Blog Image

Oskyltat

Välkommen till Oskyltat!

På bloggen Oskyltat hittar du sevärdheterna du inte visste att du ville se – de som sällan är utmärkta med en skylt. Oskyltat är en direkt fortsättning på bloggen Osevärdheter som jag 2010–2017 hade hos Dagens Nyheter. De 235 inläggen hos DN är fortfarande tillgängliga. De första tio årens inlägg hittar du på denna samlingssida, perfekt när du letar utflykter i Sverige. Oskyltat finns även som grupp på Facebook.

Hör gärna av er med synpunkter och förslag. Sprid länken till bloggen och dela inläggen på Facebook. Jag gör detta i första hand för min egen skull, men det är alltid roligare om det finns någon som tar del av vad man skriver.

Mats Areskoug
areskoug(at)telia.com

”Nacka”, statyn och skandalmatchen

Gotland, Moderna tiden, Södermanland, Sport, Storstockholm Posted on Tue, October 14, 2025 07:05:46

Min vän och före detta kollega Nils Palmgren ”avslöjade” 2011 flera fel på ”Nackas” staty på Södermalm i Stockholm. Fotbollsstjärnan har fått sig två extra titlar tillskrivna. Vad som dock inte nämns på konstverket är ”skandalmatchen” i Visby sommaren 1951. Min pappa var med på plan.

Statyn från 1984 står nära ”Nackas” barndomshem på Katarina bangata 42.

Det mest uppenbara felet på ”Vi ses vid målet”, skapad av konstnären Olle Adrin, är att Lennart ”Nacka” Skoglund skulle ha varit med i OS-guldlaget 1948 i London. Att så inte var fallet känner de flesta som kan något om svensk fotbollshistoria till. Det andra felet är bara uppenbart för konnässörerna: ”Nackas” kvartersklubb Stjärnan vann inte AT-cupen, föregångaren till Sankt Erikscupen.

(En slamkrypare på statyn är att ”Nackas” handbollsmeriter finns med och kan blandas samman med fotbollshistorien.)

Felaktigt OS-guld, bland annat.

Över till ”skandalmatchen”. Sommar i Sverige ska naturligtvis avnjutas på Gotland och det visste även en världsstjärna som ”Nacka”. I juli 1951 passade klubben IF Gute på att anordna en jippomatch mellan semestrande spelare och sitt eget a-lag. Italienproffset ”Nacka” Skoglund var det stora affischnamnet och 1 600 personer kom till Gutavallen. ”Stjärnlaget” vann med 5–4 efter en avgörande straff inslagen av ”Nacka”.

Gotlands Folkblads artikel inför matchen och inklistrad spelarbild av min pappa.

Det vara bara ett problem, Gute hade inte fått klartecken av Svenska fotbollförbundet för att arrangera matchen. Klubben riskerade ”allvarliga efterräkningar” enligt tidningsrubriker dagen efter matchen. Det stannade dock vid en varning. Lagledaren Lars Enström, som ansvarat för arrangemanget, fick dock ett halvårs avstängning.

Gute kunde andas ut och ta ett historiskt kliv över vattnet. Hösten 1951 spelade för första gången ett lag från Gotland i en serie på fastlandet. Visserligen bara i klass 1 norra i Stockholm, den femte nivån i seriesystemet, men det skulle bli mycket bättre med åren.

Över till min pappa Lars-Olof ”Bambis” Karlsson, jämnårig med ”Nacka” Skoglund. 1951 platsade han inte riktigt i Gutes a-lag utan fick fylla ut ”stjärnlaget” som vänsterback. Det gick tydligen bra och Gotlands Allehanda konstaterade att ”I de bakre leden spelade bl. a. ’Bambis’ Karlsson, som efter sina insatser igår ännu har mycket ogjort i Gutetröjan.” Och så blev det.

