Blog Image

Oskyltat

NY BOK!

I april kom min bok ”125 udda sevärdheter i Sverige”. Många nya och spännande platser presenteras. Perfekt till höstens utflykter och som julklapp!

På bloggen Oskyltat hittar du sevärdheterna du inte visste att du ville se – de som sällan är utmärkta med en skylt. Oskyltat är en direkt fortsättning på bloggen Osevärdheter som jag 2010–2017 hade hos Dagens Nyheter. De 235 inläggen hos DN är fortfarande tillgängliga. De första tio årens inlägg hittar du på denna samlingssida, perfekt när du letar utflykter i Sverige. Oskyltat finns även som grupp på Facebook.

Hör gärna av er med synpunkter och förslag. Sprid länken till bloggen och dela inläggen på Facebook. Jag gör detta i första hand för min egen skull, men det är alltid roligare om det finns någon som tar del av vad man skriver.

Mats Areskoug
areskoug(at)telia.com

Den inte så hedniska offerlunden

Blekinge, Kyrkligt/religion, Moderna tiden Postad av Mats AreskougPosted on sön, september 20, 2026 08:33:31

Stenblocken har inhuggna fördjupningar i olika former. Runda skålar, en handkvarn, en människofot, en djurtass. En runrad finns ristad vid en av skålarna. (Vid vårt besök våren 2026 var den dock blekt och lite svår att hitta.) Miljön är trolsk i skogsbacken och med betande hjortar i ett hägn.

Den magiska lunden.

Hade forntidsmänniskorna valt en plats för sina riter skulle det kunna vara här. Den möjliga magin har lockat folk genom århundradena. Till slut tröttande markägaren på nedtrampad säd och grävande arkeologer och hotade med att spränga hela fornlämningen. Blekinge hembygdsförbund räddade situationen genom att köpa området 1927.

Fotavtryck.

Den så kallade Offerlunden i Halahult i Blekinge (kartkoordinater 56.29752, 14.99867) är dock relativt ung. Första kända omnämnandet är från 1747 i en avhandling skriven av Petrus Mützell vid Lunds universitet. Runorna har nyligen konstaterats vara så kallade gyllentalsrunor som brukade användas på kalenderstavar för att markera de 19 åren i måncykeln. Antagligen har de ristats in på stenblocket någon gång på 1600-talet. Med utgångspunkt från utseendet på de inhuggna fördjupningarna anser forskarna dessutom att hela offerlunden är skapad på 1500- eller 1600-talet.

De svårupptäckta runorna. Foto: Magnus Källström/CC-BY.

Är en offerlund som ”bara” är 400 eller 500 år gammal något att bry sig om? Ja, naturligtvis. När offerlunden skapades var svenskarna ännu hedningar på många sätt. Till exempel avskaffades dödsstraffet för trolldom först 1779. Gör som andra besökare, offra ett mynt i någon av fördjupningarna och be för någon eller något.

Fakta/läs mer
• Karl-Oskar Erlandsson: ”Mysteriet med offerlunden i Halahult” i ”Arkeologi i Blekinge”, Blekinge museum, 2022.
• Magnus Källström: ”Runorna i offerlunden”, Riksantikvarieämbetets K-blogg den 14 maj 2023.

Ett sentida offer.



Swedenborgs vikarierande skalle

Kyrkligt/religion, Nyare tiden, Uppland Postad av Mats AreskougPosted on sön, september 13, 2026 08:18:29

Det är inte lätt att veta vad som rörde sig i multigeniet Emanuel Swedenborgs (1688–1772) huvud. Det är inte heller helt lätt att hålla reda på hans huvuds resa efter döden. Till slut blev det en skalle över.

Nationalencyklopedin beskriver Swedenborg som naturvetenskapsman, bibeltolkare och teosof. Bland annat ritade han en flygmaskin och gav ut den första svenska vetenskapliga tidskriften. Sedan tog det andliga över. Swedenborg samtalade med andar och änglar och han kunde redogöra för tillvaron efter döden. Som alltid när det handlar om religiösa förkunnelser ansluter följare. Än idag lever hans syn på liv och död vidare, föga förvånande främst i USA.

Swedenborg bodde under långa perioder i London och det var även där han slutligen tog steget över till den andra sidan. Han begravdes i den dåvarande Svenska kyrkan i stadsdelen Wapping. Graven lockade besökare som vill titta på kroppen och kontrollera om mystikern verkligen var död. I början av 1900-talet revs kyrkan och Swedenborg flyttades hem till Sverige och en ståtlig grav i Uppsala domkyrka.

