Blog Image

Oskyltat

Välkommen till Oskyltat!

På bloggen Oskyltat hittar du sevärdheterna du inte visste att du ville se – de som sällan är utmärkta med en skylt. Oskyltat är en direkt fortsättning på bloggen Osevärdheter som jag 2010–2017 hade hos Dagens Nyheter. De 235 inläggen hos DN är fortfarande tillgängliga via denna länk. Oskyltat finns även som grupp på Facebook.

Hör gärna av er med synpunkter och förslag. Sprid länken till bloggen och dela inläggen på Facebook. Jag gör detta i första hand för min egen skull, men det är alltid roligare om det finns någon som tar del av vad man skriver.

Mats Areskoug
areskoug(at)telia.com

Falsk fallos i tjurhagen?

Forn- och medeltid, Övriga Sverige Posted on Wed, April 01, 2020 09:52:54

Snart börjar vårbruket och då gäller det att ha gudarna med sig för god skörd. I en hage i Grebo, sydost om Linköping, reser sig en fallosliknande stenformation som allmänt betraktas vara en lämning från tider då fruktbarhetsgudar dyrkades.

Rösten, eller Röstensgubben, består av tre stenar staplade ovanpå varandra. Den understa, och största, målad i rött. Från början kanske röd av blod från de offrade djuren. De två andra stenarna är vit- respektive svartfärgade. Den intilliggande gården benämns Rösten redan på 1300-talet, vilket anses vara ett bevis för att formationen är mycket gammal.

Ortsnamnsforskaren Evert Melefors påpekar dock i en uppsats från 2009 att gården inte nödvändigtvis fått sitt namn efter belätet. Den för Sverige unika fornlämningen nämns dessutom inte i inventeringar eller reseberättelser från 1600- eller 1700-talet. I mitten av 1800-talet dyker stenformation upp i skrift, men då som ett minnesmärke över en bonde som misshagat Gud och som straff slukats av marken. Först hundra år senare dyker teorin om fallossymbolen upp.

En arkeologisk undersökning intill gubben 2018 gav inga bevis för att den skulle vara speciellt gammal. Sanningen vet dock bara gudarna och det är absolut inget som hindrar att du stannar till i Grebo (kartkoordinater 58.29172, 15.89373) och blotar lite innan du stoppar ned potatisen i jorden. Se bara upp för tjurarna i hagen så att det inte blir ditt blod som skvätter på stenen.

Fakta/läs mer
• Evert Melefors: ”Rösten i Grebo – ett sägenomspunnet gårdnamn”, i ”Namn och Byggd – tidskrift för nordisk ortnamnsforskning”, 2014
• Roger Lundgren: ”Arkeologisk utredning längs RV 35, objekt XIII–XX”, Östergötlands museum Rapport 2019:7

Två attrapper i Östergötland?
Livfullt blotande på informationsskylten i Rösten.


Lyckat experiment: Sten Sture går igen

Forn- och medeltid, Övriga Sverige, Storstockholm Posted on Mon, February 03, 2020 05:39:22

Idag, den 3 februari, är det 500 år sedan upprorsmakaren Sten Sture den yngre avled på Mälarens is på väg mot Stockholm. Riksföreståndaren och hans soldater hade två veckor tidigare förlorat en av tidens många drabbningar mellan svenska separatister och anhängare till Kalmarunionen.

I slaget på sjön Åsundens is, vid dagens Ulricehamn, den 19 januari hade Sten Sture fått sitt ena ben avskjutet av en kanonkula. Slaget blev en totalseger för den danskledda styrkan och Kristian II kunde återställa unionen.

Historien tog dock inte slut där. 2008 bestämde sig Niklas Freidwall och en kollega på en skola utanför Sundsvall att starta ett socialt experiment. De ville prova om det gick att skapa en ny temadag (som kanelbullens dag). Det blev ”Sten Stures ben” på årsdagen av slaget den 19 januari. Den firas med snöbollskrig och chokladbollar, som ska påminna oss om den dödliga kanonkulan.

– Det hela började som ett harmlöst experiment som fått ett eget liv. Nu rullar det på helt av sig själv och jag skrockar glatt varje år när jag äter mina chokladbollar och blir kontaktad av nyfikna men lätt förvirrade journalister, säger Niklas Freidwall idag.