”Nacka” dribblade sig vidare genom livet…

Fakta/läs mer
• ”Kalle Othberg spelar halva i ’Nacka & Co’ mot IF Gute” i Gotlands Folkblad den 17 juli 1951.
• Signaturen B.B.: ”Gute vände 1–3 till 4–3 men Nacka och C:o vann på straff med 5–4” i Gotlands Allehanda den 18 juli 1951.
• Bengt G Söderberg (huvudredaktör): ”Från fars och min tid: En bokfilm om Gotland 1915–1970”, Gotlandskonst, 1972.
• Nils Palmgren: ”Flagranta fel på Nackas staty” i Dagens Nyheter den 23 december 2011.
• Gunnar Persson: ”’Nacka’ – och drömmen om det goda livet”, Idrottsförlaget, 2019.
• Carl-Henrik Fridén: ”Alla tiders fotboll: Gotlands fotbollförbund 100 år 1921–2021”, Gotlands fotbollförbund, 2021.



75 år sedan katastrofen med vikingaskeppet

Europa, Moderna tiden, Södermanland Posted on Sun, June 15, 2025 16:17:31

Vikingatiden var full av våghalsar som begav sig långt, långt bort. Leif Eriksson, som tog sig till Nordamerika, och Ingvar den vittfarne, som kanske nådde ända till Kaspiska havet, är två av de mest omskrivna. Men som Jack Werner skriver i den utmärkta boken ”Berättelsen om Ormen Friske”: ”Fler fartyg har lämnat hamn än återvänt.” Hur många vikingaskepp gick under för varje som kom fram? Det senaste stora skeppsbrottet med ett ”långskepp” inträffade för jämnt 75 år sedan då 15 sentida svenska vikingar dog.

”Ormen Friske” byggdes 1949 av medlemmar i Frisksportförbundet vid organisationens högborg, Stensunds slott utanför Trosa. Efter att ha deltagit i diverse jippon under det första året var skeppet vid midsommartid 1950 på väg till en sjöfartsmässa i Rotterdam.

Efter att ha seglat längs med Östersjökusten och passerat genom Kielkanalen fick vikingarna bogserhjälp ut i Tyska bukten. Där överraskades man av en kraftig storm som bildats så snabbt att även väderlekstjänsterna missat den.

Efter andra världskriget hade den tyska ön Helgoland förvandlats till ett övningsfält utan befolkning där västmakterna tränade bombfällning. Just de här dagarna bombade amerikanskt flyg. Även de fiskare som var ute till havs överraskades av stormen och många av dem sökte sig till Helgoland tog skydd i en bunker vid hamnen, väl medvetna om bombfällningarna. Några av fiskarna hade sett ”Ormen Friske” strax utanför Helgoland. Kanske var svenskarna på väg mot nödhamnen när de överraskades av bombanfallet. Senare hittades en flaskpost med meddelandet ”Hjälp! Ormen Friske! Bombardemang!”.

Skeppet gick under med man och allt. Vrakdelar och kroppar flöt i land. Sju av de 15 vikingarna hittades aldrig. Genast började diskussionen om orsaken till katastrofen och enkelt sagt så bildades två läger som fortfarande står kvar:
• Skeppet var ett fuskbygge och vikingarna ombord landkrabbor som dessutom var kraftlösa vegetarianer.
• Olyckan hade orsakats av en oförutsägbar och kraftig storm i kombination med bombningarna som hindrade skeppet att söka nödhamn.

En viktig del i Jack Werners bok är den om Utrikesdepartementets usla hantering av katastrofen. Mycket påminner om agerandet efter tsunamin 2004. Dessutom utreddes aldrig orsaken till skeppsbrottet. Vrakdelarna undersöktes inte – inte heller flaskposten.

Minnesstenar restes vid Stensunds sunds slott och vid kyrkan på den tyska ön Pellworm där vrakrester flutit i land. En stor del av akterskeppet blev en sorts turistattraktion vid ett kafé på ön. Enligt uppgifter till Jack Werner bröts det ned av väder och vind och slängdes i slutet av 1980-talet.

Fakta/läs mer
• Martin Braun: ”Ormen Friskes förlisning klarlagd efter 54 år: Konstruktions- och byggfel i kölen var dödsdom redan vid små vågor”, 2004.
• Susanna Allesson Nyberg: ”Tragedin Ormen Friske 1950”, Sjöhistoriska museet.
• Jack Werner: ”Berättelsen om Ormen Friske”, Albert Bonniers, 2022.

