På bloggen Oskyltat hittar du sevärdheterna du inte visste att du ville se – de som sällan är utmärkta med en skylt. Oskyltat är en direkt fortsättning på bloggen Osevärdheter som jag 2010–2017 hade hos Dagens Nyheter. De 235 inläggen hos DN är fortfarande tillgängliga. De första tio årens inlägg hittar du på denna samlingssida, perfekt när du letar utflykter i Sverige. Oskyltat finns även som grupp på Facebook.
Hör gärna av er med synpunkter och förslag. Sprid länken till bloggen och dela inläggen på Facebook. Jag gör detta i första hand för min egen skull, men det är alltid roligare om det finns någon som tar del av vad man skriver.
En gång i tiden kunde fartyg passera genom Nenningesund mellan Rådmansö och fastlandet – en säker farled inomskärs i Roslagen. Sundet nämns i ”Kung Valdemars segelled”, en guide från 1200-talet för hur man med båt tar sig från det då danska Blekinge till det då danska Reval (Tallinn). Men landet reser sig och smala passager växer igen. Nenningesund ”försvann” någon gång i slutet av 1800-talet.
På Häradsekonomiska kartan från början av 1900-talet är det tidigare sundet markerat som en å.
Det är dock inte omöjligt att klockan vrids tillbaka. Föreningen Nenningesund kämpar för att förbindelsen mellan Höggarns- och Prästfjärden ska återställas med kanal för mindre båtar. En skylt invid Rådmansvägen (kartkoordinater 59.73802, 18.90834) markerar det forna sundets (och den tänkta kanalens) läge. Kanske kan Rådmansö bli en ö igen.
I skärgården mellan Nyköping och Trosa ligger Tvären. Den ”cirkelrunda” fjärden skapades för omkring 460 miljoner år sedan då en meteorit, med kanske 300 meters diameter, rammade jorden med en hastighet av 70.000 km/h. Till glädje för dagens forskare som vill studera djurlivet för länge sedan. (I Lockne i Jämtland och Granby i Östergötland finns ytterligare stora meteoritkratrar från samma tidsperiod, då det som idag är Sverige låg under vatten.)
Tvären från norr i december 2020. Studsviksanläggningen skymtar till höger.
En annan kraftig energiform är kärnkraft. I slutet av 1950-talet uppförde AB Atomenergi en forskningsanläggning vid Tvärens västra strand. (Företaget bytte senare namn till Studsvik – efter platsen.) ”Atomstaden” hade tre forskningsreaktorer, de sista stängdes 2005. Kärnkraften lever dock vidare i de företag som i dag huserar på området.
Vykort från Atomstadens första år.
Några somrar på 1970-talet besökte jag min farbror, om för övrigt arbetade på Studsvik, i Nyköping. Tillsammans gjorde vi segelturer på och omkring Tvären. En vacker del av Sörmland, speciellt kring Stendörren och Sävsundet. Och nog var vattnet lite varmare än hemma på Gotland när man badade. Om det berodde på kylvattnet från reaktorerna eller kvarvarande glöd från meteoritnedslaget är svårt att säga.
Längst ut på Ryssnäs, Fårös sydligaste udde, står ett ensamt fikonträd. Visserligen skiner solen alltid på Gotland, men fikon håller normalt till i södra Europa. Trädet har ansatts av lamm och skarvar genom åren och är inte lika ståtligt som kusinerna i söder.
Fikonträd till vänster.
Enligt Fårö hembygdsförening kan trädet var omkring 50 år gammalt. Hur det hamnade på Fårö är dock obekant. Kanske flöt ett frö i land, kanske kom fröet i någon fågels mage.
Frukterna på Fårö hinner inte mogna – men med tempot i klimatförändringen kanske det bara är en fråga om år.
Det finns några över Sverige återkommande geografiska myter: ”Drottning Kristinas jaktslott” där drottningen påståtts huserat, ”Ryssmuren/graven” som sägs ha uppförts/grävts av ryska krigsfångar under stormaktstiden, ”Lassemajas grotta” där banditen gömt sig själv och/eller sitt tjuvgods. Till dessa fenomen kan läggas ”Kungseken”, en uråldrig ståtlig ek varunder någon kung rastat på sin väg genom riket.
I Flottsund, strax söder om Uppsala, stod tidigare en kungsek. Själve hjältekonungen Gustav Vasa sägs ha vilat under ekens grenar. Men den forna eken är del av ytterligare en berättelse. Eken i Flottsund stod modell för ”Sparbankseken” som skapades av konstnären Akke Kumlien 1928. Tyvärr är båda historierna lika svåra att bevisa.