Den nya temadagen ”Sten Stures ben” har bland annat anammats av Medeltidsmuseet i Stockholm. I många tidningsartiklar anges minnesdagen härstamma från tiden för fältslaget, så även i en examensuppsats vid Högskolan i Jönköping.

Stens Stures andra ben då? Hans lik grävdes upp ur graven vid dominikanernas kloster i Gamla stan i samband med Stockholms blodbad i november samma år. Tillsammans med de avrättade brändes det ungefär där Katarina kyrka nu tronar. En minnessten på kyrkogården är den mest konkreta minnet av nationalhjälten – förutom snö- och chokladbollar.

Fakta/läs mer
Hans Nordmark: ”Här brändes Sten Stures stoft” i ”Söders historia 1”, 1991
Ulricehamns Tidning den 18 januari 2011 (flera artiklar)



Sagoslottet som gick upp i rök

Forn- och medeltid, Medeltida borgar, Nyare tiden, Övriga Sverige, Ruiner Posted on Mon, September 02, 2019 07:45:32

Sagan om Svartsjö slott börjar sannolikt på 1200-talet med ett fast hus av gråsten (tänk Glimmingehus). Redan från början var kungar och andra ur rikets höjdare inblandade. Riktigt inblandade var Magnus Ladulås söner Birger, Erik och Valdemar – en syskonkärlek som slutade med en omtalad fest i Nyköping.

På 1500-talet byggdes slottet till och ändrade utseende fullständigt. Avbildningarna i verket Suecia antiqua et hodierna visar ett fantastiskt sagoslott. Inblandade var upprorsmannen Gustav Vasas söner Erik, Johan och Karl – en syskonkärlek som slutade en portion förgiftad ärtsoppa på Örbyhus slott i Uppland.

Slottet på 1600-talet.

Sist ut på slottet var hjältekonungen Karl X Gustavs änka Hedvig Eleonora. Under hennes vistelse på Svartsjö januari 1687 brann större delen av slottet ned. Tio år senare brann det kungliga slottet i Stockholm och sten och tegel från Svartsjö fördes till huvudstaden för att användas vid återuppbyggnaden. Resterna på ön i Mälaren jämnades med marken. Kungafamiljen gillade dock den vackra platsen och ett nytt slott uppfördes intill platsen för det gamla.
Resterna av det gamla i förgrunden och det nya i bakgrunden.

Kvar av sagoslottet finns grundmurarna (kartkoordinater 59.36209, 17.72676). Med lite fantasi går det att urskilja den ovanliga planlösningen och även den första medeltida byggnaden. Med ännu lite mer fantasi kan man föreställa sig den unge Gustav (II) Adolf pynta slottets omgivning med blommor, lustgårdar och dammar – en sundare sysselsättning än krig och död.

Fakta/läs mer
C C Sjödén: ”Några drag ur Svartsjö-slottets historia”, Ekerö kulturnämnd, 1973



Glimmingehus kusin i Bergslagen

Bergslagen, Forn- och medeltid, Medeltida borgar, Nyare tiden Posted on Sun, June 02, 2019 20:33:03

Mot slutet av medeltiden blev det populärt med så kallade fasta stenhus. De hade en viss försvarsstyrka, men var mer en statusmarkör. Glimmingehus i Skåne är det mest kända och bäst bevarade. Andra besöksvärda är Torpa i Västergötland och Utö på Arnö i Mälaren. Betydligt mindre sevärt är Ervalla hus (kartkoordinater 59.43773, 15.24942) strax norr om Örebro.
Ervalla 1761, strax innan rivningen. Ritning signerad Carl Gust Dalman.

Huset uppfördes omkring 1500 av Jöns Ulfsson Roos. Så småningom blev det medeltida bygget omodernt och lämnades att förfalla. Runt 1770 revs det slutligen, men de tjocka källarmurarna lämnades kvar under ett tak. Murarna fick ett nytt liv 1878 då de blev en del av fundamentet till ett nybyggt mejeri. 1933 blev byggnaden vårdhem för epileptiker och sedan för psykiskt sjuka, en verksamhet som pågick i 60 år.
Ervalla vintern 2018-19. Medeltiden längst ned till höger.

Idag härbärgerar Ervalla gård flera olika verksamheter, bland annat gästgiveri. Under huvudbyggnadens östra del kan man beskåda de medeltida källarmurarna, med två framtagna fönstergluggar på den södra sidan.

