Ruiner – Oskyltat

Borgen ointaglig för dagens besökare

Forn- och medeltid, Medeltida borgar, Militärt, Östergötland, Ruiner Postad av Mats Areskoug lör, maj 09, 2026 08:41:54

Resterna av den medeltida borgen Ringstadholm väster om Norrköping är svåra att ta del av. Ruinen ligger på en holme i Motala ström (kartkoordinater 58.58994, 16.11514). Har du ingen båt får du nöja dig med att betrakta holmen från andra sidan vattnet. Inte mycket att se om sanningen ska fram.

Men det finns naturligtvis en historia att berätta, även om dess start är lite osäker. De två grymmaste festerna i Sverige under medeltiden var Håtunaleken 1306 och Nyköpings gästabud 1317. (Medeltidsveckan i Visby får ursäkta…) Kung Birger Magnusson var minst sagt osams med sina bröder Valdemar och Erik som gaddat ihop sig mot storebror. En osämja som slutade med småbrödernas död i fångtornet på Nyköpingshus.

Kamouflerad borg på holme i Motala ström.

I en uppgörelse mellan bröderna 1310 sägs att en påbörjad borg i Norrköping ska rivas. Kanske låg borgen centralt i staden, kanske är det Ringstadholm som avses. Borgen på ”vår holme” finns helt säkert i skrifterna från 1368.

Nästan ett sekel senare, 1434, attackerades borgen av den listige upprorsmannen Engelbrekt. Han lät bygga ett högt belägringstorn på en flotte för att kunna inta fästet. Försvararna blev rädda och gav upp. Slutligen brändes borgen ned av en bondehär 1470.

Även om Ringstadholms murar inte går att njuta av så är området vid Fiskeby bruk intressant. Här finns bland annat vattenkraftverk, herrgård och nedlagd järnvägsstation.

Fakta/läs mer
• Birgitta Broberg: ”Norrköping. Medeltidsstaden 50”, Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer, 1984.
• Christian Lovén: ”Borgar och befästningar i det medeltida Sverige”, Kungl Vitterhets historie och antikvitets akademien, 1996.
• Hedvall & Lindeblad: ”Det medeltida Östergötland”, Historiska media, 2009.

Kommentarer(0) https://www.oskyltat.se/?p=1276

Det övergivna fiskeläget

Gotland, Moderna tiden, Ruiner Postad av Mats Areskoug tis, mars 10, 2026 06:34:14

Ön Furillen utanför nordöstra Gotland har blivit en tummelplats för människor som tycker att det är häftigt att betala ett överpris för att bo och äta i nedlagda industrimiljöer. Visst, lämningarna efter stenindustrin är storslagna, men åk istället till Furillens östra sida och besök det övergivna fiskeläget Karthaken (kartkoordinater 57.77090, 19.03069).

Nedanför den låga klippkanten finns ruinerna av fiskarnas enkla övernattningsstugor. Här inväntade man gryningen för att kunna vara ute tidigt på fångstplatserna. En stuga står kvar, renoverad av Bungemuseet. De övriga brann någon för omkring hundra år sedan – det finns olika versioner om när och hur. Som sig bör har fiskeläget en källa. Den ligger strax öster om den bevarade stugan och ger fortfarande vatten.

Ruiner och klippöverhäng. Foto: Eva Gerhardsson.

Vid Karthaken finns även imponerande klippöverhäng som skapats av havet. När Carl von Linné besökte Furillen 1741 konstaterade han att de var perfekta natt- och väderskydd för de betande djuren.

Ibland hålls det friluftsgudstjänster på den vackra platsen och askan efter en av mina nära vänner spreds i havet utanför.

Fakta/läs mer
Ingvar Ronström: ”En gammal strand – ett gammalt fiskeläge”, 2004.
Häglund (red) & Söderlund (red): ”Strandfolk och fiskelägen på Gotland”, Eddy.se, 2022.

Den sista boden. Foto: Eva Gerhardsson.

Kommentarer(0) https://www.oskyltat.se/?p=1237

Bortglömd borg dök upp efter 700 år

Forn- och medeltid, Medeltida borgar, Militärt, Ruiner, Skåne Postad av Mats Areskoug lör, februari 21, 2026 08:35:16

Det hör inte till vanligheterna att en medeltida borg försvinner i historiens mörker för att sedan oväntat dyka upp igen efter flera sekler. Så är det dock med Skeingeborg i norra Skåne.

1924 skrev Sigfrid Fluur, landsfiskal i Vittsjö, till riksantikvarien och berättade om lämningarna av en borg på en ö i Skeingesjön (kartkoordinater 56.36121, 13.88845). Därmed väcktes ruinen ur sin törnrosasömn. Utgrävningarna 1949–50 avslöjade en mycket ovanlig anläggning.

