare på Mälarens norra sida.

En ”gränspassagerna” var Junabäcken i Jönköping där västgötarna tog över efter smålänningarna. Bäcken har sannolikt gett stadens dess namn, men är idag till stora delar nedgrävd. Nära det tidigare utloppet i Vättern, intill Junerondellen, ståtar Junebäcksmonumentet, skapat av skulptören John Lundqvist 1946. En kung lyfts upp av sina undersåtar. Den som vill se bäcken ”live” får bege sig upp till Friaredalen.

En kung vid Vätterns södra ände.

Historisk bäck.

Eriksgatan följde dåtidens huvudvägar och rider eller går man tillräckligt många gånger i samma spår bildas en hålväg. När ”diket” väl bildats kan regnvatten hjälpa till att gräva det djupare, det finns hålvägar som är fem meter djupa. Blev vägen för obekväm var det bara att börja gå bredvid. Därför finns det system med parallella hålvägar på en del platser. Gamla hålvägar klassas som fornminnen.

Fenomenet finns över hela landet och på en del ställen har säkert en kung på eriksgata, eller i alla fall hans häst, varit med och nött marken. Mellan Jönköping och Skara passerade kungen sannolikt Sandhem. Här finns den så kallade Eriksgatuleden, som ska vara Sveriges största sammanhängande system med hålvägar. De är minst sagt svåra att upptäcka ute i skogen, men det finns skyltar uppsatta så att du vet var du ska titta.

Några hålvägar i skogen vid Sandhem.

Vilken kung som började nöta ned vägen är även det höljt i historiens mörker. Första bevisade eriksgatan reds av Magnus Eriksson 1335. Senast ut på den gamla banan var Karl IX 1609. Mannen, som med vapen i hand tagit makten från den rättmätige kungen och orkestrerat Linköpings blodbad, red med största säkerhet inte runt i landet och bad om ett godkännande. Styrkedemonstration kanske är ordet.

Fakta/läs mer
• Claes Theliander: ”Det medeltida Västergötland”, Historiska Media, 2004.
• Martin Hansson: ”Det medeltida Småland”, Historiska Media, 2008.
• Dick Harrison: ”Sveriges historia 600–1350”, Norstedts, 2009.

Kommentarer(0) https://www.oskyltat.se/?p=1341

Den inte så hedniska offerlunden

Blekinge, Kyrkligt/religion, Moderna tiden Postad av Mats Areskoug sön, september 20, 2026 08:33:31

Stenblocken har inhuggna fördjupningar i olika former. Runda skålar, en handkvarn, en människofot, en djurtass. En runrad finns ristad vid en av skålarna. (Vid vårt besök våren 2026 var den dock blekt och lite svår att hitta.) Miljön är trolsk i skogsbacken och med betande hjortar i ett hägn.

Den magiska lunden.

Hade forntidsmänniskorna valt en plats för sina riter skulle det kunna vara här. Den möjliga magin har lockat folk genom århundradena. Till slut tröttande markägaren på nedtrampad säd och grävande arkeologer och hotade med att spränga hela fornlämningen. Blekinge hembygdsförbund räddade situationen genom att köpa området 1927.

Fotavtryck.

Den så kallade Offerlunden i Halahult i Blekinge (kartkoordinater 56.29752, 14.99867) är dock relativt ung. Första kända omnämnandet är från 1747 i en avhandling skriven av Petrus Mützell vid Lunds universitet. Runorna har nyligen konstaterats vara så kallade gyllentalsrunor som brukade användas på kalenderstavar för att markera de 19 åren i måncykeln. Antagligen har de ristats in på stenblocket någon gång på 1600-talet. Med utgångspunkt från utseendet på de inhuggna fördjupningarna anser forskarna dessutom att hela offerlunden är skapad på 1500- eller 1600-talet.

De svårupptäckta runorna. Foto: Magnus Källström/CC-BY.

Är en offerlund som ”bara” är 400 eller 500 år gammal något att bry sig om? Ja, naturligtvis. När offerlunden skapades var svenskarna ännu hedningar på många sätt. Till exempel avskaffades dödsstraffet för trolldom först 1779. Gör som andra besökare, offra ett mynt i någon av fördjupningarna och be för någon eller något.