Fakta/läs mer
Pär Hansson: ”Släkten Ros och Ervalla gård” i ”Från bergslag och bondebygd 1969”, Örebro läns museum, 1969
Ervalla hembygdsförening om Ervalla gård



Trångt om saligheten i Skövde

Forn- och medeltid, Övriga Sverige Posted on Mon, January 14, 2019 15:25:06

Det medeltida Skövde stoltserade med två kapell omedelbart utanför stadens staket, förutom en kyrka dit folk vallfärdade för att be Sankta Elin (Helena) om hjälp. Kapellen är borta och Elin nedgrävd i en vanlig grav – tacka Martin Luther för det.

Den fromma kvinnan Elins dotter misshandlades av sin man. Mannen slogs ihjäl av sitt gårdsfolk. Mannens släkt ansåg att Elin låg bakom mordet. Elin for till Jerusalem för att hålla sig undan och antagligen be Gud om förlåtelse för sin inblandning i dådet. När Elin kom hem dödades hon dock av svärsonens släkt. Så kunde det gå till på 1100-talet i Västergötland.

Knappt hade Elin kallnat förrän det började inträffa mirakel. Det sprang fram källor där hon mördades, där man satte ned hennes lik på väg till begravningen och flera andra platser i Västergötland. En blind återfick synen när han strök sig med hennes avhuggna finger. (Fingret finns kvar i en gömma i altaret i Götene kyrka, om du har börjat se dåligt.) Undren fortsatt vid hennes grav i kyrkan i Skövde och 1164 var succén ett faktum. Elin helgonförklarades av påve Alexander III.

Vid den källa som sprang fram när man rastade med liket uppfördes ett kapell. Det nämns första gången i avlatsbrev 1373. Sannolikt togs sten från kapellruinen när stadskyrkan skulle återuppbyggas efter stadsbranden 1759. Inget finns kvar ovan jord. Om vattnet i källan botar får var och en avgöra. Platsen (kartkoordinater 58.37613, 13.84579) ligger inom regementsområdet, men går att besöka.
Platsen för Elins kapell.

Ännu mindre finns det kvar av Sankta Birgittas kapell i norra delen av dagens stad. Det nämns första gången i ett avlatsbrev 1425. Att Skövde fick ett kapell tillägnat Vadstenas stora helgon kan man antagligen tacka Carolus Andreæ för. Han nämns som präst i Skövde 1403, men vigs till munk i Vadstena kloster 1409. Fram till sin död 1414 arbetade han hårt för att stärka Birgittakulten.
Platsen för Birgittas kapell.

Precis som för Sankta Elins kapell lär den kyrkliga verksamheten ha upphört i samband med reformationen. Även här har man påträffat lämningar under jord. Kapellet låg nära dagens korsning Käpplundavägen–Vallevägen (kartkoordinater 58.39713, 13.84449). Jag är mer tveksam om ett besök där botar något.

Fakta/läs mer
Gunnar Linde: ”Staden Skövde 1400–1759”, Skövdeortens hembygds- och fornminnesförening, 1971
Henrik Klackenberg: ”Medeltidsstaden 28: Skövde” Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer, 1981
Götene församling och Götene kommun: ”Helgonet, kvinnan och historien
Göran Lundh: ”Sankta Elin av Skövde” i Billingebygden 2017

Läs om andra städer med flera medeltida kapell
En slurk vin och en oblat eller två (Västerås)
Helge Sven i Arboga



Tydlig rest av Malmö medeltida stadsmur

Forn- och medeltid, Övriga Sverige Posted on Wed, August 15, 2018 06:59:52

I föregångaren till denna blogg – Osevärdheter – har undertecknad hävdat att det inte finns några synliga spår efter den medeltida stadsmuren i Malmö. Fake news! Lämningarna är mycket tydliga.

Den medeltida stadsmuren i Malmö började uppföras 1434 på order av hjältekonungen Erik av Pommern. Den var cirka 1.600 meter lång och löpte längs strandlinjen mot Öresund. Muren var byggd av tegel och cirka 5 meter hög. Den var försedd med ett flertal torn och portar.
Erik Dahlbergs teckning Carl Gustafs högtidliga intåg i Malmö den 9 mars 1658. Den medeltida muren syns tydligt framför staden.

