På bloggen Oskyltat hittar du sevärdheterna du inte visste att du ville se – de som sällan är utmärkta med en skylt. Oskyltat är en direkt fortsättning på bloggen Osevärdheter som jag 2010–2017 hade hos Dagens Nyheter. De 235 inläggen hos DN är fortfarande tillgängliga. De första tio årens inlägg hittar du på denna samlingssida, perfekt när du letar utflykter i Sverige. Oskyltat finns även som grupp på Facebook.
Hör gärna av er med synpunkter och förslag. Sprid länken till bloggen och dela inläggen på Facebook. Jag gör detta i första hand för min egen skull, men det är alltid roligare om det finns någon som tar del av vad man skriver.
Göta kanals passage vid Lanthöjden, en knapp mil söder om Töreboda, var redan från starten 1822 en trafikfara. Vid bygget var man tvungen att spränga och för att spara pengar blev kanalen smalare än vanligt. Dessutom gjorde den en sväng på cirka 150 grader. För att få ordning på båtarna enkelriktades trafiken växelvis med hjälp av en semafor. Väntetiderna blev långa.
Ångfartyget Ceres i den smala passagen vid Lanthöjden i början av 1900-talet. Foto: Axel Sjöberg/Järnvägsmuseet.
111 år efter att Göta kanals västgötadel invigdes var det dags för ”Förbifart Lanthöjden”. Kanalen fick en 500 meter ny – rak och bred – sträckning på andra sidan av höjden. Som bonus fick Göta kanal sin enda ö.
Trafikvaktens hus finns kvar på ön tillsammans med en kunglig obelisk. Semaforen har flyttats till Tåtorps sluss vid kanalens utlopp i sjön Viken, som för övrigt är Göta kanals högsta del.
Fotnot: I sjön Viken blev Spetsnäsudden en ö när man byggde Spetsnäskanalen för att korta Göta kanals längd. Tack Omar Wibron för påpekandet.
Den konstgjorda ön i januari 2023. Den gamla och smala vägen till höger.Trafikvaktens stuga.Semaforen, flyttad till Tåtorps slussar.
Med tanke på den stolta statliga järnvägstraditionen i Sverige så hade jag trott att själva utgångspunkten skulle vara bättre utmärkt. Kanske en stilig tavla på väggen eller en tydlig markering på perrongen. (Något liknande nollmeridianen i Greenwich.)
När tågen väl rullar i Sverige så gör de allra flesta det med en nollpunkt vid Stockholms central. Härifrån har till exempel linjerna till Riksgränsen, Göteborg och Malmö sin utgångspunkt och längs banorna finns kilometertavlor som visar din position. Bra att ha om du som lokförare till exempel ska rapportera platsen för olycka.
Privata järnvägslinjer hade sina egna nollpunkter och markeringar, vilket kan vara förvirrande där de finns kvar i dag.
Vana resenärer vet att många stationshus har/hade uppgifter om avståndet till Stockholm (och altituden) angivet på skylten med stationsnamnet. Något som enligt min uppgiftslämnare Henrik Reuterdahl på Järnvägsmuseet mest var en flirt med allmänheten när järnvägen var ny. Genom åren kan linjeomläggningar dessutom gjort att siffran på stationshuset inte längre stämmer.
Nollpunkten på Centralstationen i Stockholm är i det närmaste omöjlig att upptäcka om du inte känner till den. Gå upp på perrongen vid spår 11 och 12. Vänd dig mot stora utgången från stationshuset. På perrongkanten har man slarvigt målat en nolla. På rälsens liv finns en liten skylt 000+0 (kilometer + hundratalet meter). Lite futtigt, minst sagt.
Nollpunkten på perrongkanten vid utgången från stationshuset. Markeringen på rälsen döljs nästan av försommarblommorna.Nolla på perrongkant och räls.
Är du i Stockholm och gillar nollor så finns det ju fler spårsystem att besöka. Enkelt att spana in är nollorna för röd och grön tunnelbana. Finns på Slussens station vid den norra änden av perrongen.
Till sist: Inget spring på spåren för att titta närmare på markeringarna.
Nej, cirklarna i gräset på Galgberget i Visby är inte skapade av några varelser från rymden. Historien är dock nästan lika osannolik – här tog ett lag från Gotland fyra SM-guld i en av de stora motorsporterna.
För 90 år sedan, 1932, kördes den första speedwaytävlingen, då kallad jordbanelopp, på Gotland. 1 500 entusiastiska åskådare njöt av motorernas sång på Gutavalllen. Succén följdes av flera tävlingar, nu på det som då var regementet A7:s område.
Kosmiska cirklar i gräset?
Efter stiltjen under andra världskriget tog motorsporten ny fart. 1951 invigdes en motorstadion på Galgberget strax norr om ringmuren. Enligt historieskrivningen inför 10 000 besökare. Nästa steg togs 1966 då Gotlands motorförening satte ihop ett lag för att tävla de nationella speedwayserierna. Laget fick namnet Bysarna – efter det gotländska skogsväsendet bysen.