Den första sparbanken i Sverige, Göteborgs sparbank, startade för jämt 200 år sedan. (Verksamheten i dagens Swedbank har mycket lite gemensamt med den ursprungliga sparbanksidén.) Först ut med ett träd som symbol var Oppunda härads sparbank, men det hade lite gemensamt med den ståtliga Sparbankseken. Kungseken vid Flottsund (kartkoordinater 59.78455, 17.66450) är inte heller så ståtlig numer. De senaste 60 åren har den ansatts av eld, torka och stormar. Idag återstår bara lite av stammen. Bredvid ståtar dock en betydligt yngre ek och vem vet, kanske kommer drottning Estelle en dag att kliva av sin häst för att rasta i dess skugga.
Fakta/läs mer Matts Floderus: ”Kungsekar” i Svensk Natur 1917
Som gotlänning är det lite svårt att hetsa upp sig över ett kalkbrott. Hela ön är som en schweizerost, full med stora och små hål. Kalkbrottet i Forsby i Södermanland bjuder dock på en lite speciell historia.
För att transportera kalken till cementfabriken i Köping byggdes 1939–41 en 42 kilometer lång linbana. På banan rörde sig 750 korgar som var och en lastade 1.200 kg. Verksamheten pågick till 1997.
Många kämpade för att bevara den unika anläggningen, men länsstyrelserna i Södermanland och Västmanland beslutade att inte byggnadsminnesförklara linbanan. Därmed var sagan all och 2013 påbörjades rivningen.
Kalkbrottet avnjuter du bäst från den anlagda utsiktspunkten (kartkoordinater 59.15307, 15.94754) och här finns även en mängd korgar omvandlade till konstverk. I Malmberga (kartkoordinater 59.32189, 16.07020) har Kalklinbanans vänner skapat ett museum i den gamla drivstationen. Spektakulär är också vyn vid Hjälmaresund med de bevarade linbanestolparna ute i sjön.
Nej, det går inte att stoppa ned en äppelkärna i jorden och få ett träd med samma sorts frukt. Vilhelm Moberg for med osanning i boken ”Sista brevet till Sverige” när en kärna från gården i Småland ger ett Astrakanäpple i Amerika. Men i diktens värld kan det vara tillåtet.
Stoppar du ned en kärna kommer en helt ny äppelsort att skapas. Kanske blir den god, kanske inte. Vill du ha en redan existerande sort måste du ympa en gren från ditt favoritträd.
Historien om äpplet Åkerö är höljd i tidens mörker. År 1759 importerade kulturprofilen Carl Gustaf Tessin ett sextiotal äppelträd från Nederländerna till sitt gods Åkerö i Södermanland. Kanske fanns ”det första” Åkeröträdet med i sändningen. Kanske uppstod det genom frösådd på godset vid samma tid. Oavsett så står ”moderträdet” kvar på gräsmattan framför godsets huvudbyggnad, ordentligt stöttat. En mycket god historia!
(En parentes: Några inom min släkt vill tro att vi på något, för mig obegripligt, sätt härstammar från slottet Arreskov på Fyn i Danmark. I så fall kan jag nästan skryta med en ”egen” äppelsort: Arreskov.)
Fakta/läs mer Anton Nilsson: ”Våra äpplesorter: deras historia, egenskaper och kännetecken”, Nordiska museet, 1987
Grönt kulturarv: Historiska berättelser om våra äpplesorter
Nu när isen försvunnit stiger stanken på nytt ur kärret där de styckade kropparna grävts ned. För att slippa obehaget besökte jag platsen när marken var täckt av snö och vattnet fortfarande var fruset. Eller…
Danderyds skeppslag ska genom tiderna ha haft flera olika avrättningsplatser, två av dem belägna i skogen mellan Enebyberg och Sollentuna. Tyvärr är ingen utmärkt med någon skylt och det finns inga tydliga spår i naturen. (En arkeologisk rapport från 2017, som berör utkanten av det aktuella området, visar inte på rester av någon avrättningsplats.) Platsen är dock fantasifullt skildrad av Göran Lager i boken ”Döden i skogen”. Kärret vintertid.
I skogen ligger också Brännkärret (kartkoordinater 59.43077, 18.01034), där de avrättade ska ha grävts ned efter att lagen haft sin gång. Det skulle det vara intressant med en utgrävning av kärret. Våtmarker lär ju kunna bevara ett och annat, och dessutom vore det bra om de osaligas andar kom till ro i ”vigd jord”.
Den sista avrättningsplatsen i häradet ska ha legat precis söder om nuvarande korsningen Arholmavägen–Enebybergsvägen. Undrar om det spökar i villaområdet.
Jag som bloggar heter Mats Areskoug och är utbildad byggnadsingenjör och journalist. Sedan 1999 arbetar jag som redaktör på Dagens Nyheter. Förutom två diktsamlingar har jag gett ut boken ”Hälsningar från Gotland” med vykort och lite nutidshistoria. En k-spaning och nostalgitripp från 1960-, 70- och 80-talet.
Kärret vintertid.