Blog Image

Oskyltat

Välkommen till Oskyltat!

På bloggen Oskyltat hittar du sevärdheterna du inte visste att du ville se – de som sällan är utmärkta med en skylt. Oskyltat är en direkt fortsättning på bloggen Osevärdheter som jag 2010–2017 hade hos Dagens Nyheter. De 235 inläggen hos DN är fortfarande tillgängliga. De första tio årens inlägg hittar du på denna samlingssida, perfekt när du letar utflykter i Sverige. Oskyltat finns även som grupp på Facebook.

Hör gärna av er med synpunkter och förslag. Sprid länken till bloggen och dela inläggen på Facebook. Jag gör detta i första hand för min egen skull, men det är alltid roligare om det finns någon som tar del av vad man skriver.

Mats Areskoug
areskoug(at)telia.com

Tunga grejer i Marviken

Hela hus, Moderna tiden, Övriga Sverige Posted on Fri, April 15, 2022 09:26:17

Vad kan vara bättre än att vara i princip självförsörjande på kärnkraft och dessutom kunna tillverka en atombomb? 1960 var konstruktionsförlaget klart till tungvattenreaktorn i Marviken på Bråvikens södra sida. Uran finns i Sverige och behöver inte anrikas i tungvattenreaktor. Tungt vatten skulle fås från Norge i utbyte mot uran. Som en biprodukt i kraftverket får man plutonium som kan användas i kärnvapen, vilket var aktuellt i Sverige fram till för 50 år sedan.

1964 påbörjades byggnadsarbetena, trots att lättvattenreaktorer (med vanligt vatten) visat sig vara betydligt billigare. Fem år senare kunde provdriften dra igång. Det uppdagades att konstruktionen var undermålig, den var så usel att projektet lades ned redan 1970. Anläggningen byggdes om till oljekraftverk, men den utnyttjades också för experiment inom kärnkraft. Bland annat övades haverier.

2009 var det sluteldat och slutövat. 2018 såldes området till ett fastighetsbolag som hade storslagna planer på en ”skärgårdsstad” med drygt 5 000 bostäder. Det bidde inte ens en tummetott. Idag är Marviken en öde plats, helt utan energi.



Tåget först – sedan flygplanet

Militärt, Moderna tiden, Övriga Sverige, Vägar och spår Posted on Mon, January 31, 2022 09:11:33

På två platser i Sverige har det funnits reglerade plankorsningar där en järnväg passerat en landningsbana på ett flygfält. I Visby existerade det 1956–60 och där hade flygplanen förkörsrätt. I Söderhamn var det tvärt om – i normalfallet fick flyget vänta på tåget.

Marma–Sandarne järnväg (MaSJ) öppnades för trafik 1857. Huvuduppgiften var att frakta virke från sågverket i Askesta vid Ljusnan till hamnen i Sandarne. Efter att sågverket lagts ned blev det istället flottat timmer till pappersbruket vid kusten.

Söderhamns flygplats började anläggas 1943 och 1945 invigdes Hälsinge flygflottilj (F15). I samband med att flygplatsen byggdes flyttades järnväg söderut. Moderna jetplan krävde dock längre banor och från 1963 fick tåg och plan mötas i en korsning.

Lansen väntar på tåget. Foto från Svensk flyghistorisk förenings arkiv

Järnvägen förde en allt mer tynande tillvaro och revs upp 1980. F15 lades ned 1998 och den reguljära flygtrafiken upphörde 2011. Flygplatsen används idag av fritidsflygare och totalförsvarets helikoptrar. Flottiljområdet har förvandlats till företagsparken Flygstaden.

Banvallen mot flygfältet sommaren 2021.

Vill man ta sig en titt på den gamla banvallen föreslår jag att du tar en promenad västerut från Nyhedsvägen i Sandarne (kartkoordinater 61.25941, 17.12309) fram till avspärrningen vid flygfältet. (Som vanligt rekommenderas Eniros tjänst historiska flygfoton.)

Fakta/läs mer
• Rolf Sten: ”MaSJ Marma–Sandarne järnväg” på Historiskt om Svenska järnvägar, 2001
• Lars Olov Karlsson: ”Tåg och flyg” i ”Spår 2008”
• ”Järnvägsdata med trafikplatser”, Svenska Järnvägsklubben, 2009.



