På bloggen Oskyltat hittar du sevärdheterna du inte visste att du ville se – de som sällan är utmärkta med en skylt. Oskyltat är en direkt fortsättning på bloggen Osevärdheter som jag 2010–2017 hade hos Dagens Nyheter. De 235 inläggen hos DN är fortfarande tillgängliga. De första tio årens inlägg hittar du på denna samlingssida, perfekt när du letar utflykter i Sverige. Oskyltat finns även som grupp på Facebook.
Hör gärna av er med synpunkter och förslag. Sprid länken till bloggen och dela inläggen på Facebook. Jag gör detta i första hand för min egen skull, men det är alltid roligare om det finns någon som tar del av vad man skriver.
Om man har god fantasi så påminner den tidigare biografen om en radioapparat i kolossalformat. (Jag har tidigare fantiserat ihop att en turiststation i Norrbotten och en skolaula i Småland ser ut som kolossala teveapparater.) Oavsett referenser så är gamla biografen Flamman på Redbergsvägen 19 i Göteborg en fantastisk funkisbyggnad. (Det är det stora glasskåpet med foajé och trappa som jag liknar vid en högtalare.)
Flamman invigdes 1935 och salongen hade plats för 684 besökare. Filmerna rullade vidare till 1982 då Gud, i form av en frikyrka, rullade in. För tillfället huserar tre olika fria församlingar i salongen. Butikslokalerna i byggnaden finns kvar. Skönheten blev byggnadsminne 2006.
De medeltida kastalerna vid kyrkorna på Gotland tillhör öns stora sevärdheter och den här bloggen har tidigare tipsat om hur man gör en trevlig kastalsafari från norr till söder. De senaste decennierna har lett till nya spännande upptäckter i kastalbranschen.
1986 skulle skolbyggnaden i Näs byggas ut åt väster. Vid schaktningsarbetet frilades ett hörn av en kraftig stengrund. Grunden kunde friläggas till måtten 3,8 och 5,5 meter och den försvann in under skolhuset. Enligt en kartuppgift från mitten av 1800-talet skulle det på platsen för skolhuset funnits en ”stenbunden backe, fordom ett kastell”, så kanske var det resterna av en kastal som hittats. Eller kanske den medeltida prästgården.
Utbyggnaden av huset genomfördes och murresterna hamnade inom torpargrunden. Den nyfikna får nöja sig med att beskåda det som idag är bygdegården, strax sydväst om Näs kyrka.
Det senaste vad gäller kastaler på Gotland är Hamra på Storsudret. När den föga imponerande kullen, ett par hundra meter öster om kyrkan, började grävas ut 2016 frilades de kraftiga grundmurarna till en rektangulär byggnad på ungefär 14 x 11 meter.
En kol 14-analys av trärester visar att anläggningen kan ha uppförts redan under den första hälften av 1000-talet – alltså under vikingatidens sista skälvande årtionden. Förutom åldern är det två saker som utmärker murresterna. Dels att de är mycket tjocka, 250 centimeter, dels de rundade hörnen. Två faktum som fått arkeologerna fundera på vad det egentligen är som man har grävt fram.
En mystisk speleman dyker upp på dansen i byn och spelar rent förtrollande. Han lockar med sig traktens ungdomar och spelar tills de har dansat sig till döds. Först när allt är försent uppdagas det att det är djävulen själv som fört fiolen.
Temat i sägnen har vandrat i Europa i kanske tusen år. Mest känt i Sverige är dramat i byn Hårga i Hälsingland där hin håle lockade med sig de danssugna upp på Hårgaberget. Där satte han sig en tall och spelade tills bara ungdomarnas skallar fanns kvar. Den första kända uppteckningen av tragedin gjordes 1783, men än i dag kan man se var dansen slitit bort mossan från berghällen.
(Det är inte troligt att man dansade hambo efter den suggestiva Hårgalåten uppe på berget, eftersom hambo lär ha skapats först på 1800-talet. Det gör man däremot i den årliga Hälsingehambon som startar just i Hårga.)
Liknande händelser lär enligt nedtecknade berättelser ha inträffat på flera platser i norra Sverige. Det unika med Hårgaberget är, förutom märkena på hällen, att det finns ett gammalt fotografi av tallen som djävulen satt i och spelade.
Hårgaberget ligger drygt en kilometer sydost om byn Hårga och vid gården Rotemo är det skyltat. Från p-platsen är det cirka en kilometer att promenera. Ta inte dansskorna, stigen kräver lite grövre sulor under fötterna.
Fakta/läs mer Hanebo-Jul 1949, Hanebo hembygdsförening. Victor Johnson: ”Hårgadansen”, Inferi, 1985. Norrländsk uppslagsbok. Ulrika Engström: ”Det finns en tusenårig motsvarighet” i Hudiksvalls Tidning den 10 juli 1998.
Precis som halvfärdiga brev och böcker så finns det halvfärdiga runstenar. Den här bloggen har tidigare berättat om runstenen utan runor utanför Morgongåva i Uppland. Ett annat exempel på avbrutet arbete hittar du inne i kastalen vid Valleberga kyrka på Österlen.
Runsten är av det lite enklare slaget, men har ett kors och en förberedd slinga för runor. Där verkar arbetet har tagit slut. Stenen stod tidigare på kyrkogården och flyttades in i kastalen på 1930-talet.