Fakta/läs mer
• Karl-Oskar Erlandsson: ”Mysteriet med offerlunden i Halahult” i ”Arkeologi i Blekinge”, Blekinge museum, 2022.
• Magnus Källström: ”Runorna i offerlunden”, Riksantikvarieämbetets K-blogg den 14 maj 2023.

Ett sentida offer.

Kommentarer(0) https://www.oskyltat.se/?p=1334

Swedenborgs vikarierande skalle

Kyrkligt/religion, Nyare tiden, Uppland Postad av Mats Areskoug sön, september 13, 2026 08:18:29

Det är inte lätt att veta vad som rörde sig i multigeniet Emanuel Swedenborgs (1688–1772) huvud. Det är inte heller helt lätt att hålla reda på hans huvuds resa efter döden. Till slut blev det en skalle över.

Nationalencyklopedin beskriver Swedenborg som naturvetenskapsman, bibeltolkare och teosof. Bland annat ritade han en flygmaskin och gav ut den första svenska vetenskapliga tidskriften. Sedan tog det andliga över. Swedenborg samtalade med andar och änglar och han kunde redogöra för tillvaron efter döden. Som alltid när det handlar om religiösa förkunnelser ansluter följare. Än idag lever hans syn på liv och död vidare, föga förvånande främst i USA.

Swedenborg bodde under långa perioder i London och det var även där han slutligen tog steget över till den andra sidan. Han begravdes i den dåvarande Svenska kyrkan i stadsdelen Wapping. Graven lockade besökare som vill titta på kroppen och kontrollera om mystikern verkligen var död. I början av 1900-talet revs kyrkan och Swedenborg flyttades hem till Sverige och en ståtlig grav i Uppsala domkyrka.

I samband med flytten fattades misstankar om att det inte var Swedenborgs kranium som låg i kistan. Vid en undersökning på 1950-talet konstaterades också att så var fallet. Antagligen hade någon av alla gravbesökare i London bytt ut skallen.

Efter diverse turer dök den riktiga skallen upp Sotheby’s auktionsfirma i London 1978. Vetenskapsakademien vann med budet 1 500 pund. Swedenborg var hel igen – men det fanns en extra skalle att ta hand om. Den begravdes i grav 580B i kvarter 12 på Gamla kyrkogården i Uppsala. Det står ”Okänd engelsman/Emanuel” på stenen (kartkoordinater 59.85646, 17.62528). Någonstans i London ligger en huvudlös man.

Fakta/läs mer
Christer Nordlund: ”Swedenborgs återkomst” i ”Kunskap i rörelse : Kungl. Vetenskapsakademien och skapandet av det moderna samhället”, Makadam, 2018.

Här vilar en skalle.

Här vilar Swedenborg.

Kommentarer(0) https://www.oskyltat.se/?p=1327

Kvarsittning eller finka?

Hela hus, Nyare tiden, Västmanland Postad av Mats Areskoug tis, september 01, 2026 06:38:30

Brottsligheten går nedåt i åldrarna och politikerna vill sätta allt yngre barn i fängelse. Snart kanske det inrättas fängelser på skolorna. Idén är inte ny – den är rent av ganska gammal.

Det har funnits skolverksamhet i anslutning till Västerås domkyrka sedan 1200-talet. Kanske har de medeltida resterna i Konsistoriehuset med skolan att göra. Nuvarande Rudbeckianska gymnasiet är Sveriges äldsta, grundat 1623.

Intill kyrkan, på Biskopsgatan 3, finns dessutom det som ska vara Sveriges enda bevarade skolfängelse, en så kallad proba. (Namnet kommer av det latinska ordet för prövning, probatio.) Första omnämnandet är från 1578 och byggnaden är minst lika gammal. Här hamnade elever som till exempel varit på fyllan. Även lärare och präster kunde hamna i fikan.

I domkyrkans skugga: Stigluckan med proban i anslutning till höger.

Proban ligger i öster om och i anslutning till en stiglucka. 1801 upphörde fängelseverksamheten. Sedan har det lilla huset använts som likbod och ”garage” för en likvagn. 1973 grävdes en källare ut, men ansvarig arkeolog ansåg att fängelselokalen låg i markplanet. Tyvärr är proban inte öppen för besökare.

