Långt tillbaka i det medeltida mörkret hittar vi något som heter eriksgata. En nytillträdd kung förväntas rida land och rike runt för att få sin titel bekräftad på de olika landskapens ting.
Med i följet red så kallade gisslomän, vars funktion forskarna grubblar över. Kanske skulle vara en garanti för att kungen verkligen var den han var. Kanske skulle de garantera kungens säkerhet. Kanske…
I alla fall byttes gisslan ut vid landskapsgränserna. Ritten utgick från ärkebiskopens Uppsala, passerade Mälaren vid Strängnäs, rundade Vättern och fortsatte upp till Skara. Sedan tillbaka förbi Örebro och vidare på Mälarens norra sida.
En ”gränspassagerna” var Junabäcken i Jönköping där västgötarna tog över efter smålänningarna. Bäcken har sannolikt gett stadens dess namn, men är idag till stora delar nedgrävd. Nära det tidigare utloppet i Vättern, intill Junerondellen, ståtar Junebäcksmonumentet, skapat av skulptören John Lundqvist 1946. En kung lyfts upp av sina undersåtar. Den som vill se bäcken ”live” får bege sig upp till Friaredalen.
En kung vid Vätterns södra ände.
Historisk bäck.
Eriksgatan följde dåtidens huvudvägar och rider eller går man tillräckligt många gånger i samma spår bildas en hålväg. När ”diket” väl bildats kan regnvatten hjälpa till att gräva det djupare, det finns hålvägar som är fem meter djupa. Blev vägen för obekväm var det bara att börja gå bredvid. Därför finns det system med parallella hålvägar på en del platser. Gamla hålvägar klassas som fornminnen.
Fenomenet finns över hela landet och på en del ställen har säkert en kung på eriksgata, eller i alla fall hans häst, varit med och nött marken. Mellan Jönköping och Skara passerade kungen sannolikt Sandhem. Här finns den så kallade Eriksgatuleden, som ska vara Sveriges största sammanhängande system med hålvägar. De är minst sagt svåra att upptäcka ute i skogen, men det finns skyltar uppsatta så att du vet var du ska titta.
Några hålvägar i skogen vid Sandhem.
Vilken kung som började nöta ned vägen är även det höljt i historiens mörker. Första bevisade eriksgatan reds av Magnus Eriksson 1335. Senast ut på den gamla banan var Karl IX 1609. Mannen, som med vapen i hand tagit makten från den rättmätige kungen och orkestrerat Linköpings blodbad, red med största säkerhet inte runt i landet och bad om ett godkännande. Styrkedemonstration kanske är ordet.
Fakta/läs mer
• Claes Theliander: ”Det medeltida Västergötland”, Historiska Media, 2004.
• Martin Hansson: ”Det medeltida Småland”, Historiska Media, 2008.
• Dick Harrison: ”Sveriges historia 600–1350”, Norstedts, 2009.