Tre mil lång Flumeride

Moderna tiden, Övriga Sverige Posted on Sun, October 31, 2021 09:24:26

När jag gick i sexan gjorde vi en klassresa till Göteborg och naturligtvis ingick ett besök på Liseberg. En av höjdpunkterna var att åka ”stock” i Flumeride, den vattenburna bergochdalbanan. Stockar i vattenränna har en lång historia. Sveriges antagligen längsta ”flumeride” går från Dalälven till kusten strax utanför Gävle. Drygt 3 mil jämfört med 610 meter i Göteborg.

Korsnäs Sågverks AB startade i Korsnäs i Dalarna 1855. Färdiga produkter som skulle till kunder långt bort fraktades med järnväg till kusten, vilket innebar en extra kostnad. För att öka konkurrenskraften flyttade Korsnäs 1899 helt sonika verksamheten till Kastets industriområde i Gävle. Byggnader, maskiner och de anställda med sina familjer, 2 000 personer, forslades iväg från Dalarna. Nu gällde det bara att få ut råvaran, timret, ut till Gävle.

Det vanliga upplägget för träindustrin i norra Sverige var att flotta timret längs älvarna till sågverken vid kusten. Problemet med Dalälven är de många forsarna strax innan utloppet i Bottenhavet. Lösningen för Korsnäs blev en drygt 3 mil lång timmerränna mellan Untrafjärden i Dalälven och Gävle.

Flottningsleden var 31 400 meter lång: 16 600 meter grävd kanal, 7 600 meter genom sjöar och 7 200 meter akvedukt av trä. Det var 50 meters höjdskillnad och i bästa fall skulle stockens resa ta 10 timmar. (Topphastigheten i Flumeride på Liseberg är 60 km/h.)

Anläggningen har byggts om flera gånger, senast 1950, och flottningen pågick till 1970. Rännan används efter flottningseran för att ta vatten till processen vid pappersbruket. Nu används den enbart för sjöreglering. (I dagsläget saknar rännan byggnadshistoriskt skydd.)

Timmerrännan är bäst att beskåda till fots, bland annat från Gästrikeleden. Vid några platser når man den lätt med bil. Vi tittade till den nära slutet vid Billerud Korsnäs i Gävle. Rännan kommer över Kastsjön och man ser den enklast från Korsnäsvägen innan den försvinner in på bruksområdet. Vill du ha rejäl fors i rännan rekommenderas Hyttön strax väster om E4. En mycket vacker plats.

OBS: Ta inte en luftmadrass och gör en utflykt i rännan! Eftersom vattenflödet kan variera kraftigt är det direkt livsfarligt. Det är förbjudet att beträda rännan.

Fakta/läs mer
• Lundgren & Knutson Udd: ”Korsnäs timmerränna”, Examensarbete vid Byggnadsvård i Västmanland, 2007.
• Björn Sundberg: ”Industriminnet i framtiden – timmerrännans potential”, Examensarbete vid Sveriges lantbruksuniversitet, 2021.

Timerrännan vid Hyttön.
Timerrännan vid Korsnäsvägen i Gävle.




Det brutala dubbelmordet på torpet Rävudden

Nyare tiden, Övriga Sverige Posted on Thu, September 16, 2021 09:37:27

Post- och Inrikes Tidningar rapporterade den 18 november 1884:

”I närheten av Flisby järnvägsstation, på lägenheten Rävudden under hemmanet Bröttjehaga, bodde sedan flera år tillbaka ringkarlen Anders Blomqvist och hans hustru Hedvig Blomqvist, bägge nära sjuttioåriga. De åldriga makarna, som befann sig i jämförelsevis goda ekonomiska förhållanden idkade handel med livsförnödenheter, som de i bygden köpte och sålde, det senare i huvudsak till arbetare vid den närbelägna betydande tändsticksfabriken i Anneberg.

Under måndagen i förra veckan var makarna senast synliga i trakten, men på tisdagen och onsdagen sågs de inte av de närmaste grannarna, som trodde att de gamla var ute på vandring. På torsdagen började man ana oråd, varför man skaffade sig inträde i den låsta byggnaden. Där mötte en fasansfull syn.” (Min översättning till ”modern” svenska.)

Natten till tisdag den 11 november mördades det äldre paret i den egna sängen. De hade brutalt slagits ihjäl, deras huvuden var täckta med levrat blod. Mordvapnet – en cirka 60 centimeter lång vedklabbe – stod stod kvar vid sängen. Från hemmet saknades pengar och ett fickur i silver.