Nordens äldsta skola alla kategorier är Katedralskolan i Lund som grundades av danske kungen Knut – senare ”den helige”. Där pluggade en av mina anfäder i mitten av 1600-talet. Om han satt i skolans proba någon gång har jag inte lyckats utröna i min släktforskning.

Fakta/läs mer
Bo Kindwall: ”Proban i Västerås” i Västmanlands fornminnesförenings årsskrift 52, 1974.

Kommentarer(0) https://www.oskyltat.se/?p=1323

Stadens synd fick kyrkan att flytta

Hela hus, Kyrkligt/religion, Moderna tiden, Nyare tiden, Östergötland Postad av Mats Areskoug tor, augusti 20, 2026 06:11:56

I slutet av 1800-talet tyckte dåvarande landsförsamlingen i Norrköping att deras kyrka Sankt Johannes låg fel. Trafiken i centrum störde och stadens alla lockelser var inte bra för kyrkobesökarna. Kyrkan såldes till staden och församlingen flyttade till lugnet utanför den dåvarande stadsbebyggelsen. Byggnaden byggdes om till en lokal för föreläsningar och konserter och fick namnet Hörsalen.

Av den medeltida småstaden Norrköping finns ingenting kvar ovan jord. Inte ens någon kyrka, vilket är fallet i en del andra helt omdanade äldre städer. Den S:t Johannes som bytte ägare 1902 uppfördes efter att den medeltida kyrkan på platsen revs 1787. Samtidigt ”rätades” kyrkan upp så att den passade in i det rätvinkliga gatunätet från 1655.

S:t Johannes kyrka på 1680-talet. Skiss av Johan Peringsköld.

Att säga att det var en medeltida kyrka som revs är dock en sanning med modifikation. Norrköping och dess kyrkor har genom seklerna drabbats hårt av bränder och krig. Vid de ryska härjningarna 1719, efter hjältekonungen Karl XII:s död, ödelades i princip hela staden. Den nya S:t Johannes skadades dessutom svårt vid stadsbranden 1822.

S:t Johannes kyrka på 1790-talet. Skiss av Hans Olof Sundelius.

Hörsalen står i alla fall kvar och med lite fantasi går det att se att den en gång var en kyrka. Och under marken i parken vilar de döda utan sin kyrka – mitt i synden. Vid en arkeologisk undersökning 2012–13 påträffades ett hundratal gravar i flera lager. Uppskattningsvis kan det finns drygt 3 000 gravar i området.

Hörsalen 2025.

Fakta/läs mer
• Åsa Berger: ”Under marken i Hörsalsparken”, Arkeologikonsult, 2015.
• Peter Kristensson: ”S:t Johannes – från medeltidskyrka till hörsal” i Folkbladet den 7 maj 2023.

Kommentarer(0) https://www.oskyltat.se/?p=1317

En hovdams hårda fall

Nyare tiden, Västergötland Postad av Mats Areskoug mån, augusti 10, 2026 06:35:12

Den spruckna lyran i den förfallna parken symboliserar allt för väl grevinnan Magdalena Rudenschölds (1766–1823) minst sagt omtumlande och tragiska liv. Hon gick från att vara den populäraste hovdamen vid hjältekonungen Gustav III:s hov till att dömas till döden i maktkampen efter kungamordet 1792.

Magdalena Rudenschöld porträtterad av Niclas Lafrensen d y (1737–1807). Kopia utförd av Elsie Arnberg. Foto: Erik Cornelius/Nationalmuseum.

Magdalena dömdes för stämpling mot regeringen tillsammans med bland andra sin älskare Gustaf Mauritz Armfelt. Domen mildrades dock till offentlig piskning och en relativt bekväm fängelsevistelse på Långholmen. Efter två år släpptes Magdalena och landsförvisades en tid till Gotland. (Undertecknad, som är gotlänning, har svårt att förstå straffet.)

