Oskyltat

Det är inte alltid som jag i min spaning kommer så nära objektet som önskat. Ändå kan det ibland vara värt ett stopp om man har vägarna förbi. Så förhåller det sig med det nedlagda fängelset Roxtuna (kartkoordinater 58.48120, 16.65581) norr om Linköping.

På nätet framstår anläggningen som ett paradis för fotografer som förevigar ”övergivna platser”. Vid mitt besök i slutet av januari var alla grindar stängda och stängslen på tok för höga för att klättra över – precis som det ska vara på en anstalt. Dock går det bra att kika in och fascineras av hur växtligheten är på väg att ta över. De före detta personalbostäderna utanför ”murarna ”har blivit ett litet villaområde.

Roxtuna slog upp, eller snarare slog igen, portarna 1955. Inriktningen var ungdomar med psykiska särdrag. De intagna bodde i små paviljonger och skulle få vård och arbetsträning i moderna yrken. Flera artister kom till anstalten och uppträdde för de intagna, bland andra Tommy Steel och Lill-Babs. En av de anställda psykologerna var den blivande Nobelpristagaren i litteratur Tomas Tranströmer, och flera av hans dikter präglas av tiden på Roxtuna.

Under 1960 tilltog narkotikamissbruket både i samhället och på Roxtuna. Anstalten bytte inriktning till en sluten anläggning för fängelsedömda missbrukare.

Roxtuna lades ned 2007 och har stått öde sedan dess. Planen är att riva och bygga bostäder på området. Sväng av och ta en titt – snart är det för sent. Om inte bara för att njuta av utsikten över Roxen.

Fakta/läs mer
Sveriges fängelsemuseum: Paviljong, anstalten Roxtuna
Tidningen Kulturen: Tomas Tranströmers Roxtuna
Psykologtidningen: Dikter präglade av psykologyrket

En dag för nästan 30 år sedan stod byggnadsingenjören Mats Areskoug högst upp i det halvfärdiga Eurostop i Halmstad och spanade ut över staden och havet. Jag minns att jag tänkte att i det här hotellrummet skulle det vara häftigt att övernatta.

Eurostopanläggningarna skulle bli ”framtidens mötesplats för människor på väg”, Långtradarchaufförer, bussresenärer och bilturister, men även vanliga shoppingsugna, erbjöds hotell, bra restauranger, butiker och service som bank och post. Dessutom allt som behövdes för bilen. Bakom projektet stod Skanska och SPP.

Det skulle bli tio anläggningar i södra Sverige. Först klar blev den i Jönköping, som invigdes hösten 1989, därefter följde Örebro, Halmstad och Märsta-Arlanda. Sedan tog det stopp. Finanskrisen och verkligheten kom i kapp den minst sagt överhettade byggbranschen. Enköping, Norrköping, Botkyrka, Göteborg (2 anläggningar) och Malmö blev utan (och undertecknad lämnade mer eller mindre frivilligt ingenjörsyrket).

I de fyra färdigställda Eurostop fortsatte verksamheten, även om ägare och utbud har ändrats under de tre decennier som har passerat. Hösten 2019 är dock anläggningen i Märsta-Arlanda på väg att totalt byggas om till konferens och mässanläggning. Det är en märklig känsla att promenera omkring i övergivna byggnadskomplexet. Men skynda, snart är det bara tre ”truck stop” kvar från den tid då våra liv kretsade kring bilismen.

Fakta läs/mer
”Framtidens mötesplats för människor på väg”, 1988
Magasinet ”Arkitektur” 1990/1

När du besöker Eurostop i Vivalla i Örebro så missa inte minnesmärket över min favoritperson i 1600-talets Sverige: Äventyraren, bedragaren och poeten Lars Wivallius.

En hel del av inläggen i den här bloggen och företrädaren Osevärdheter kommer från mina misslyckade bokprojekt. Här kommer två texter från den sedan i somras nedlagda idén ”Sparbanksboken”. Det skulle bli en bok om sparbankernas byggnader, fram till andra världskriget, runt om i landet. Då hade nästan varje stad minst en egen sparbank och många av de vackra kontoren står kvar än i dag. Intressant tycker jag – icke tycker bokförlagen.

Här kommer i alla fall den korta berättelsen om de två bankhusen i Eskilstuna. Och när du ändå är i staden bör du inte missa historien om när Eskilstuna var två städer.

Eskilstuna stads sparbank på Kungsgatan 14, klar 1916

Sparbankshuset på Fristadstorget må vara hur stort som helst – här är det de små detaljerna som sticker ut.

Högt upp på fasaden mot torget sitter skulpturer föreställande yrken vars begynnelsebokstäver bildar ordet sparbank: smed, plåtslagare, arkitekt, repslagare, bagare, apotekare, nattvakt och krukmakare.

Vid entrén i hörnet på byggnaden får vi veta att ”Sparad penning är som vunnen, dubbelt värd om ädelt brukad”. Porten mot Kungsgatan flankeras av en kassör som räknar pengar och en kvinnlig bokhållare.

Från början delades huset med Nordiska kreditbanken och det var först när den flyttat ut som entrén förlades till byggnadens hörn. Huset disponeras i dag av arbetarrörelsen och det är möjligt att ta en titt innanför porten. Pelarna i foajén minner om banktiden, precis som knappen vid trappan ned till de tidigare kassafacken.

Rekarne sparbank på Kyrkogatan 8, klar 1932

Mot slutet av 1920-talet hade utmanaren från landet vuxit ur sin lokal i stadens tingshus. 1932 stod äntligen det egna huset på Kyrkogatan klart, tvärs över gatan från tingshuset. Namnet på banken var sedan 1924 Rekarne sparbank och ovanför porten fanns vapnen för häraderna Öster- och Västerrekarne. Porten är ersatt av ett fönster, men vapnen finns kvar.

Sparbanken sitter fortfarande i huset, men mycket av verksamheten har flyttat till utbyggnaden i hörnet Kyrkogatan–Kungsgatan. Sedan 1997 är Rekarne ett med efterföljaren till storebror Eskilstuna stads sparbank – vars lite sämre villkor för landsbygdsborna var ett av skälen till att Rekarne sparbank en gång bildades.

Fakta/läs mer
Hadar Hallström: ”Eskilstuna sparbank 1827–1927”, 1927
Bror-Erik Ohlsson: ”Bra bank bättre – Rekarne sparbank 125 år”, 1989