Oskyltat

Arbetarna vid Ljusne-Woxnas sågverk i Ljusne var tvungna att hålla sina möten utomhus eftersom företagets ägare greve Walther von Hallwyl inte tyckte om fackföreningar. Den 18 juli 1905 var måttet rågat. I samband med att den socialdemokratiska ungdomsklubbens nya fana skulle firas skickade man ett telegram till hjältekonungen Oskar II. Man tackade regenten för den fredliga upplösningen av unionen med Norge, men nämnde också att arbetarna tvingas samlas på landsvägen:

”Eders Majestät!
1500 fattiga arbetare från Ljusne och Ala, i brist på annan plats samlade till fest å allmänna landsvägen, sända Eders Majestät och regeringen en hjärtlig hälsning och ett innerligt tack för ådagalagd vishet och fredskärlek. Minnet av densamma skall sent gå ur folkets minne. Leve konungen!

Å mötets vägnar:
C J Lindahl Aug. Gillberg”

Enligt vad som berättas i Ljusne ska kungen ha bannat greven för att de anställda tvingas mötas utomhus i ur och skur. Det hjälpte inte arbetarna. Sex av dem avskedades av von Hallwyl som straff för telegrammet. Två år senare blev alla av med jobbet när sågverket lades ned.

Fyrtio år efter telegrammet reste Socialdemokratiska ungdomsförbundet en minnessten på allmänningen Fejan, där mötet hölls (kartkoordinater 61.20758, 17.10220). Walther von Hallwyls namn lever vidare med familjens hem i Stockholm som sedan 1938 är ett museum.

Besök även Söderhamn och korsningen mellan landningsbana och järnväg.

När jag gick i sexan gjorde vi en klassresa till Göteborg och naturligtvis ingick ett besök på Liseberg. En av höjdpunkterna var att åka ”stock” i Flumeride, den vattenburna bergochdalbanan. Stockar i vattenränna har en lång historia. Sveriges antagligen längsta ”flumeride” går från Dalälven till kusten strax utanför Gävle. Drygt 3 mil jämfört med 610 meter i Göteborg.

Korsnäs Sågverks AB startade i Korsnäs i Dalarna 1855. Färdiga produkter som skulle till kunder långt bort fraktades med järnväg till kusten, vilket innebar en extra kostnad. För att öka konkurrenskraften flyttade Korsnäs 1899 helt sonika verksamheten till Kastets industriområde i Gävle. Byggnader, maskiner och de anställda med sina familjer, 2 000 personer, forslades iväg från Dalarna. Nu gällde det bara att få ut råvaran, timret, ut till Gävle.

Det vanliga upplägget för träindustrin i norra Sverige var att flotta timret längs älvarna till sågverken vid kusten. Problemet med Dalälven är de många forsarna strax innan utloppet i Bottenhavet. Lösningen för Korsnäs blev en drygt 3 mil lång timmerränna mellan Untrafjärden i Dalälven och Gävle.

Flottningsleden var 31 400 meter lång: 16 600 meter grävd kanal, 7 600 meter genom sjöar och 7 200 meter akvedukt av trä. Det var 50 meters höjdskillnad och i bästa fall skulle stockens resa ta 10 timmar. (Topphastigheten i Flumeride på Liseberg är 60 km/h.)

Anläggningen har byggts om flera gånger, senast 1950, och flottningen pågick till 1970. Rännan används efter flottningseran för att ta vatten till processen vid pappersbruket. Nu används den enbart för sjöreglering. (I dagsläget saknar rännan byggnadshistoriskt skydd.)

Timmerrännan är bäst att beskåda till fots, bland annat från Gästrikeleden. Vid några platser når man den lätt med bil. Vi tittade till den nära slutet vid Billerud Korsnäs i Gävle. Rännan kommer över Kastsjön och man ser den enklast från Korsnäsvägen innan den försvinner in på bruksområdet. Vill du ha rejäl fors i rännan rekommenderas Hyttön strax väster om E4. En mycket vacker plats.

OBS: Ta inte en luftmadrass och gör en utflykt i rännan! Eftersom vattenflödet kan variera kraftigt är det direkt livsfarligt. Det är förbjudet att beträda rännan.

Fakta/läs mer
• Lundgren & Knutson Udd: ”Korsnäs timmerränna”, Examensarbete vid Byggnadsvård i Västmanland, 2007.
• Björn Sundberg: ”Industriminnet i framtiden – timmerrännans potential”, Examensarbete vid Sveriges lantbruksuniversitet, 2021.