Blog Image

Oskyltat

Välkommen till Oskyltat!

På bloggen Oskyltat hittar du sevärdheterna du inte visste att du ville se – de som sällan är utmärkta med en skylt. Oskyltat är en direkt fortsättning på bloggen Osevärdheter som jag 2010–2017 hade hos Dagens Nyheter. De 235 inläggen hos DN är fortfarande tillgängliga via denna länk. Oskyltat finns även som grupp på Facebook.

Hör gärna av er med synpunkter och förslag. Sprid länken till bloggen och dela inläggen på Facebook. Jag gör detta i första hand för min egen skull, men det är alltid roligare om det finns någon som tar del av vad man skriver.

Mats Areskoug
areskoug(at)telia.com

Ruinfyllt även utanför Visby

Forn- och medeltid, Gotland, Kyrkligt/religion, Ruiner Posted on Mon, May 10, 2021 09:25:31

Visby är unikt med sina ruiner från medeltiden. Den som ger sig utanför ringmuren i jakt på medeltida lämningar blir inte heller besviken. Den här bloggen har tidigare redogjort för kastalerna. Nu har det blivit dags för ruiner av prästgårdar. Häng med på resan från Bunge, i norr på storön, till Sundre, längst i söder.

Bunge

Resterna av prästgården från 1300-talet ligger väl synliga alldeles intill kyrkogården. I ett hörn av byggnaden reser sig väggarna, med bland annat en vacker infattad fönsteröppning, upp mot sju meter. Av grundmurarna går det att uttyda att bottenvåningen hade två rum. Större delen av byggnaden revs 1807 och materialet återanvändes vid ett nybygge i närbelägna Fårösund.

Hellvi


Även prästgårdsruinen i Hellvi ligger väl synlig, i änget söder om kyrkogården. Den ska ha varit i bruk från mitten av 1200-talet till senare delen av 1500-talet då pastoratet lades under Lärbro. Tre rum i bottenplanet, med en ugn i den så kallade dagligstugan.

Tingstäde

Platsen för den medeltida prästgården har hamnat på kyrkogården sedan den utvidgats norrut. Grundmurarna är markerade, men den tydligaste lämningen är den ståtliga och välbevarade gårdsporten. Prästgården benämns 1744 som ”ganska storartad”. I den norra stigluckan har man murat in två reliefer, föreställande Petrus och Paulus, som troligen smyckat prästgården.

Viklau

Prästgårdsruinen restaurerades och lyftes fram som besöksmål för enbart drygt tio år sedan. Den ligger numer fullt synlig strax nordost och kyrkogården. Prästgården ska ha förstörts i en brand 1584. Enligt informationstavlan på platsen ska cementtrumman i ruinens sydvästra hörn ha byggts som en gömma för kyrksilvret under andra världskriget.

Linde

Även den gamla prästgården i Linde, sydväst om kyrkogården, tros ha övergivits redan under 1500-talet. Väggarna är bevarade till en dryg meters höjd på något ställe och det är lätt att urskilja planlösningen med fyra rum. Intressanta detaljer är resterna av två ugnar, nedre delen av en trappa och en avloppsränna genom en av ytterväggarna.

Lau


Ruinen, öster om kyrkogården, restaurerades grundligt 1935–36 och murarna höjdes rejält på sina ställen, så mycket att lite av ruinkänslan har försvunnit. Prästgården har antagligen sitt ursprung i en kastal från 1100-talet – de två nordligaste rummen har betydligt kraftigare ytterväggar. Under 1200- eller 1300-talet har anläggningen byggts om till prästgård med ytterligare fyra rum i söder.

Sundre


Lämningarna är otydliga men spännande. Den medeltida prästgården norra kortsida är gemensam med bogårdsmuren i sydvästra hörnet och utanför densamma kan man ana grundmurarna i gräset. Tydligaste lämningen är en bevarad mellanvägg, med en rundbågig portal, som nu fungerar som yttervägg i en liten stallbyggnad.

