Blog Image

Oskyltat

Välkommen till Oskyltat!

På bloggen Oskyltat hittar du sevärdheterna du inte visste att du ville se – de som sällan är utmärkta med en skylt. Oskyltat är en direkt fortsättning på bloggen Osevärdheter som jag 2010–2017 hade hos Dagens Nyheter. De 235 inläggen hos DN är fortfarande tillgängliga via denna länk. Oskyltat finns även som grupp på Facebook.

Hör gärna av er med synpunkter och förslag. Sprid länken till bloggen och dela inläggen på Facebook. Jag gör detta i första hand för min egen skull, men det är alltid roligare om det finns någon som tar del av vad man skriver.

Mats Areskoug
areskoug(at)telia.com

Hälsan för god hälsa

Kurorter, Moderna tiden, Nyare tiden, Skåne Posted on Sun, November 14, 2021 10:17:28

Varför sitta och uggla i en kurort ute i skogen när man kan dricka hälsosamt vatten i en stad med alla bekvämligheter? Hälsobrunnen Hälsan i Helsingborg erbjöd det bästa av två världar.

Fram till förra sekelskiftet rann en bäck i ravinen med nuvarande Hälsovägen, den utnyttjades bland annat av flera vattenkvarnar. 1803 upptäckte mjölnaren vid en av kvarnarna en källa med järnhaltigt vatten och beslutade sig för att anlägga en park för de som var sugna på lite hälsosamt vatten. Fyra år efter upptäckten var hjältekonungen Gustav IV Adolfs drottning Fredrika brunnsgäst och på hennes anmodan döptes hälsobrunnen helt enkelt till Hälsan. Anläggningen växte med bland annat brunnsrestaurang och danssal.

Hälsobrunnen omkring 1900. Foto: Carl Dahlquist.

Under andra hälften av 1800-talet djupborrade man runt om i Helsingborg för att hitta bättre dricksvatten, men påträffade salthaltigt vatten som ansågs vara otjänligt. 1888 borrades i Hälsans brunnspark och där kunde det salta vattnet bli en del av kuren. 1890 invigdes den nya källan, döpt efter hjältekonungen Oskar II:s drottning Sofia. Experterna menade att vattnet påminde om det i Elisabethkällan i den berömda tyska kurorten Bad Kreuznach.

Förutom byggnaderna vid källorna hänvisades brunnsgästerna till staden. Varma bad, men även kolsyre-, tvålmassage-, gyttje- och elektriska ljusbad kunde avnjutas i varmbadhuset på Drottninggatan 7, allt enligt reklam från 1918. Badet är rivet sedan länge. Kallt badade man vid Hälsans Pålsjöbad, men inte heller här finns det några lämningar kvar från brunnsepoken. Brunnskontoret, med läkarmottagning, låg i Tornerhjelmska huset på Fågelsångsgatan 5. Byggnaden uppfördes före hälsobrunnen och står kvar än i dag. Här kunde brunnsgästerna bland annat få hjälp med inkvartering i privata rum eller i stadens många hotell och pensionat.

Som de flesta kurorter fick Hälsan det allt svårare att överleva när läkarvetenskapen gjorde framsteg och när fler fick tillgång till rinnande vatten och därmed bättre hygien. Hälsan tackade för sig 1930.

Anläggningen med de båda källorna finns kvar i den vackra Öresundsparken. Många av byggnaderna på platsen revs redan för drygt hundra år sedan när bäcken lades i kulvert och Hälsovägen breddades. Sofiakällan flyttades närmare slänten på 1950-talet när vägen breddades ytterligare.

Salt till vänster och järn till höger.

En skylt varnar besökaren för att dricka ur Sofiakällan. Vid mitt besök hösten 2020 fanns det dock inte något vatten att dricka, varken med salt- eller järnsmak.

Det var hälsosammare förr.

Fakta/läs mer
Alfred Levertin: ”Svenska brunnar och bad”, Hugo Gebers förlag, 1892.
”Svenska bad- och kurorter 1918”, Hasse W Tullbergs förslag, 1918.
Helsingborgs raviner och dalar – ett urval”, Stadsbyggnadsförvaltningen, 2009.



Hett vatten vid Djurgårdsbrunn

Kurorter, Moderna tiden, Storstockholm Posted on Tue, August 08, 2017 10:24:37

Redan på 1500-talet visste stockholmarna att det fanns gott vatten att hämta ute vid dagens Djurgårdsbrunn. Den riktiga ruljangsen började dock först 1690 när de svenska kurorternas fader, läkaren Urban Hiärne, upptäckte det hälsosamma vattnet.

Under två sekler kurerades fattiga och rika vid brunnsanläggningen. Där minglade kungar, drottningar, konstnärer och författare – naturligtvis även allas vår Bellman. Hetast var det under första hälften av 1800-talet. Hjältekonungen Karl XIV Johan hade nära till brunnen från sommarslottet Rosendal. För vanliga huvudstadsbor underlättades resan ut när Djurgårdsbrunnskanalen blev klar 1834.
Värdshuset på ett vykort från början av 1900-talet.

Det hälsosamma nöjeslivet vid Djurgårdsbrunn pågick fram till 1887, då brunnshuset brann ned. Därefter tog det rena nöjeslivet på värdshuset över. Fram till 1987 då även detta brann ned.

I dag är nöjespulsen vid Djurgårdsbrunn lägre. Boulebanor och en gul vägg utmärker platsen för det vackra värdshuset. På andra sidan vägen står apoteksbyggnaden från 1743, en gång kurortens huvudbyggnad och hotell. Alldeles intill finns själva Djurgårdsbrunnen (Kartkoordinater: 59.33026, 18.13320). Den är ordentligt låst, utan chans till någon hälsogivande klunk.
Säkrat vatten.

Min egen erfarenhet av värdshuset inskränker sig till muckarfesten från Kungliga Livgardets dragoner i maj 1983. Det gick så livligt till att personalen hotade att kalla på militärpolis – vilket var ganska lustigt eftersom vi var just militärpoliser. Till slut fick de ut oss på uteserveringen efter löfte om gratis efterrätt.