Resterna av akterskeppet som sevärdhet på ön Pellworm. Vykort från Th. Thomsen-Verlag i Flensburg.

Minnesstenen vid Stensunds slott.



Vackra kurvor på Södertörn

Södermanland, Storstockholm, Vägar och spår Posted on Thu, May 15, 2025 06:00:35

Finns det något härligare än en kurvig väg efter att man plockat fram motorcykeln från vinterförvaringen? Att lägga ned hojen åt höger och vänster och dra på där det är rakt. Vårkänsla!

Runt om i landet dras mc-förare till slingerbultarna. (Enligt Akademiens ordbok var det 1945 som ordet dök upp i betydelsen slingrande väg.) Den mest kända i Stockholms närhet är väg 257 mellan Tungelsta och Rosenhill på Södertörn. Cirka 15 kilometer med åtskilliga kurvor och backar.

Sträckan är dock olycksdrabbad, speciellt så här års när förarna är lite ringrostiga. Flera åtgärder har vidtagits: Hastigheten har sänkts, rejäla vägräcken har satts upp och mittremsan har räfflats. Det viktigaste är naturligtvis att inte överskatta sig själv som förare, men även om man tar det lugnt med bil så ”pirrar” det lite i magen.

Ta det lite lugnt!



Lillängen – en ljusglimt bland all nationalromantik

Hela hus, Moderna tiden, Södermanland, Storstockholm, Vägar och spår Posted on Sat, March 01, 2025 07:37:21

När huvudstadens förnäma satellitsamhällen byggdes för drygt hundra år sedan var nationalromantik stilen som gällde. Djursholm och Saltsjöbaden är fulla av villor som skulle platsa i Gustav Vasas äventyr i Dalarna.

Vurmandet för det gamla är också tydligt när det gäller den då relativt nya företeelsen järnväg. Stationshusen längs Djursholmsbanan (invigd 1890) och Saltsjöbanan (1893) skulle kunna platsa i en lite modernare version av hjältekonungens äventyr. (Dalkarlarna jagar i Gustavs spår på järnvägarna MVJ och LSJ mot Sälen.) För mig som inte gillar nationalromantik känns det skönt med de undantag som finns. Blogginlägget om Djursholmsbanan tar upp stationen Sveavägen, men även vid Saltsjöbanan finns en ljusglimt: Lillängen.

Området Lillängen i Nacka planlades 1937 och redan samma år stod de första villorna klara för inflyttning. Småskaligheten och funktionalismen är en skön kontrast mot det storvulna Storängen strax intill. Den 6 september 1937 öppnade hållplatsen Lillängen. Den lilla kiosk- och väntsalsbyggnaden är funktionalistisk pärla.

Läs även inläggen om…
Saltsjöbanans ståtliga före detta stationshus vid Slussen
Försöken att bygga järnväg till Värmdö

Fakta/läs mer
• Cecilia Hammarlund-Larsson: ”Nacka kommun. Kulturhistoriska miljöer”, 1987.
• Hans Harlén: ”Saltsjöbanan”, Trafiknostalgiska förlaget, 2018.

Vykort från Pressbyrån. Stadsdelens ”centrum”, Lillängsplan, till höger.

En öde hållplats under ombyggnaden av Saltsjöbanan vintern 2024-25.



Anckarströms ”liv” efter döden

Avrättningsplatser, Nyare tiden, Södermanland, Storstockholm Posted on Fri, October 11, 2024 10:00:01

Den här texten handlar inte om Jacob Johan Anckarströms liv, eller mordet på hjältekonungen Gustav III. Den handlar heller inte så mycket om avrättningen på galgbacken i nuvarande Hammarbyhöjden i Stockholm den 27 april 1792.

Galgen avbildad 1837 av Fredrik Wilhelm Scholander.

Galgen markerad på ”Karta över belägenheten omkring Stockholm utgiven av W M Carpelan 1817”.