Fakta/läs mer
Bokverket ”Sveriges kyrkor



Rundkyrkor – att tänka utanför fyrkanten

Forn- och medeltid, Hela hus, Kyrkligt/religion, Övriga Sverige, Ruiner Posted on Tue, March 30, 2021 09:45:42

Det är något viss med rundkyrkor, inte bara det att långhuset är runt och kallas rundhus. Vetenskapen tvistar om bakgrunden till den runda arkitekturen.
• Byggdes de på grunden av runda hednatempel?
• Var kyrkorna byggda runda för att även kunna användas som försvarsanläggning?
• Hade inspirationen kommit från Heliga gravens runda kyrka i Jerusalem, uppförd av romerske kejsaren Konstantin 335?
Kanske är svaret en kombination, kanske något helt annat.

I Sverige har man identifierat tretton medeltida rundkyrkor. Tre av dessa ligger (låg) i vackra Falbygden: Agnestad, Dimbo och Skörstorp. Enligt västgötalagen uppfördes de två förstnämnda av biskop Bengt den gode i Skara, det vill säga under andra halvan av 1100-talet.

Det fina med de tre kyrkorna är att de är exempel på tre helt olika stadier av bevarande. Vilken blir din favorit?

Den som vill uppleva en hel kyrka beger sig till Skörstorp. Många av de bevarade rundkyrkorna i Sverige har byggts in i större kyrkokomplex, men den i Skörstorp är fortfarande rund och fin i formen.

Vackra Skörstorp.

Gillar man kyrkoruiner, eller i det här fallet grundmurar, rekommenderas Agnestad. Gravar tyder på att det legat en äldre kyrka på platsen. Enligt urkunderna bör rundkyrkan ha övergivits omkring 1540.

Spänande Agnestad.

Gillar man kyrkor som är helt borta rekommenderas Dimbo. Här tröttnade församlingen på den lilla och förfallna medeltida kyrkan. Rundkyrkan revs helt sonika och materialet användes i den nya fyrkantiga kyrkan som uppfördes intill under åren 1814–17. Den gamla kyrkplatsen markeras av en gammal gravsten som ställts på högkant.

Dimbo i slutet av 1600-talet, teckning av Johan Peringskiöld.
Dimbo 2020.

Har du inte vägarna förbi Falköping kan du avnjuta rundkyrkor, mer eller mindre inbakade, i Valleberga i Skåne, Hagby och Voxtorp i Småland, Vårdsberg i Östergötland, samt i Bromma, Munsö och Solna i Uppland.

Har du vägarna förbi så missa inte de medeltida kapellen i Skövde.

Fakta/läs mer
Ing-Marie Nilsson: ”Rundkyrkor i Norden”, D-uppsats i medeltidsarkeologi vid Lunds universitet VT 1994
Bonnier mfl: ”Svenska kyrkor”, Medströms, 2008



Ruiner efter villor i södra Stockholm

Moderna tiden, Ruiner, Storstockholm Posted on Thu, August 13, 2020 10:19:54

Gamla Magelungsvägen i Örby villastad i södra Stockholm fick sitt namn 1968 i samband med att nuvarande Magelungsvägen planerades och byggdes. Fem år senare öppnade den nya sträckan och kanske var det i samband med detta som fyra villor längs vägen revs.

Ekonomiska kartan från 1951 ger en detaljerad bild av området. Efter den sammanhållna bebyggelsen ligger tre villor för sig själv lite längre österut. Ytterligare lite österut ännu en villa.

Ekonomiska kartan 1951.
”Officiell karta över Stockholmstrakten”. Den yttersta av de tre första villorna har nummer 101.

I dag slutar Gamla Magelungsvägen i en vändplan, men fortsätter som cykel- och gångbana österut. Lite norr om banan, nedanför bergsbranten, finns tydliga lämningarna efter de tre första villorna. Bland annat grundmurar och betongdetaljer (kartkoordinater 59.26331, 18.02920). Resterna efter den fjärde villan ligger strax öster om gångbanan upp till Nåttarövägen (kartkoordinater 59.26249, 18.03327).

Rester av en trappa.
Grundmur.

Som vanligt är Enioros tjänst med historiska flygfoton till stor glädje.