I samband med flytten fattades misstankar om att det inte var Swedenborgs kranium som låg i kistan. Vid en undersökning på 1950-talet konstaterades också att så var fallet. Antagligen hade någon av alla gravbesökare i London bytt ut skallen.

Efter diverse turer dök den riktiga skallen upp Sotheby’s auktionsfirma i London 1978. Vetenskapsakademien vann med budet 1 500 pund. Swedenborg var hel igen – men det fanns en extra skalle att ta hand om. Den begravdes i grav 580B i kvarter 12 på Gamla kyrkogården i Uppsala. Det står ”Okänd engelsman/Emanuel” på stenen (kartkoordinater 59.85646, 17.62528). Någonstans i London ligger en huvudlös man.

Fakta/läs mer
Christer Nordlund: ”Swedenborgs återkomst” i ”Kunskap i rörelse : Kungl. Vetenskapsakademien och skapandet av det moderna samhället”, Makadam, 2018.

Här vilar en skalle.

Här vilar Swedenborg.



Stadens synd fick kyrkan att flytta

Hela hus, Kyrkligt/religion, Moderna tiden, Nyare tiden, Östergötland Postad av Mats AreskougPosted on tor, augusti 20, 2026 06:11:56

I slutet av 1800-talet tyckte dåvarande landsförsamlingen i Norrköping att deras kyrka Sankt Johannes låg fel. Trafiken i centrum störde och stadens alla lockelser var inte bra för kyrkobesökarna. Kyrkan såldes till staden och församlingen flyttade till lugnet utanför den dåvarande stadsbebyggelsen. Byggnaden byggdes om till en lokal för föreläsningar och konserter och fick namnet Hörsalen.

Av den medeltida småstaden Norrköping finns ingenting kvar ovan jord. Inte ens någon kyrka, vilket är fallet i en del andra helt omdanade äldre städer. Den S:t Johannes som bytte ägare 1902 uppfördes efter att den medeltida kyrkan på platsen revs 1787. Samtidigt ”rätades” kyrkan upp så att den passade in i det rätvinkliga gatunätet från 1655.

S:t Johannes kyrka på 1680-talet. Skiss av Johan Peringsköld.

Att säga att det var en medeltida kyrka som revs är dock en sanning med modifikation. Norrköping och dess kyrkor har genom seklerna drabbats hårt av bränder och krig. Vid de ryska härjningarna 1719, efter hjältekonungen Karl XII:s död, ödelades i princip hela staden. Den nya S:t Johannes skadades dessutom svårt vid stadsbranden 1822.

S:t Johannes kyrka på 1790-talet. Skiss av Hans Olof Sundelius.

Hörsalen står i alla fall kvar och med lite fantasi går det att se att den en gång var en kyrka. Och under marken i parken vilar de döda utan sin kyrka – mitt i synden. Vid en arkeologisk undersökning 2012–13 påträffades ett hundratal gravar i flera lager. Uppskattningsvis kan det finns drygt 3 000 gravar i området.

Hörsalen 2025.

Fakta/läs mer
• Åsa Berger: ”Under marken i Hörsalsparken”, Arkeologikonsult, 2015.
• Peter Kristensson: ”S:t Johannes – från medeltidskyrka till hörsal” i Folkbladet den 7 maj 2023.



I rosens namn

Djur och natur, Halland, Kyrkligt/religion, Nyare tiden Postad av Mats AreskougPosted on tor, oktober 30, 2025 05:52:09

Rosen har ett högt symbolvärde inom kristendomen, inte minst förknippas den med Jesus själv. I Rolfstorps kyrka i Halland är relationen mellan växt och religion mer levande än i andra kyrkor.

Växthuseffekten mellan glasen är kraftig och rosen fyller ett av fönsterna i kyrkans södervägg. Hur busken hamnade där, är som det heter, höljt i historiens dunkel. En teori är att den hamnade under väggen när kyrkan utvidgades på 1600-talet. Rosen växer bevisligen inuti stenväggen.

Enligt församlingens hemsida är det dokumenterat att rosen lockat besökare i alla fall sedan mitten av 1930-talet. Numer anordnas ”Rosveckan” vid blomningen i maj med fika, guidning av kyrkan och körsång med blomstertema. Guns n’ Roses har inte tillfrågats om de vill medverka.