Kronolänsman Christian Wallander konstaterade dessutom i sin rapport att mördaren varit ensam och hade fått natthärbärge hos makarna i torpet. Att personen avsett att stjäla och sedan av någon anledning begått morden, och låst ytterdörren efter dådet.

En man som drivit runt i trakten vid tidpunkten greps. Han hade blodstänk på kläderna och motsägelsefulla svar på polisens frågor – men friades i rätten. Fyra år efter dubbelmordet häktades en annan man, men inte heller han kunde bindas till brottet.

Torpet är borta sedan länge, men Sven-Adolf Pettersson på Bröttjehaga gård lät resa en enkel minnessten på platsen (kartkoordinater 57.77495, 14.84288). På stenen hänvisas bland annat till Fjärde Moseboken: ”Likaså om han slår den andre med ett träredskap som går att döda med, och döden följer, då är han en mördare, och en mördare skall straffas med döden.” Så skedde inte den här gången för 140 år sedan.

Fakta/läs mer:
Hendel Äng: ”Dubbelmordet i Flisby” i ”Då och nu i Nässjöbygden 1984”.



Oljan sipprar i Dalarna

Bergslagen, Moderna tiden, Övriga Sverige Posted on Sun, August 15, 2021 10:35:21

Kalkbrytning och råolja – kan det bli värre i detta klimatångestens tidevarv? I Solberga norr om Rättvik hittar du båda på samma plats.

Sedan 1800-talet har det borrats efter olja och gas i Siljansringen, resterna av den krater som uppstod efter ett meteoritnedslag för cirka 370 miljoner år sedan. Någon kommersiell framgång har det dock inte blivit. Bättre har det gått för kalkindustrin i området.

Oljestickor.

Kalkbrottet i Solberga (kartkoordinater 60.98368, 15.21661) öppnades 1937 och verksamheten pågick fram till 1963. Kalken skickades till järnbruk i Bergslagen och massafabriker vid Norrlandskusten. I början av 1960-talet borrades ett antal 100–150 meter djupa hål för att undersöka förekomsten av kalk på lägre nivåer. Vid några av borrningarna påträffade man olja.

Stenbrott med olja.

Utöver den suggestiva miljön bjuder det övergivna stenbrottet på både botaniska och geologiska sevärdheter. I den norra delen av huvudbrottet sipprar fortfarande olja ur de gamla borrhålen. Inget större klimathot och unikt i Sverige.

Läs om
Tvären – kratern mellan Nyköping och Trosa
Meteoritnedslaget i Härjedalen
Oljeutvinningen på Gotland
Kalklinbanan till Köping



Viborg – den fjärde svenska stadsmuren

Forn- och medeltid, Militärt, Övriga Sverige Posted on Sun, June 20, 2021 21:13:23

Det har hänt två gånger tidigare att bloggen tagit upp en plats utanför dagens Sverige: Nya Sverige i Delaware och svenska staden Nyen i dagens Ryssland. Nu är det dags för den medeltida stadsmuren i Viborg.

Fyra svenska medeltidsstäder hade stadsmur: Stockholm, Visby, Kalmar och Viborg. Ytterligare tre städer inom dagens gränser: Malmö, Åhus och Landskrona. Många städer hade någon form av stadsvall och senare under stormaktstiden byggdes kraftiga befästningar runt flera städer.

Den svenska staden Viborg fick sina privilegier 1403 efter att ha vuxit upp kring den drygt hundra år äldre borgen. Efter att hjältekonungen Karl XII gått vilse i öster blev staden rysk vid freden i Nystad 1721. Viborg blev finländsk 1917 vid landets självständighet och sedan sovjetisk vid freden i Moskva 1940.

På 1470-talet började man bygga en mur runt staden. Den var cirka 2 kilometer lång, 5–6 meter hög, 2 meter tjock och hade 10 torn. Muren blev dock snabbt omodern och började redan på 1500-talet att ersättas av kraftfullare försvarsverk. Torn revs, lämnades att förfalla eller fick nya uppgifter. Muren kom på en del ställen att ingå i de nya försvarsvallarna. De sista fåtaliga resterna revs på 1860-talet. Idag återstår bara Rådstornet, som fick sitt namn av att det finansierades och underhölls av stadens råd. Den nedre delen av tornet är medeltida. Efter militärtjänsten har det bland annat fungerat som klocktorn för den närbelägna finska kyrkan.

Rådstornet.