Tyvärr är det dåligt med fakta om de fyra villorna, såväl i arkiven som hos myndigheter och lokala föreningar. Moderna ruiner är dock alltid värda ett besök, inte minst eftersom de riskerar att försvinna snabbt när staden växer.

Bonus i området: Passa på att besöka resterna av torpet Hagsätra, som gav stadsdelen dess namn.

Fakta
Hans Harlén: ”Stockholm från A till Ö. Söderort”, Brännkyrka hembygdsförening, 1997



Full fart utför i Saltsjöbaden

Moderna tiden, Ruiner, Sport, Storstockholm Posted on Tue, April 14, 2020 08:54:22

Vintern får väl anses vara avslutad och i Stockholm blev det inte mycket till snö. Det hade varit intressant att se hur arrangörerna hade löst ett hypotetiskt vinter-OS i huvudstaden 2020. Klimatet blir varmare och varmare och när Stockholm väl får spelen kanske alla utomhusgrenar måste avgöras på annan plats. Det var bättre förr!

Den 5 december 1955 bildades Saltsjöbadens rodelklubb och i samma veva stod Sveriges första rodelbana klar i Vinterstadion. Redan den 5 februari 1956 arrangerades landets första rodeltävling. Så småningom byggdes banan ut och blev 350 meter lång, med passager med namn som Coma, Magnum och Timmerrännan.

I början av 2010-talet föll banan för åldersstrecket. Den var omodern och skulle kosta för mycket att hålla igång. 2013 revs den historiska rodelbanan. På Youtube finns en filmsnutt av banan innan rivningen.

Idag återstår det mesta av betongskalet i banans nedre del. (Nås enklast från slutet av Skidbacksvägen.) Den övre delen påminner om en grusad motionsstig. Över sträckan hänger den gamla belysningen kvar. Det känns lite sorgligt. Man kan föreställa sig spänningen och farten i elljuset en vinterkväll.

Det har länge diskuterats om en ny bana i Saltsjöbaden, bland annat i en utredning 2010, men inget har blivit av. Klubben satsar numer på alpinrodel, slalom i skidbackar, och den gamla rodelbanan kommer antagligen att återställas till en kälkbacke.

Sveriges enda bana finns i jämtländska Hammarstrand. Den är dock omodern och saknar konstfrysning. I Stockholms ansökan för vinter-OS 2026 skulle rodel, bob och skeleton avgöras i vintersportlandet Lettland.

När du ändå är på plats, missa inte osevärdheten ”Konungens tagg i Saltsjöbaden

Fakta/läs mer
Björn Walden: ”Saltsjöbadens Rodelklubb – Kälksport i Saltsjöbaden” i ”Saltsjöbadens IF 100 år”, 2006

Banans övre del.
Banan gick även över en bro.
Miniorstarten till vänster, sedan väntar ”Lilla S:et”.
”Stora S:et” sett nerifrån.
Avslutningen ned mot Neglingeviken.


Resterna av Grängesberg

Bergslagen, Moderna tiden, Ruiner Posted on Sun, September 15, 2019 21:01:17

Just nu pågår flytten av staden Kiruna i Lappland. Gruvan framför allt. Ingen gruva – inga jobb – ingen stad, är mantrat. Men flytten är inte unik i Sverige. I södra Dalarna återfinns samhället Grängesberg.

Gruvdriften i Grängesberg tog riktig fart under slutet av 1800-talet och runt sekelskiftet lär Grängesbergsbolaget ha varit Sveriges mest lönsamma företag. Samhället växte så att det knakade. Det var bara ett problem, malmkroppen försvann in under gruvanläggningarna, järnvägen och samhället på gruvans östra sida. Gruvan fick flytta till dagbrottets västra sida – järnvägen och samhället fick ta ett par steg österut.

De sista delarna av samhällets gamla centrum övergavs i början av 1970-talet. Det mesta är helt raserat eller täckt av deponi. Stora delar är avspärrat på grund av rasrisken och det ska ta på STÖRSTA allvar. Men Grängesberg utanför stängslet är värt ett besök.