En fyra meter hög ringmur hade uppförts som en oktagon med en diameter på cirka 40 meter. Innanför muren påträffade arkeologerna rester av några mindre och en större byggnad. Myntfynd tyder på att borgen brukades från slutet av 1100-talet till mitten av 1200-talet. Sedan övergavs den. Murarna raserades och byggnaderna kan ha monterats ned och flyttats.

Höljd i dunkel är också Skeingeborgs tillkomst. En teori är att den uppfördes av ärkebiskop Absalon och kung Valdemar den store (fosterbröder) för att markera övertagandet av Skåne.

Fakta/läs mer
• Anders Ödman: ”Järnskatt och borglän” i Ale – historisk tidskrift för Skåneland 4/1992.
• Anders Ödman: ”Borgar i Skåne”, Historiska Media, 2002.

Kommentarer(0) https://www.oskyltat.se/?p=1227

Ölands minst kända borgruin

Forn- och medeltid, Medeltida borgar, Öland, Ruiner Postad av Mats Areskoug tis, januari 20, 2026 07:04:32

Öland har den ståtliga ruinen efter Borgholms slott. På ön finns även flera storslagna fornborgar, som Eketorp och Gråborg. Det finns mycket skrivet om dessa, betydligt mindre om en ruin vid Hornssjön på norra Öland.

På den så kallade Klosterholmen finns källarmurarna kvar efter en större byggnad (kartkoordinater 57.19689, 16.94073). Namnet kommer efter att ruinen tidigare felaktigt antogs vara lämningarna av S:t Ottos kapell, som skulle ha haft någon koppling till klostret i Roma på Gotland.

Ruinen en sommardag 1980.

Hornssjön var fram till 700-800-talet en havsvik. Efter att ha snörts av från havet är den Ölands enda riktiga insjö. Den har sänkts vid ett flertal tillfällen, senast med 1,4 meter i början av 1900-talet. Runt ruinen märks tydligt vallgravarna, som före sjösänkningarna på 1800-talet var vattenfyllda. Arkeologerna har dessutom hittat resterna av en kajplats. Förutom namnet Klosterholmen ges ruinen namnet Nackholm i litteraturen.

Bland annat Riksantikvarieämbetet anger att anläggningen sannolikt var en befäst medeltida storgård. Boningshuset beläget på holmen med ekonomibyggnaderna på fastlandet. Framför mig ser jag en mindre version av Glimmingehus. Enligt samtida vittnesmål ska huset ha varit en ruin redan i mitten av 1600-talet.

En annan teori är att det är en kungsgård uppförd i mitten av 1500-talet på order av hjältekonungen Gustav Vasa. Den sentida kungsgården finns kvar en kilometer söder om ruinen. Där hamnade den senast 1683 enligt den äldsta kartan.

Fakta/läs mer
• Axelsson mfl: ”Det medeltida Sverige. Öland”, Riksantikvarieämbetet, 1996.
• Sölve Göransson: ”Lilla Horn och Degerhorn på Öland. En förväxlingshistoria” i ”Namn och bygd. Tidskrift för nordisk ortnamnsforskning” årgång 104, Kungl. Gustav Adolfs akademien för svensk folkkultur, 2016.

Kommentarer(0) https://www.oskyltat.se/?p=1215

Udda fågel bland gotländska ruiner

Gotland, Nyare tiden, Ruiner Postad av Mats Areskoug ons, november 19, 2025 07:38:43

Som historieintresserad med sommarstuga i Bergslagen går det inte att undvika alla gamla gruvor och hyttor. Det finns mycket spännande att se! Järnhanteringen på min födelseö Gotland är inte lika imponerande.

Gruvdriften på Utö i Stockholms södra skärgård drog sannolikt igång redan i mitten 1500-talet, men det var först i början av 1600-talet som den blev storskalig. Verksamheten, som pågick till 1879, har lämnat tydliga spår i landskapet på ön.

Den brutna järnmalmen måste dock vidareförädlas. Närmaste masugn fanns på Ornö, men mycket skeppades till nuvarande Finland. Vid Lummelunds bruk på Gotland finns ett rejält vattenflöde som utnyttjats för diverse verksamheter sedan medeltiden. Varför inte också en masugn med tillhörande stångjärnshammare nu när Gotland erövrats från de stygga danskarna? Det var ju lätt att frakta malmen från Utö till Gotland.

Vid årsskiftet 1651–52 var stockholmsbaserade handelsmannen Kristoffer Neumans hytta igång. Den bestod av en masugn och två hammare, drivna av vattnet som forsade ut ur grottan i klippkanten. Det färdiga stångjärnet skeppades sedan ut från Brissund en liten bit söderut och det mesta gick på export. Neuman anlade även en mindre hytta, med masugn och smedja, i Vaste vid Kappelshamnsvikens västra sida.