Efter att ha bott i Stockholm och utomlands flyttade hon 1812 till sin bror Thure Rudenschöld på Kroppfjälls herrgård i Västergötland. Han hade precis blivit änkling och behövde hjälp med hushåll och barn. Tillvaron på landet var långtifrån det spännande livet i huvudstaden och den tidigare hovdamen vantrivdes. Magdalena brukade ta promenader till ett parkliknade område där det fanns ett träd som med lite hjälp formats till en lyra. Enligt traditionen strängade hon instrumentet och spelade i sin ensamhet.

Fallfärdigt instrument.

1821 flyttade hon tillbaka till Stockholm där hon dog utfattig två år senare. Magdalena begravdes på Klara kyrkogård. Enligt DN:s tidigare Stockholmsexpert Martin Stugart lär hon ha begravts ”utanför kyrkväggen”. Församlingen svarar att man inte vet var och har som policy att inte utreda gravar som är äldre än 200 år.

Lyran står kvar strax söder om herrgården. Våren 2026 är den hårt åtgången av väder och vind och skulle behöva en hel del kärlek för att klara ytterligare några sekler. Även parken i övrigt har sett bättre dagar (kartkoordinater 58.90637, 14.20926). Det sägs att man långt efter Magdalenas död kunde se en vit skepnad skrida fram på platsen när det var mörkt – och den olyckliga hovdamen har väl all rätta att gå igen.

Fakta/läs mer
• Svenskt biografiskt lexikon.
• Lennart Jörälv: ”Sällsamheter i Västergötland, del 1”, Rabén & Sjögren, 1981.
• Christopher O’Regan: ”Kärlekens krigare”, Forum, 2012.

Kommentarer(0) https://www.oskyltat.se/?p=1312

Östergarnsholm – favoriten på Gotland

Gotland, Moderna tiden, Nyare tiden, Ruiner, Sjöfart Postad av Mats Areskoug lör, augusti 01, 2026 07:37:43

Ibland får jag frågan vilken är favoritplatsen på födelseön Gotland (gotländska för ön = åin). Det är en svår fråga, men ett väldigt speciellt ställe är Östergarnsholm. Jag har bara varit på den lilla ön en gång, körd dit och guidad av mycket goda vännen Roger för drygt 20 år sedan. Trots att den bara ligger drygt tre kilometer från huvudön är känslan att man befinner sig på den yttersta utposten.

Östergarnsholm är cirka två kvadratkilometer stor, hårt betad och saknar därför princip träd. Här finns resterna av en stor fornborg och ett fiskeläge. Det är dock fyrarna som dominerar landskapsbilden och öns historia. Här tändes Gotlands första fyr den 1 september 1818, eldad med stenkol. I nästan 150 år, fram till 1965, var ön befolkad med fyrvaktare och deras familjer.

Den första fyren är kraftigt ombyggd och har blivit av med sin lanternin. Fyren ersattes 1918 av en ny, 29 meter hög, på den östra sidan av ön. Vid den första fyren finns ruinen av den fyrvaktarbostad som uppfördes 1849 och den provisoriska fyr som användes när den första moderniserades. Den provisoriska fyren är den enda bevarade så kallade öppna kolfyren i Sverige.

På ön finns en bevarad övernattningsstuga som använts av fiskare. Spektakulär är också den lilla järnväg som fyrpersonalen använde för att med trallor frakta förnödenheter från hamnen upp till den nya fyrplatsen. När vinden var den rätta sattes segel på trallan.

Vill du veta hur det är på Östergarnsholm är det bara att lyssna på SMHI:s Sjörapport på radio. Jag rekommenderar dock att du åker till hamnen i Herrvik och kollar efter anslag om båtturer till holmen. Du kommer inte att bli besviken.

Fakta/läs mer
Ejendal & Hollström: ”Fyrar och fyrliv på Gotland”, Arena, 2000.

Den äldsta fyren och ruinen av fyrvaktarens bostad.

Vy från fornborgen: Den provisoriska öppna kolfyren och den nya fyren.

Den lilla järnvägen upp till den nya fyren.

Vy från den nya fyren mot gamla fyrplatsen och Grogarnsberget på storön.

Kommentarer(0) https://www.oskyltat.se/?p=1305

Oskyltat

NY BOK!