Valleberga kyrka är speciell på ytterligare två sätt. Dels har den sitt ursprung som en rundkyrka, vilka är ovanliga i Sverige. Dels har den en kastal, vilken är ganska ovanligt i Sverige. I slutet av 1800-talet ville församling riva allt och bygga nytt. Tack och lov satte myndigheterna i Stockholm stopp.
Kors på kors på kors. Rad efter rad efter rad. När vi hör ordet krigskyrkogård tänker kanske många på Normandie i Frankrike eller västfronten efter första världskriget. Under andra världskriget förberedde man sig på Gotland för att kunna begrava stora mängder stupade soldater på speciella kyrkogårdar. Döda som av olika anledningar inte kunde transporteras till sin hemort.
Tre platser var aktuella för att förvandlas till krigskyrkogård: • Vid Lärbro kyrka: norr om vägen mellan Visby och Fårösund. • Vid Stenkyrka kyrka: västerut mot idrottsplatsen. • Vid Sanda kyrka: öster om kyrkogården och prästgården.
Som tur var blev det aldrig aktuellt, men beredskapen fanns kvar under kalla kriget.
På grund av det skärpta säkerhetsläget i Europa har dock frågan tyvärr blivit aktuell igen. 2022 inleddes en översyn av hanteringen stupade på ön i händelse av krig. Vad man kom/kommer fram till är hemligt.
Gotland klarade sig självfallet inte helt undan andra världskriget. Ett exempel var de omkring 500 befriade koncentrationslägerfångar som kom till krigssjukhuset i Lärbro sommaren 1945. De var naturligtvis mycket medtagna och tuberkulosen härjade. 46 blev kvar för evigt, de flesta av dem polacker. 9 av de 46 var judar.
Besök kyrkogården, läs namnen på gravarna och ägna några minuter åt att minnas de miljoner som mördades.
I jorden på kyrkogården vilade tidigare även sex tyska soldater, som hade flytt från andra sidan Östersjön under krigets slutskede. De flyttades 1966 till Norra kyrkogården i Trelleborg, där flera döda tyska soldater från de båda världskrigen ligger begravda.
Det skulle kännas lite kymigt att bli inlåst ensam i en cell under kyrkans golv en natt. Men har man varit stygg, så är det ett straff man får ta.
Innan järnvägens tillkomst tog det tid att ta sig från den norra delen av Bergslagen till Örebro. Ibland krävdes det till och med övernattning längs vägen. För blivande fängelsekunder kunde det bli ett stopp i Järnboås, drygt 5 mil norr om Örebro. Här fanns ett gästgiveri för kusken/övervakaren och en cell under kyrkans golv för delinkventen. Man fick inte vara rädd för gengångare och dylikt. (Utrymmet ska även ha använts som vinkällare, dock inte samtidigt som fångcell får man anta.)
Cellen finns att beskåda i det lilla museum som har arrangerats i kyrkans gamla sakristia. Kyrkan invigdes 1659 och är även i övrigt värt ett besök. Gästgiveribyggnaden, från 1700-talet, står kvar strax söder om kyrkan.
Missa inte ”Järnets järnväg” när du besöker Järnboås. Banan mellan Bredsjö och Gyttorp lades ned 1977. Bra banvall för promenad eller cykling!
Fakta/läs mer Sune Garmo: ”Järnboås kyrka”, Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté, 2009.
Å ödekyrka i Östergötland är en riktig kyrkoruin. Den ser ut att kunna rasa amman i vilket ögonblick som helst och det är förbjudet att gå innanför de gamla murarna. Den medeltida kyrkan övergavs efter en brand 1879 – det fanns en nästan helt ny kyrka i socknen. Men det är inte själva kyrkan som är det mest intressanta i Å.
På kyrkogården ligger Jon Andersson begravd och han blev enligt socknens dödbok hela 147 år gammal. En minnestavla är uppsatt på kyrkogården. Han ska ha fötts den 15 februari 1582 på Kåverö gård. Jon Andersson var i tur och ordning bonde, skomakare och torpare innan han avled på fattighuset den 18 april 1729. Det finns dock de som tvivlar på att födelseåret är rätt.
Nu är 147 år inte på något sett högsta åldern i världshistorien. Till exempel blev Noas farfar Metusalem hela 969 år.
Dalhems medeltida kyrka på centrala Gotland är en av öns mest storslagna – och då finns det en hel del att välja mellan. Här bjuds fantastiska vägg- och glasmålningar. Bland väggmålningarna utmärker sig den där en lastbil skymtar i en av Jerusalems stadsportar. I förgrunden syns Maria och Elisabet, Jesus respektive Johannes döparens mödrar.
Unikt? Nej! Det är händer att konservatorer sätter sin egen prägel på de konstverk de är satta att bevara. I Dalhem var det konstnären Erik Olsson som vid renoveringen 1969 förbättrade den bibliska historien.
Lastbilen återfinns på den norra långväggen. En enkel skylt visar vägen.
Jag som bloggar heter Mats Areskoug och är utbildad byggnadsingenjör och journalist. Sedan 1999 arbetar jag som redaktör på Dagens Nyheter. Förutom två diktsamlingar har jag gett ut boken ”Hälsningar från Gotland” med vykort och lite nutidshistoria. En k-spaning och nostalgitripp från 1960-, 70- och 80-talet.