Viborg borde kunna vara en turiststad i världsklass med sin långa och spännande historia, medeltida borg, kyrkoruiner, läget vid vattnet, samt närheten till den finländska gränsen och till mångmiljonstaden S:t Petersburg. Vid mitt besök våren 2018 visade dock staden upp ett helt annat ansikte. Gamla stan saknade såväl människor som affärer och näringsställen. De gamla ruinerna var vackra – de från 1900-talet var inte lika tilltalande. 

Fakta/läs mer
Johan Wilhelm Ruth; ”Viborgs stads historia”, 1906
Gardberg & Welin: ”Wiborg – en stad i sten”, Schildts, 1996
Neuvonen mfl: ”Vyborg – town guide”, Rakennustieto Oy, 1999
Kari Tarkiainen: ”Sveriges Österland”, Atlantis, 2008

Modern ruin i gamla delen av Viborg.


Mannen i pyramiden i Småland

Moderna tiden, Övriga Sverige Posted on Tue, June 01, 2021 08:12:23

Det är väl mänskligt att man vill bli ihågkommen efter sin död. Redan de gamla faraonerna byggde ståtliga pyramider och varför ska en slottsherre i Småland vara sämre.

Baronen Malte Liewen Stierngranat (1871–1960) gjorde allt för att bli känd och viktigast av allt inte glömd. Att bli odödlig är dock inte helt gratis, men så länge det finns förmögna kvinnor är det mesta möjligt.

Istället för att ta över barndomshemmet, herrgården Nobynäs, i Aneby drog han till USA och minglade. Köpte en ingenjörstitel, bröt något äktenskapslöfte, satt i fängelse och gifte sig rikt.

Pyramiden våren 2020.

Väl hemma lät Malte 1915 uppföra Stjärneborgs slott vid sjön Ralången. Slottet ritades av arkitekt Torben Grut, mannen bakom bland annat Olympiastadion i Stockholm. Malte lärde känna en del av tidens stora svenska konstnärer och införskaffade en del av deras verk. Vid Stjärneborg ordnade han bland annat en egen station vid nuvarande Södra stambanan och ett hembygds- och konstmuseum.

Sedan gällde det livet efter döden. Malte ligger begravd i en gravkammare i en pyramid på slottets ägor. Kammaren lär vara utformad som ett gotiskt kapell med målningar som visar Maltes liv och en antavla som visar hans släktskap med Gustav Vasa. (I pyramiden vilar även den första rika hustrun och deras två barn, samt en svärson.)

Fakta/läs mer
Stjärneborgs museer
Göran Engström: ”Malte Liewen Stierngranat – mannen som gjorde vad som föll honom in”, Föreningen Stierngranats museer, 2010
Roland Classon: ”En märklig man och hans liv” i Helsingborgs Dagblad den 27 augusti 2012

Fotnot: Undertecknad bloggare hävdar att kan är släkt med den danske vikingakungen Harald Blåtand, men önskar få sin aska strödd i havet utanför Visby.



Straffångarnas anonyma gravar

Kyrkligt/religion, Nyare tiden, Övriga Sverige Posted on Tue, April 20, 2021 10:10:42

Fångarna arbetade i stenbrottet. De som avled under strafftiden begravdes i anonyma gravar. Robben Island i Sydafrika? Djävulsön i Franska Guyana? Gulag i Sovjetunionen? Nej, Borghamn i Östergötland för bara lite mer än hundra år sedan.

Brytningen av kalkstenen på Ombergs norra sida drog i gång i mitten av 1100-talet i samband med bygget av Alvastra kloster. Mest omfattande var verksamheten under 1800-talet med bygget av Göta kanal och Karlsborgs fästning, men brytningen pågår fortfarande.

År 1842 tog straffregementet Kronoarbetskåren över verksamheten. Omkring 100 straffångar arbetade samtidigt i brottet. Det var soldater dömda för lindriga brott, livstidsdömda mellan benådning och frigivning, samt så kallade lösdrivare. Straffarbetet pågick i drygt 50 år, fram till 1894.

Borghamn är idag en idyll med den gamla utskeppningshamnen och kasernerna vid Vätterns strand. Ett åttiotal av straffångarna blev kvar på platsen för evigt. De begravdes i anonyma gravar på den så kallade Bockakyrkogården. Ett enkelt kors och de knappt märkbara kullarna minner om en annan syn på brott och straff.

Fakta/läs mer
Upplev Vadstena: ”Sten födde Borghamn
Kulturarv Östergötland: ”Bockakyrkogården

Besök även närbelägna Rogslösa kyrka och beskåda den så kallade liktrappan.



Next »