Här och var, även i Dagens Nyheter, har det skrivits att Anckarströms kvarlevor skulle ha tagits ifrån galgbacken efter avrättningen och begravts i trädgården vid Nävekvarns herrgård i Södermanland. Orsaken skulle vara att ägaren Gustaf Ulric Silfversparre hade varit med i komplotten mot konungen och inte ville att kumpans lik skulle vila i galgbackens ovigda jord. Silfversparre köpte dock Nävekvarn först 1793, men kanske skedde gravplundringen först året efter avrättningen.

Nävekvarns herrgård.

På 1930-talet ska herrgårdens trädgårdsmästare Ivar Pousette grävt fram några trasiga ben från en kulle. Det skulle vara intressant med en ny utgrävning, men varför krossa en myt? (Sedan finns också berättelsen att Anckarströms hjärta skulle finnas i fastern Eva Beatas grav i Markims kyrka.)

Ett vittne till Anckarströms avrättning var hans nära bekant Carl Christoffer Gjörwell (den äldre). Han beskrev evenemanget mycket detaljerat i ett brev till sin dotter daterat den 10 maj. Där får vi veta att hjärta, inälvor och könsorgan togs ut och grävdes ned. Huvudet och högerhanden spikades upp. Kroppen delades i fyra delar och lades på uppsatta hjul.

Gjörwells brev till sin dotter.

Natten mellan den 23 och 24 juli stal några personer kroppsdelarna, men redan den 27 juli hittades de slängda i Årstaskogen. Saken rapporterades i pressen, så liket var ”välbevakat”. Gjörwell återvände till galgbacken den 1 augusti för att se vad som hänt med resterna av Anckarström, även detta beskrivet i brev till dottern. Han guidades runt av en timmerman som renoverade galgen.

Huvudet och handen hade grävts ned två alnar (cirka 120 centimeter) i den muromgärdade så kallade galggården för att förhindra en ny stöld. De fyra kroppsdelarna hade satts upp på sina hjul men såg efter drygt tre månader ”hiskeligen fula ut”. Timmermannen passade också på att visa Gjörwell och hans sällskap de gravhögar som fanns runt galgen och berättade vilka som var nedgrävda.

När stadsdelen Hammarbyhöjden började byggas på 1930-talet hittades en del skelett. Fynden ska ha tystats ned för att inte skrämma de som skulle flytta in i området. Vid Solandergatan finns en stensättning som antas vara resterna av galgen.

Resterna av galgen.

Hände det att avrättade grävdes upp? 1719 halshöggs hjältekonungen Karl XII:s ”finansminister” Georg Heinrich von Görtz, efter att han fått skulden för landets usla ekonomi. En vecka efter avrättningen grävdes liket upp och smugglades i en resväska till Hamburg. von Görtz begravdes sedan i sin hemstad Schlitz.

Fakta/läs mer
Carl Christoffer Gjörwells brev på Kungliga biblioteket
Dagligt Allehanda nummer 174, 1792
Lars Olof Ericson: ”Anckarströms grav – skröna eller verklighet” i Tunabergsbygden 1998
Olle Söderström: ”Jakten på en begraven kungamördare” i SörmlandsNyheter den 6 september 2008



Det övergivna sameläger i Huddinge

Kyrkligt/religion, Moderna tiden, Södermanland, Storstockholm Posted on Sun, April 21, 2024 18:44:33

I början av 1950-talet anlades ett sameläger vid sjön Trehörningen i det som nu är naturreservatet Paradiset i Huddinge kommun. Tanken var att huvudstadens samer skulle ha en plats att samlas på och återuppliva lite av livet i norr. Initiativtagare och eldsjäl var samen Aslak Partapuoli.

Kåtor restes, visthusbod byggdes, brunn borrades och telefonledning drogs. Fisk planterades in i sjön som bytte namn till Njallajaure. Satsningen hade aktivt stöd från Svenska kyrkan och pingsten 1955 invigdes lägret av kyrkoadjunkt Roland Zetterberg.

– Ack så likt Norrland, sade Emelia Ölund från Arjeplog till DN:s utsända vid invigningen.