Kung Erik lät även bygga en mindre borg i Malmös nordvästra hörn. På klassiskt manér utnyttjades stadsmuren som borgmur. När den medeltida muren blev omodern i slutet av 1600-talet ersattes den av nya och kraftigare befästningsverk. Även den lilla borgen blev snabbt omodern och idag ståtar Malmöhus på dess plats. Men all medeltid är inte borta!

Nedre delen av dagens norra slottsfasad är från den ursprungliga borgen och därmed rester av den medeltida stadsmuren. Samma sak med slottsbyggnadens västgavel. Där syns tillochmed skyttegången på den gamla muren.
Västgaveln med medeltida skyttegång.

Den som intresserar sig för stormaktstidens mur runt Malmö hänvisas till några framgrävda stenar i nordvästra hörnet av Gustav Adolfs torg.

Fakta/läs mer
Sven Rosborn: ”Malmöhus”, Malmö museum, 1977.
Sven Rosborn: ”Det medeltida Malmö. Detektivarbeten under mer än ett sekel i en gammal stads historia”, 2016.

Läs om medeltida stadsmurar på Osevärdheter!
Historia mitt i maten (muren i Stockholm)
Hett intill Kalmar slott
Stenansikten i Visby
Solklar tvåa bland murarna i Norden (Åhus)
Ett veck på ringmuren (Visby)

Stormaktstid på Gustav Adolfs torg.



Träsket där de avrättade fick sista vilan

Forn- och medeltid, Nyare tiden, Storstockholm Posted on Tue, May 15, 2018 05:58:10

Nu när isen försvunnit stiger stanken på nytt ur kärret där de styckade kropparna grävts ned. För att slippa obehaget besökte jag platsen när marken var täckt av snö och vattnet fortfarande var fruset. Eller…

Danderyds skeppslag ska genom tiderna ha haft flera olika avrättningsplatser, två av dem belägna i skogen mellan Enebyberg och Sollentuna. Tyvärr är ingen utmärkt med någon skylt och det finns inga tydliga spår i naturen. (En arkeologisk rapport från 2017, som berör utkanten av det aktuella området, visar inte på rester av någon avrättningsplats.) Platsen är dock fantasifullt skildrad av Göran Lager i boken ”Döden i skogen”.
Kärret vintertid.

I skogen ligger också Brännkärret (kartkoordinater 59.43077, 18.01034), där de avrättade ska ha grävts ned efter att lagen haft sin gång. Det skulle det vara intressant med en utgrävning av kärret. Våtmarker lär ju kunna bevara ett och annat, och dessutom vore det bra om de osaligas andar kom till ro i ”vigd jord”.

Den sista avrättningsplatsen i häradet ska ha legat precis söder om nuvarande korsningen Arholmavägen–Enebybergsvägen. Undrar om det spökar i villaområdet.

Läs på Osevärdheter om avrättningsplatsen på Munsö i Mälaren.



Götapetter! Götavirke

Forn- och medeltid, Övriga Sverige Posted on Mon, April 16, 2018 05:42:50

”Stora” sevärdheter platsar sällan i denna blogg, men nedanstående är så fysiskt liten i förhållande till alla stora ord att jag gör ett undantag.

Götavirke i Östergötland lanseras som en svensk motsvarighet till Danevirke, den vikingatida försvarsvallen tvärs över Jyllands sydligaste del. Upplevelsen är dock långt ifrån lika magnifik – långt ifrån. Vallen syns ”tydligast” vid landsvägen vid Hageby gård (kartkoordinater 58.47456, 16.16857) och även där får man tvinga fram historiens vingslag.

Undersökningar visar att vallen uppfördes på vikingatiden. Den är cirka 3,5 kilometer lång och sträcker sig från sjön Asplången i norr till Lillsjön i söder. Teorin är att den skulle försvara Östergötlands inre vid anfall österifrån.

Vill man se tydligare lämningar av forntida försvarsvallar, och inte har vägarna förbi Danevirke, rekommenderas till exempel Birka, Västergarn, eller varför inte en hederlig gammal fornborg.

Fakta/läs mer
Länsstyrelsen Östergötland: Göta virke
Leif Törnquist (mfl): ”Svenska borgar och fästningar”, Medströms, 2007



Next »