Anläggningen i Vaste blev kortlivad och lades ned någon gång före 1695. I Lummelunda höll man ut till 1712. Orsaken till nedläggningen ska ha varit brist på träkol, det går åt en hel del skog, samt att det var svårt att hitta smeder.

Efter drygt 300 år är spåren av den gotländska järnindustrin blygsamma. I Vaste finns en slagghög inne på privat mark (kartkoordinater 57.83984, 18.78635). Även i Lummelunda finns slaggrester. Där finns också den nedre delen av masugnen. Murverket har haft någon sentida användning, men det går att ana ugnens rundade form (kartkoordinater 57.73959, 18.40567).

Lummelundas stora sevärdhet är grottan. Märkvärdigt är också det stora vattenhjulet. Historien om järnhanteringen är grädden på moset.

Fakta/läs mer
• Erik B Lundberg: ”Lummelunds bruk: Anteckningar om de gotländska järnbruken”, Jernkontoret, 1939.
• Gunnar Ahlqvist: ”Järnbruk på Gotland under stormaktstiden” i Från Gutabygd 1991, Gotlands hembygdsförbunds förlag.

Inte mycket kvar av masugnen.

Kommentarer(0) https://www.oskyltat.se/?p=1175

Herdens skydd på alvaret

Nyare tiden, Öland, Ruiner Postad av Mats Areskoug lör, mars 15, 2025 08:02:35

Det är mer eller mindre en skandal. Först nästan 15 år efter bloggens start kommer ett inlägg om Öland. Som gotlänning har man fullt upp med sin egen ö och avsaknaden av en färjeförbindelse mellan öarna gör inte saken bättre.

Stora alvaret på Öland är en mäktig upplevelse när man lämnar vägen och beger sig ut till fots på den flacka hällmarken. Horisonten är fri åt alla håll. Underbart vid vackert väder, men det är lätt att förstå utsattheten vid motsatsen.

Förutom sällsynta växter och djur är Stora alvaret fullt av spår efter tusentals år av mänsklig aktivitet. En ”unik” lämning är fårvaktarkojorna. Kojorna fungerade som enkla väderskydd för byns gemensamma herde. Väggarna är kallmurade med de stenar som fanns tillgängliga på platsen. Något tak lades aldrig.

Funktionen med en gemensam herde uppstod vid radbyarnas tillkomst i början av medeltiden. Från morgon till kväll vallade han eller hon de olika bybornas djur. På Öland finns byherdar skriftligt dokumenterade från tidigt 1600-tal, men de har antagligen funnits långt tidigare än så. De blev kvar en bit in på 1900-talet.

En inventering gjord av Länsstyrelsen i Kalmar 1997–98 lokaliserade 28 fårvaktarkojor – alla mer eller mindre raserade. Med bra på fötterna, och lite vighet vid stenmurarna, är det en fin promenad till kojan strax söder om Möckelmossen (kartkoordinater 56.51939, 16.53687). Möckelmossen är dessutom en utmärkt plats att skåda fåglar.

Fakta/läs mer
Lennart Nilsson & Mikael Nilsson: ”Vägar och vaktarkojor. En kulturhistorisk inventering av naturvårdsområdena på Stora alvaret”, Länsstyrelsen i Kalmar län, 1999.

Kommentarer(0) https://www.oskyltat.se/?p=1064

Gotlands första kungliga grav

Forn- och medeltid, Gotland, Kyrkligt/religion, Medeltida borgar, Militärt, Ruiner Postad av Mats Areskoug lör, februari 01, 2025 10:11:24

1300-talet var minst sagt ett turbulent århundrade för Gotland. Handelsfartygen blev större och behövde inte längre mellanlanda, digerdöden slog till, danske kungen Valdemar Atterdags erövring kostade flera tusentals gutar livet, utländska makter slogs om ön. Och så dog Erik av Mecklenburg.

Albrekt av Mecklenburg kom till makten i Sverige genom en statskupp (och med vapenmakt) 1364. Hans styre imponerade dock inte på landets stormän och 1388 avsattes han i en statskupp. Helt slut tog det året efter i slaget vid Åsle utanför Falköping där han och sonen Erik tillfångatogs av den nya regentens, drottning Margareta, trupper. De frigavs först 1395.