Börja vid den lilla parkeringen vid järnvägsviadukten strax norr järnvägsstationen. Studera de gamla bilderna av samhället som hembygdsgillet satt upp på två tavlor. (Den ekonomiska kartan från 1966 och den arkeologiska rapporten från Dalarnas museum ger en bild av hur samhällets centrum såg ut innan flytten. Rapporten är mycket omfattande och listar alla lämningar som finns kvar ovan jord. Eniros funktion Historiska flygfoton är som vanligt till stor hjälp när det handlar om nutidsarkeologi.)

Ekonomiska kartan 1966. Området väster om järnvägen är helt utraderat.

Följ den asfalterade cykelbanan tills du kommer fram till den andra avtagsvägen till höger (kartkoordinater 60.07725, 15,00399). Här låg samhällets centrum, det så kallade Byxfickstorget. Namnet kommer av att arbetarna under storstrejken 1909 stod på torget med händerna i fickorna. (Benämningen är inte unik för Grängesberg.) Runt torget eller i närheten låg kyrkan, affärer, hotell, skola, sjukstuga… Idag bara snårskog.

Byxfickstorget på ett vykort från 1904.

Ta vägen till höger längs med stängslet. Efter ett litet tag skymtar du resterna av en mur som går längs med avspärrningens insida. Det är den gamla kyrkogårdsmuren. Mer finns inte kvar att se utanför avspärrningen när det gäller det civila samhället. Är man intresserad av rester av gruvdriften finns mycket mer. Bland annat en gammal järnvägsviadukt om du fortsätter ett par hundra meter längs den inslagna vägen.

Byxfickstorget september 2019.

1989 beslutades att gruvan skulle läggas ned och året efter rullade det sista malmtåget till Oxelösund. Grängesberg miste hälften av sina invånare från de nästan 7.000 som fanns 1950. Många bostadshus förföll och hela hyreshus har rivits. Idag är Spendrups den stora arbetsgivaren och det är glädjande att se att de vackra gamla arbetarbostäderna längs Björkallén har börjat renoveras. I ett annat bostadsområde har två gamla gruvarbetarbostäder blivit museum.

Fakta/läs mer
Bennström, Carlsson & Jönses: ”Grängesberg – kulturhistorisk utredning av gruvområdet”, Dalarnas museum, 2011
”Industrilandskap i Bergslagen 2010–2011”, Föreningen Larsbo kalk och Stripa gruvas vänner, 2011
Ludvika lexikon om Grängesberg

Det finns många industriminnen kvar, bland annat denna järnvägsviadukt.




Sagoslottet som gick upp i rök

Forn- och medeltid, Medeltida borgar, Nyare tiden, Övriga Sverige, Ruiner Posted on Mon, September 02, 2019 07:45:32

Sagan om Svartsjö slott börjar sannolikt på 1200-talet med ett fast hus av gråsten (tänk Glimmingehus). Redan från början var kungar och andra ur rikets höjdare inblandade. Riktigt inblandade var Magnus Ladulås söner Birger, Erik och Valdemar – en syskonkärlek som slutade med en omtalad fest i Nyköping.

På 1500-talet byggdes slottet till och ändrade utseende fullständigt. Avbildningarna i verket Suecia antiqua et hodierna visar ett fantastiskt sagoslott. Inblandade var upprorsmannen Gustav Vasas söner Erik, Johan och Karl – en syskonkärlek som slutade en portion förgiftad ärtsoppa på Örbyhus slott i Uppland.

Slottet på 1600-talet.

Sist ut på slottet var hjältekonungen Karl X Gustavs änka Hedvig Eleonora. Under hennes vistelse på Svartsjö januari 1687 brann större delen av slottet ned. Tio år senare brann det kungliga slottet i Stockholm och sten och tegel från Svartsjö fördes till huvudstaden för att användas vid återuppbyggnaden. Resterna på ön i Mälaren jämnades med marken. Kungafamiljen gillade dock den vackra platsen och ett nytt slott uppfördes intill platsen för det gamla.
Resterna av det gamla i förgrunden och det nya i bakgrunden.