Rosen är ett smärre mirakel även när den inte blommar.



Gotlands första kungliga grav

Forn- och medeltid, Gotland, Kyrkligt/religion, Medeltida borgar, Militärt, Ruiner Postad av Mats AreskougPosted on lör, februari 01, 2025 10:11:24

1300-talet var minst sagt ett turbulent århundrade för Gotland. Handelsfartygen blev större och behövde inte längre mellanlanda, digerdöden slog till, danske kungen Valdemar Atterdags erövring kostade flera tusentals gutar livet, utländska makter slogs om ön. Och så dog Erik av Mecklenburg.

Albrekt av Mecklenburg kom till makten i Sverige genom en statskupp (och med vapenmakt) 1364. Hans styre imponerade dock inte på landets stormän och 1388 avsattes han i en statskupp. Helt slut tog det året efter i slaget vid Åsle utanför Falköping där han och sonen Erik tillfångatogs av den nya regentens, drottning Margareta, trupper. De frigavs först 1395.

Staden Visby förblev dock i mecklenburgarnas händer. Året efter att ha släppts landsteg Erik av Mecklenburg med en stor styrka på Gotland och befälhavaren för de svenk-danska trupperna på ön bytte snabbt sida. Ett första steg mot att ta tillbaka den svenska kronan hade tagits. Lyckan blev dock kortvarig. Den eventuella tronföljaren dog i pesten sommaren 1397 på fästet Landeskrone, som han låtit uppföra vid nuvarande Klintehamn, tre mil söder om Visby.

Lammen har intagit borgen.

Gotland fortsatte att bollas hit och dit i historiens spel. Det behärskades av sjörövarna vitaliebröderna och adelsrepubliken Tyska Orden innan drottning Margareta slutligen 1408 fick kontroll över ön som hennes far Valdemar hade erövrat 1361. Gotland blev en del av Kalmarunionen.

Erik av Mecklenburg begravdes på kyrkogården vid tyskarnas kyrka, S:ta Maria, i Visby, i den hittills enda kungliga graven på Gotland. En gavel från hans gravmonument sattes 1913 upp på väggen i Stora kapellet i domkyrkan. Mecklenburgs vapen, tjurhuvudet, går att ana. Samtidigt lät storhertigen av Mecklenburg, Fredrik Frans IV, sätta upp en minnestavla på väggen. 

Sista spåret av Erik.

Landeskrone brändes bara efter något år av Tyska Orden. Den kraftiga jordvallen och vallgraven finns kvar (kartkoordinater 57.39773, 18.17393). Kanske har det funnits någon träpalissad på vallen. Byggnaderna innanför vallen har varit av trä. Anläggningen, som mäter cirka 110 x 75 meter, har återanvänts i militära syften fram till 1700-talet.

Fakta/läs mer
• Olof Rudolf Björkegren: ”Epitafier och andra gravmonument i Visby domkyrka: Kort vägledning för besökande”, 1925.
• Roger Öhrman: ”Vägen till Gotlands historia”, Gotlands Fornsal, 1994.
• ”Bildandet av naturreservatet Vivesholm, Sanda, Gotlands kommun”, Länsstyrelsen Gotlands län, 2016.



Trippel med kyrkor i Värmskog

Kyrkligt/religion, Ruiner, Värmland Postad av Mats AreskougPosted on ons, september 11, 2024 07:01:46

Det är lätt att förstå valet av plats. Värmskogs kyrka i västra Värmland ligger mycket vackert intill sjön Lilla Värmeln. Ett val som även gjorts av många generationers kyrkobyggare.

Sommaren 1947 genomfördes en utgrävning av området mellan kyrkan och sjön. Primärt för att undersöka traditionen att där funnits en äldre kyrkogård. Under grävningen påträffades grundmurar av två äldre kyrkor, båda uppförda av trä.

Vackert i Värmland.

Den äldsta kyrkan på platsen har bedömts vara uppförd redan på 1200-talet. På 1650-talet var den rutten och förfallen och en ny kyrka uppfördes nästan vägg i vägg. Murarna av de båda har lämnats synliga för nutida besökare.

Kyrka nummer två blev snabbt för liten för församlingen och redan på 1760-talet uppfördes dagens stenkyrka. En ängel med timglas och psalmtavlorna är från 1600-talskyrkan.