Bysarna klättrade i seriesystemet och 1971 nådde man den högsta serien. Det blev SM-guld direkt och bedriften upprepades den följande säsongen. 1975 var det dags för det tredje guldet. Lagets största stjärna under de framgångsrika åren var gotlänningen Christer Löfqvist.
Cirklarna från ovan. Bild från Google maps.
Laget åkte ur högsta serien men lyckades ta sig tillbaka och 1988 bärgade Bysarna sitt senaste SM-guld. Största stjärnan var stockholmaren Per Jonsson. Det många år till i högsta serien det följande dryga decenniet – senaste besöket var 2001.
Speedway låter och det är en stor del av upplevelsen. Tyvärr går det inte så bra ihop med bostadsbebyggelse. 2007 kördes den sista tävlingen på Galgberget och motorstadion revs. Kvar är bara minnena och spåren av banorna i gräset. Bysarna kör vidare i mindre skala i skogen i Hejdeby, öster om Visby.
Fakta/läs mer Bysarnas hemsida Gunnar Kalmér: ”Bysarna. Speedway och annan mc-sport på Gotland”, Bysarnas supporterklubb, 1976(?). ”Idrottshistoriska platser på Gotland”, Gotlands idrottsförbund, 2004. Bengt Brolin: ”Gotlands motorcykelhistoria 1909–1959, Gotlandica, 2009.
Det är inte moraliskt försvarbart att ha kärnkraft om man inte bryter det bränsle som finns tillgängligt i landet. Samma sak med de sällsynta metaller som behövs till batterier för den gröna omställningen. Människoliv och natur är inte mer värd i Lappland eller Skåne än i Kongo eller Kina.
Den här bloggen har tidigare berättat om gruvor på Österlen. Nu är det dags för uranet i Västergötland.
1965 inleddes brytningen av alunskiffer för uranframtställning i Ranstad i Västergötland. Planen var att Sverige skulle bli självförsörjande av uran till kärnkraften. Fram till 1969 utvanns cirka 200 ton uran. I en reaktor som producerar cirka 1000 MW el hade det räckt i tio år. Det fanns även planer på en egenproducerad svensk atombomb.
Skylten sitter kvar.
Uranprojektet i Ranstad visade sig snabbt var olönsamt och dessutom skrotades den svenska atombomben. Brytningen av bröts. Under oljekrisen på 1970-talet väcktes frågan om att återuppta brytningen. Lokalbefolkningen protesterade och de berörda kommunerna Falköping och Skövde lade in sitt veto. Utvinning av uran ur rester från tillverkning av kärnbränsle pågick dock till 2009.
Ranstadsverkets silo sprängs den 31 oktober 1991. Foto från Garnisonsmuseet Skaraborg
Det blir spännande att se vad som händer i framtiden. Både med kärnkraften som sådan – och om kommuner ska ha rätt att stoppa projekt som berör hela landet. Högerregeringen och SD vill tillåta uranbrytning i Sverige igen.
Idag är de flesta av verkets byggnader rivna och gruvavfallet har täckts över. Den största sevärdheten är det vattenfyllda dagbrottet som numer heter Tranebärssjön. Vattnet är radioaktivt så undvik kallsupar om du tar ett dopp.
Kors på kors på kors. Rad efter rad efter rad. När vi hör ordet krigskyrkogård tänker kanske många på Normandie i Frankrike eller västfronten efter första världskriget. Under andra världskriget förberedde man sig på Gotland för att kunna begrava stora mängder stupade soldater på speciella kyrkogårdar. Döda som av olika anledningar inte kunde transporteras till sin hemort.
Tre platser var aktuella för att förvandlas till krigskyrkogård: • Vid Lärbro kyrka: norr om vägen mellan Visby och Fårösund. • Vid Stenkyrka kyrka: västerut mot idrottsplatsen. • Vid Sanda kyrka: öster om kyrkogården och prästgården.
Som tur var blev det aldrig aktuellt, men beredskapen fanns kvar under kalla kriget.
Prästgården i Sanda. Området i förgrunden var tänkt som krigskyrkogård.
På grund av det skärpta säkerhetsläget i Europa har dock frågan tyvärr blivit aktuell igen. 2022 inleddes en översyn av hanteringen stupade på ön i händelse av krig. Vad man kom/kommer fram till är hemligt.
Gotland klarade sig självfallet inte helt undan andra världskriget. Ett exempel var de omkring 500 befriade koncentrationslägerfångar som kom till krigssjukhuset i Lärbro sommaren 1945. De var naturligtvis mycket medtagna och tuberkulosen härjade. 46 blev kvar för evigt, de flesta av dem polacker. 9 av de 46 var judar.
Besök kyrkogården, läs namnen på gravarna och ägna några minuter åt att minnas de miljoner som mördades.
Gravar i Lärbro för de döda koncentrationslägerfångarna.