Kvar av sagoslottet finns grundmurarna (kartkoordinater 59.36209, 17.72676). Med lite fantasi går det att urskilja den ovanliga planlösningen och även den första medeltida byggnaden. Med ännu lite mer fantasi kan man föreställa sig den unge Gustav (II) Adolf pynta slottets omgivning med blommor, lustgårdar och dammar – en sundare sysselsättning än krig och död.

Fakta/läs mer
C C Sjödén: ”Några drag ur Svartsjö-slottets historia”, Ekerö kulturnämnd, 1973



Träkolsgrillad järnmalm i Svartå

Bergslagen, Moderna tiden, Ruiner Posted on Fri, November 30, 2018 15:04:20

Briketter, träkol eller rent av gas? Det finns en hel del alternativ för de som vill bränna en flintastek. Samma sak när det gäller framställningen av järn ut malm.

”Jag väntar vid min mila medan timmarna lida
medan skogarna sjunga och skyarna gå.
Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida –
den käraste, den käraste med ögon blå.”

Dan Anderssons ”Jag väntar vid min mila” är/var en del av det svenska kulturarvet. Framställningen av träkol var en mycket viktig del av förädlingen av järnmalm och därmed Sveriges ekonomi.

I Sverige finns spår av järnframställning från cirka 500 fvt. I så kallade blästerugnar blandades träkol med myrmalm eller rödjord (järnhaltig jord). Från 1100-talet var det den mycket effektivare masugnen som gällde, en process som än i dag är den vanligaste.

I slutet av 1700-talet började koks ersätta träkolen i masugnarna och vid mitten av 1800-talet hade den nya tekniken fått sitt genombrott. Träkol var omständligt och dyrt att framställa och omställningen till koks blev ett lyft för branschen.
Svartå hytta i drift. Vykort utgivet av Gust. Jansson i Svartå.

De träkolseldade masugnarna försvann dock inte över en natt och de finns fortfarande kvar runt om i världen. Den sista i Sverige och i norra Europa, Svartå, blåstes dock ned den 28 oktober 1966. En 800-årig historia i Sverige avslutades.
Hyttpipan sommaren 2018.

En sorglig rest av masugnen står kvar intill Svartås idrottsplats (kartkoordinater 59.12274, 14.52476). Den är fallfärdig och hotas av rivning sedan flera år tillbaka. (Degerfors kommun har inte svarat på mitt mejl om framtiden för denna trots allt historiska plats.) Enligt SVT Örebro anser varken Riksantikvarieämbetet eller länsstyrelsen i Örebro att masugnen är värd att bevara. Det kan vara idé att skynda till platsen, snart kan det vara för sent.

Fakta/läs mer

Sveriges Nationalatlas: ”Bergsbruk – Gruvor och metallframställning”, Norstedts, 2011.
Järn- och stålframställning”, Utbildningspaket från Jernkontoret.



Sanningen om ”Ryssmuren” i Solna

Nyare tiden, Ruiner, Storstockholm Posted on Thu, March 15, 2018 20:16:52

Det finns några historiska benämningar som återkommer på skilda platser i Sverige. Benämningar som sällan har något med verkligheten att göra. Ett är byggnader som varit ”drottning Kristinas jaktslott”, andra är ställen där Lasse-Maja eller Bellman påstås ha stannat till och rånat/besjungit. Ytterligare ett fenomen är alla ”ryssgravar”, ”ryssmurar” eller ”ryss…” som ryska krigsfångar påstås ha anlagt. ”Fake news”, som det heter på modern svenska.

Karolinska institutets område i Solna återfinns en minst sagt imponerande bit mur (kartkoordinater 59.34591, 18.02649). I folkmun kallad Ryssmuren… Det är resterna av ett påbörjat befästningsverk från början av 1830-talet. Enligt professor Lars Ericson Wolke vid Försvarshögskolan skulle befästningen spärra området mellan Ulvsundasjön och Brunnsviken. Den var tänkt att bli en månghörning med måtten 150 x 90 meter, två våningar hög. 1834 drog dock riksdagen in anslagen och arbetena avbröts. Kanske var rysskräcken inte tillräckligt stark.

Läs mer om befästningar i Stockholm på Osevärdheter
En hård korv i skogen
Ryssen kan komma!



Next »