Staden Visby förblev dock i mecklenburgarnas händer. Året efter att ha släppts landsteg Erik av Mecklenburg med en stor styrka på Gotland och befälhavaren för de svenk-danska trupperna på ön bytte snabbt sida. Ett första steg mot att ta tillbaka den svenska kronan hade tagits. Lyckan blev dock kortvarig. Den eventuella tronföljaren dog i pesten sommaren 1397 på fästet Landeskrone, som han låtit uppföra vid nuvarande Klintehamn, tre mil söder om Visby.

Lammen har intagit borgen.

Gotland fortsatte att bollas hit och dit i historiens spel. Det behärskades av sjörövarna vitaliebröderna och adelsrepubliken Tyska Orden innan drottning Margareta slutligen 1408 fick kontroll över ön som hennes far Valdemar hade erövrat 1361. Gotland blev en del av Kalmarunionen.

Erik av Mecklenburg begravdes på kyrkogården vid tyskarnas kyrka, S:ta Maria, i Visby, i den hittills enda kungliga graven på Gotland. En gavel från hans gravmonument sattes 1913 upp på väggen i Stora kapellet i domkyrkan. Mecklenburgs vapen, tjurhuvudet, går att ana. Samtidigt lät storhertigen av Mecklenburg, Fredrik Frans IV, sätta upp en minnestavla på väggen.

Sista spåret av Erik.

Landeskrone brändes bara efter något år av Tyska Orden. Den kraftiga jordvallen och vallgraven finns kvar (kartkoordinater 57.39773, 18.17393). Kanske har det funnits någon träpalissad på vallen. Byggnaderna innanför vallen har varit av trä. Anläggningen, som mäter cirka 110 x 75 meter, har återanvänts i militära syften fram till 1700-talet.

Fakta/läs mer
• Olof Rudolf Björkegren: ”Epitafier och andra gravmonument i Visby domkyrka: Kort vägledning för besökande”, 1925.
• Roger Öhrman: ”Vägen till Gotlands historia”, Gotlands Fornsal, 1994.
• ”Bildandet av naturreservatet Vivesholm, Sanda, Gotlands kommun”, Länsstyrelsen Gotlands län, 2016.

Kommentarer(0) https://www.oskyltat.se/?p=1044

Gotlands Atlantis

Forn- och medeltid, Gotland, Ruiner Postad av Mats Areskoug lör, september 21, 2024 11:28:15

Bulverket på botten av Tingstäde träsk på norra Gotland är en av öns absolut märkvärdigaste sevärdheter och då är ändå konkurrens mycket hård. Dessutom är det förhållandevis få som sett fornlämningen vilket gör den än mer speciell. Dess historia och funktion är som det heter höljd i historiens dunkel.

Bulverket bestod av upp mot 30 meter breda ”bryggor” vilande på stockkistor. Bryggorna bildade en fyrkant på cirka 170 x 170 meter. På dem har det stått hus, inne i fyrkanten har det funnits en hamn och utanför en pålkrans till skydd för anläggningen. (Husen var så kallade bulhus, vilket gett namnet.) Att det kärvts en stor arbetsinsats för att uppföra Bulverket är forskarna överens om, men hur stor råder det delade meningar om. Upp till 200 000 dagsverken förekommer, men de senaste uppskattningarna verkar ligga på 38 000.

Undersökningar på 1980-talet visar att Bulverket troligen uppfördes på 1130-talet och det kanske bara var i bruk i 50 år. Det har troligen inte varit en fast bosättning. Det finns inga tecken på brand, så det är svårt att säga varför dess historia blev så kort. (Talesättet ”Det rökte som när Tingstäde träsk brann” sägs vara mycket gammalt, men det kanske var något annat som gick upp i rök.) Det är inte helt otroligt att anläggningen sjönk i den dyiga botten. 90 procent av konstruktionen bedöms idag ligga gömd/skyddad i kalkbleken.

Forskningen har inte heller något svar på vad Bulverket hade för funktion. En teori är att det skulle vara en plats att fly till i orostider.

Likt andra stora sevärdheter, som Machu Picchu i Anderna, har Bulverket alltid varit känt av lokalbefolkningen för att sedan plötsligt ”upptäckas” av någon utomstående. I Bulverkets fall av en arkeolog från fastlandet på 1860-talet.

Stockarna i konstruktionen har konserverats av kalkgyttjan och de som inte har begravts i dyn är fullt synliga under ytan. Träsket är som mest bara 1,7 meter djupt. Anläggningens hörn är utmärkta med bojar så det är lätt att hitta. Har du inget eget flytetyg så hyr en båt av Tingstäde hembygdsförening.

Det är en mycket mäktig upplevelse att glida fram över den 900 år gamla lämningen.

Fakta/läs mer
CHAB arkeologi & byggnadsvård: ”En av Gotlands mest mytomspunna fornlämningar”

Kommentarer(0) https://www.oskyltat.se/?p=970

Oskyltat

NY BOK!