I jorden på kyrkogården vilade tidigare även sex tyska soldater, som hade flytt från andra sidan Östersjön under krigets slutskede. De flyttades 1966 till Norra kyrkogården i Trelleborg, där flera döda tyska soldater från de båda världskrigen ligger begravda.
Den stora neonskylten på husgaveln ut mot Södertäljevägen är släckt och det är drygt 20 år sedan det strömmade matgäster ut och in genom porten på Karusellvägen 13 i Västberga i Stockholm. Förutom skylten är det inget som avslöjar att det mellan 1956 och 2002 låg en toppkrog i det alldagliga bostadsområdet från slutet av 1940-talet. Lokalen är ombyggd till lägenheter, även den inbyggda verandan på husets baksida.
Värdshuset när det begav sig, Vykort från Ultra, fotograf T Lindeberg.
En sökning på Västberga värdshus i DN:s utmärkta arkiv ger många träffar. Främst annonser med allt från nyårssupé till begravningskaffe. Den höga klassen bekräftas av att restaurangens kock Ivar Hammarberg var med i det svenska lag som belönades med den stora guldmedaljen vid en stor internationell matlagningstävling i Frankfurt 1960.
Den ståtliga skylten sitter kvar.
När DN:s Lunchpatrull besökte värdshuset 1983 var dock omdömet lite blandat. Man saknade möjligheten att äta omelett, men pyttipannan fick beröm. Det utdelades tre av fem möjliga knorrar.
Den inbyggda verandan rymmer även den lägenheter idag.
Ett par hundra meter norrut på Västberga allé 5 ligger ett helt vanligt kontorshotell från mitten av 1960-talet. Från 1969 till 1996 huserade Restaurang Västberga på den tionde våningen. Ingen stjärnkrog, men stället fick beröm när DN På stan testade julbordet 1982. Hundra rätter serverades och ”de vänliga, flinka servitriserna ser till att ingenting saknas och att använda tallrikar tas bort på momangen”.
Vykort från Ultra, foto Ge-Be Foto.Idag ett alldagligt kontorshus.
Det är inte alltid det går som man har tänkt sig. Men å andra sidan måste man satsa för att vinna. I Götene kommun i Västergötland ville man rida på vågen efter Jan Guillous Arn-böcker och köpte kulisserna från filminspelningen.
”Medeltidens värld”, belägen vid den östra infarten till samhället, invigdes 2008. Det rullade på, eller rullade inte på, i fem år. Under tiden hade entreprenören Bert Karlsson kopplats in och parken bytt namn till ”Äventyrslandet Kinnekulle”. Inte ens hoppborgarna hjälpte, besökarna uteblev.
Entreprenören Martin E-type Erikson köpte byggnaderna. Tio år efter medeltidens slut i Götene finns det ändå lämningar kvar. Stora grus- och asfaltsytor. Arenan där riddarna skulle putta varandra ur sadeln blev Götene Horse Arena. Kvar i en dunge står Pålsgården kvar. Arns hustru Cecilias släktgård verkar ha glömts bort (kartkoordinater 58.54144, 13.51183).
Naturen intar Pålsgården.
Enligt SVT:s Uppdrag granskning kostade kalaset Götenes skattebetalare omkring 100 miljoner kronor. Det var inte ens kul så länge det varade, precis som den riktiga medeltiden. Jag har lite svårt för när man hyllar till exempel vikingatiden och medeltiden med speciella veckor/helger och äventyrsland. Det är väldigt lätt att förtränga saker som storskalig slavhandel och obefintlig sjukvård. Det var inte bättre förr.
När jag bloggade om den näst värsta flygolyckan i Sverige konstaterade jag att det inte fanns något minnesmärke. Landets hittills värsta flygolycka, den 20 november 1964, har en enkel minnessten på platsen.
Linjeflygs Metropolitan med 43 personer ombord kraschade under inflygningen till Ängelholms flygplats vid kvart över nio på kvällen. Flygningen hade startat från Bromma en och en halv timme tidigare med målet Halmstad. På grund av dåligt väder dirigerades planet om till Ängelholm. Väderleksförhållandena, med regn och dålig sikt, anses också ha varit en bidragande orsak till haveriet.
Foto: Räddningstjänsten i Halmstad.
Planet hamnade ur kurs och flög för lågt, delvis på grund av felaktiga besked från flygledningen i Ängelholm. Misstaget gick inte att reparera och två kilometer norr om landningsbanan slog planet i marken, välte och kanade ett par hundra meter på rygg. 31 personer omkom.
På olycksplatsen norr om Barkåkra står en minnessten (kartkoordinater 56.30741, 12.81571).
Jag som bloggar heter Mats Areskoug och är utbildad byggnadsingenjör och journalist. Sedan 1999 arbetar jag som redaktör på Dagens Nyheter. Förutom två diktsamlingar har jag gett ut boken ”Hälsningar från Gotland” med vykort och lite nutidshistoria. En k-spaning och nostalgitripp från 1960-, 70- och 80-talet.