– Vi har fått ett viloområde. Här kan vi ta emot våra vänner norr ifrån i våra kåtor, sade en annan samisk kvinna.

Lägret nyttjades främst under helger på sommarhalvåret, men det hände att man bodde kvar länger tider. Stundtals fanns här även ett trettiotal renar. Planerna för lägret var stora. Bland annat sprängdes det för att bygga en kyrkkåta, som dock aldrig blev klar.

Från mitten av 1970-talet avtog verksamheten allt mer och 1980 upphörde arrendet av marken. I mitten av 1990-talet revs de sista resterna, kvar blev bara visthusboden.

Vid sidan av boden är den tydligaste lämningen den ståtliga sejten (kultobjektet), stående på en berghäll som sticker ut i sjön.

Fakta/läs mer
”Lapparna får fast läger i Södertörn” av Brodjaga (Alma Braathen) i Dagens Nyheter den 13 juni 1955.
Sajten Paradisets naturreservat och Paradiset-Hanvedens vänner: Samelägret (med många bra länkar).

Visthusboden.

Sejten.



Lömska ryssar grävde smitväg genom Muskö

Militärt, Nyare tiden, Södermanland Posted on Thu, June 01, 2023 09:54:50

Året efter hjältekonungen Karl XII:s fiasko i Norge 1718 började de lömska ryssarna härja och bränna den svenska ostkusten. Försvaret var skralt, men vid Muskö i Stockholms södra skärgård stängdes de ryska galärerna in. Vad göra? Man gräver naturligtvis en kanal genom ön och smiter ut till havs!

Efter freden blev kanalen till glädje för de lokala fiskarna som fick en genväg ut till de väntande fångsterna. Landhöjning och växter raderade dock ut kanalen under de följande två seklerna – till fiskarnas förtret.

Kanalen 2022.

Ett nödhjälpsarbete i början av 1930-talet fick spadarna i jorden. Den nya kanalen blev 350 meter lång och 1,7 meter djup. Idag är den mest trafikerad av fritidsbåtar – det är tveksamt om den duger för en lömsk miniubåt.

Läs även om uppgrundade Nenningesund i Roslagen



Stjärnkrogen i motorvägens skugga

Hela hus, Moderna tiden, Södermanland, Storstockholm Posted on Sat, April 01, 2023 10:47:19

Den stora neonskylten på husgaveln ut mot Södertäljevägen är släckt och det är drygt 20 år sedan det strömmade matgäster ut och in genom porten på Karusellvägen 13 i Västberga i Stockholm. Förutom skylten är det inget som avslöjar att det mellan 1956 och 2002 låg en toppkrog i det alldagliga bostadsområdet från slutet av 1940-talet. Lokalen är ombyggd till lägenheter, även den inbyggda verandan på husets baksida.

Värdshuset när det begav sig, Vykort från Ultra, fotograf T Lindeberg.

En sökning på Västberga värdshus i DN:s utmärkta arkiv ger många träffar. Främst annonser med allt från nyårssupé till begravningskaffe. Den höga klassen bekräftas av att restaurangens kock Ivar Hammarberg var med i det svenska lag som belönades med den stora guldmedaljen vid en stor internationell matlagningstävling i Frankfurt 1960.

Den ståtliga skylten sitter kvar.

När DN:s Lunchpatrull besökte värdshuset 1983 var dock omdömet lite blandat. Man saknade möjligheten att äta omelett, men pyttipannan fick beröm. Det utdelades tre av fem möjliga knorrar.

Den inbyggda verandan rymmer även den lägenheter idag.

Ett par hundra meter norrut på Västberga allé 5 ligger ett helt vanligt kontorshotell från mitten av 1960-talet. Från 1969 till 1996 huserade Restaurang Västberga på den tionde våningen. Ingen stjärnkrog, men stället fick beröm när DN På stan testade julbordet 1982. Hundra rätter serverades och ”de vänliga, flinka servitriserna ser till att ingenting saknas och att använda tallrikar tas bort på momangen”.

Vykort från Ultra, foto Ge-Be Foto.
Idag ett alldagligt kontorshus.


Next »