Oskyltat

Jag vet inte hur ofta kommunala beslut i Östersund blir en världsnyhet, men sannolikt inträffar det inte varje månad. Därför är det lite underligt att när det väl sker så faller det ändå i kollektiv glömska.

För 60 år sedan hade man fått nog i republiken Jämtlands huvudstad. Inte mer hundskit i stadens parker och lekparker. Jyckarna måste lära sig gå på toaletten! Den 28 maj 1965 öppnade världens första hundtoalett i Odenparken. Anläggningen bestod av en låda med sand, cirka 70 x 70 cm, och naturligtvis en stolpe i mitten. En parkvakt skulle se till att den hölls ren och snygg.

Premiärkund blev sexåriga pudeln Sotis som, enligt närvarande reporter, helförtjust nyttjade bekvämligheten ur alla möjliga vinklar. Stolpen var väl impregnerad och sanden ren och torr! Nyheten spreds över världen och uppmärksammades av såväl tidningar (som DN och New York Times) som andra städer med bajsproblem.

En perfekt udda sevärdhet! Nu gällde det bara för mig att samla in lite information, men det var lättare sagt en gjort. Stadsarkitekten hade ingen aning om toaletten. Inte heller nationalmuseet Jamtli eller föreningen Gamla Östersund kunde bidra med något matnyttigt. Kommunarkivet kunde bidra med några protokoll. Det enda som stod klart var att avträdet inte fanns kvar i parken – dock oklart sedan när.

I ett förslag till detaljplan för området kring Odenparken från 1987 noteras att världens första hundtoalett ligger i parkens västra del. Dessutom förslås att den ska finnas kvar. Så blev det tyvärr inte. Inte heller någon skylt som berättar om platsens betydelse för rena parker världen över.

Fakta/läs mer
Östersunds-Posten den 28 maj 1965.
Dagens Nyheter den 28 oktober 1964 och den 30 maj 1965.
Daga Nyberg: Sällsamheter i Jämtland, Rabén & Sjögren, 1981.

Historiskt ögonblick förevigat i Östersunds-Posten.

Här någonstans kan toaletten funnits.

Modern lösning på gammalt problem.

Det enda rummet är överfullt med uppstoppade djur, urblåsta fågelägg och insekter uppsatta på nålar. Stjärnan är cirkuselefanten Bambina, vars huvud sitter uppsatt på en vägg.

Ibland blir museet i sig den stora sevärdheten – en kvarleva från en svunnen tid. När Biologiska museet på Karolinska skolan i Örebro invigdes 1864 var det vanligt med museer på läroverken, idag är de princip borta. Samlingarna underlättade undervisningen innan fotografier och filmer blev vardagsmat.

En uppstoppad värld.

Sommaren 1927 besöktes Örebro av den tyska cirkusen Strassburger. Efter en föreställning insjuknade plötsligt den 20-åriga elefanten Bambina och hennes liv gick inte att rädda. När cirkusdirektören fick reda på att det fanns ett biologiskt museum i staden erbjöd han det att köpa det döda djuret för 1 000 kronor. På skolan fanns varken pengar till inköp eller uppstoppning av en hel elefant.

Bambina lever än!

Bambina var försäkrad och när direktören förstod att kadavret inte gick att sälja skänkte han det till museet mot att det togs om hand. Efter obduktionen skars huvudet av och stoppades upp. Resten av kroppen grävdes ned på den nyanlagda djurkyrkogården i Adolfsberg i Örebros södra utkant. (En alternativ ”sanning” gör gällande att hela elefanten grävdes ned och att några elever en natt öppnade graven och skar av huvudet.)

Hundra år efter dramat möter Bambinas tomma blick besökarna på museet. På djurkyrkogården hedras hon dock med en staty.

FAKTA/LÄS MER
• Hilding Westberg: ”Elefanthuvudet på läroverkets zoologiska museum” i Murgrönan 1929 – tidskrift för den naturvetenskapliga föreningen Hedera vid Karolinska högre allmänna läroverket
• ”Bambinas tragiska öde i Örebro”, Nerikes Allehanda den 8 april 2000.

Elefantstatyn.

Kalkbrytning och råolja – kan det bli värre i detta klimatångestens tidevarv? I Solberga norr om Rättvik hittar du båda på samma plats.

Sedan 1800-talet har det borrats efter olja och gas i Siljansringen, resterna av den krater som uppstod efter ett meteoritnedslag för cirka 370 miljoner år sedan. Någon kommersiell framgång har det dock inte blivit. Bättre har det gått för kalkindustrin i området.

Kalkbrottet i Solberga (kartkoordinater 60.98368, 15.21661) öppnades 1937 och verksamheten pågick fram till 1963. Kalken skickades till järnbruk i Bergslagen och massafabriker vid Norrlandskusten. I början av 1960-talet borrades ett antal 100–150 meter djupa hål för att undersöka förekomsten av kalk på lägre nivåer. Vid några av borrningarna påträffade man olja.

Utöver den suggestiva miljön bjuder det övergivna stenbrottet på både botaniska och geologiska sevärdheter. I den norra delen av huvudbrottet sipprar fortfarande olja ur de gamla borrhålen. Inget större klimathot och unikt i Sverige.

Läs om
Tvären – kratern mellan Nyköping och Trosa
Meteoritnedslaget i Härjedalen
Oljeutvinningen på Gotland
Kalklinbanan till Köping