Glädjen blev inte dock inte så långvarig. 1799 blev kyrkan helt utbränd efter att ha antänts av gnistor från en hyggesbränning. Brukspatronen som var ansvarig för eldningen ålades att återställa byggnaden.

Värmskog är födelseplats för telefongeniet Lars Magnus Ericsson och på kullen vid kyrkan står en minnessten. På samma kulle stod de två första kyrkornas klockstapel.

Fakta/läs mer
Armin Tuulse: ”Två utgrävningar i Värmland sommaren 1947” i Fornvännen 43, 1948.



Spårlöst klosterliv i Viby

Forn- och medeltid, Kyrkligt/religion, Uppland Postad av Mats AreskougPosted on lör, juni 01, 2024 10:24:38

Det här inlägget har varit på gång i många, många år. Det har åkt in och ut på ”publiceringslistan”. Ofta ersatt av aktuellare och/eller intressantare platser. Nu är det i alla fall dags att presentera cistercienserklostret i Viby strax nordost om Sigtuna.

Enligt det så kallade Vibybrevet från 1160-talet donerade en kvinna vid namn Doter byn Viby till munkarna. Sonen Gere motsatte sig dock detta och till slut fick hjältekonungen Knut Eriksson rycka in och reda ut situationen. Regenten skänkte munkarna ny mark i Julita i Södermanland och på 1180-talet anlades det nya klostret.

Det är i högsta grad osäkert hur mycket kloster som hann byggas i Viby. Vid en arkeologisk undersökning 1973 påträffades en stensatt grav och murrester, som tolkades som lämningar efter klostret. Vid en mer omfattande undersökning 1997–2000 kunde arkeologerna konstatera att fynden var en tidigare okänd stenkyrka från början av medeltiden. Kyrkan hade inte färdigställts, kanske avstannade bygget när platsen donerades till munkarna.

Idag finns inget religiöst att titta på i Viby. Däremot är byn mycket väl värd ett besök. En oskiftad klungby med gårdar från 1800-talet. Resterna av kyrkan hittades på kullen i byns mitt, men de täcktes över när undersökningen var klar.

Fakta/läs mer
Anders Wikström: ”Kulturhistoriska miljöer norra Sigtuna stad”, Meddelanden och rapporter från Sigtuna museum 53, 2012.
Stenbäck mfl: ”Vibygrävningen 1997–2000”, Meddelanden och rapporter från Sigtuna museum 56, 2014.

Vid träden i bildens mitt hittades grunden av den medeltida kyrkan.



Det övergivna sameläger i Huddinge

Kyrkligt/religion, Moderna tiden, Södermanland, Storstockholm Postad av Mats AreskougPosted on sön, april 21, 2024 18:44:33

I början av 1950-talet anlades ett sameläger vid sjön Trehörningen i det som nu är naturreservatet Paradiset i Huddinge kommun. Tanken var att huvudstadens samer skulle ha en plats att samlas på och återuppliva lite av livet i norr. Initiativtagare och eldsjäl var samen Aslak Partapuoli.

Kåtor restes, visthusbod byggdes, brunn borrades och telefonledning drogs. Fisk planterades in i sjön som bytte namn till Njallajaure. Satsningen hade aktivt stöd från Svenska kyrkan och pingsten 1955 invigdes lägret av kyrkoadjunkt Roland Zetterberg.

– Ack så likt Norrland, sade Emelia Ölund från Arjeplog till DN:s utsända vid invigningen.

– Vi har fått ett viloområde. Här kan vi ta emot våra vänner norr ifrån i våra kåtor, sade en annan samisk kvinna.

Lägret nyttjades främst under helger på sommarhalvåret, men det hände att man bodde kvar länger tider. Stundtals fanns här även ett trettiotal renar. Planerna för lägret var stora. Bland annat sprängdes det för att bygga en kyrkkåta, som dock aldrig blev klar.

Från mitten av 1970-talet avtog verksamheten allt mer och 1980 upphörde arrendet av marken. I mitten av 1990-talet revs de sista resterna, kvar blev bara visthusboden.

Vid sidan av boden är den tydligaste lämningen den ståtliga sejten (kultobjektet), stående på en berghäll som sticker ut i sjön.

Fakta/läs mer
”Lapparna får fast läger i Södertörn” av Brodjaga (Alma Braathen) i Dagens Nyheter den 13 juni 1955.
Sajten Paradisets naturreservat och Paradiset-Hanvedens vänner: Samelägret (med många bra länkar).

Visthusboden.

Sejten.



Nästa »