Oskyltat

Vad kan vara bättre än att vara i princip självförsörjande på kärnkraft och dessutom kunna tillverka en atombomb? 1960 var konstruktionsförlaget klart till tungvattenreaktorn i Marviken på Bråvikens södra sida. Uran finns i Sverige och behöver inte anrikas i tungvattenreaktor. Tungt vatten skulle fås från Norge i utbyte mot uran. Som en biprodukt i kraftverket får man plutonium som kan användas i kärnvapen, vilket var aktuellt i Sverige fram till för 50 år sedan.

1964 påbörjades byggnadsarbetena, trots att lättvattenreaktorer (med vanligt vatten) visat sig vara betydligt billigare. Fem år senare kunde provdriften dra igång. Det uppdagades att konstruktionen var undermålig, den var så usel att projektet lades ned redan 1970. Anläggningen byggdes om till oljekraftverk, men den utnyttjades också för experiment inom kärnkraft. Bland annat övades haverier.

2009 var det sluteldat och slutövat. 2018 såldes området till ett fastighetsbolag som hade storslagna planer på en ”skärgårdsstad” med drygt 5 000 bostäder. Det bidde inte ens en tummetott. Idag är Marviken en öde plats, helt utan energi.

Centrala Baggeby på Lidingö bjuder på trevliga flerbostadshus från början av 1950-talet. Tack och lov bryts idyllen av två stora byggnader med plåtfasader – en hög blå och en lite lägre grön.

Byggnaderna uppfördes 1961–63. Det höga huset rymmer bostäder. Det lägre huset hade från början bland annat butiker, post, bank, bowlinghall, kontor och folktandvård. Arkitekt var Arvid Klosterborg (1893–1984). Han kan ha inspirerats av Skatteskrapan och Hötorgshusen som var de första i Sverige med så kallade curtain wall-fasad, en utanpå hängande fasad av glas och/eller plåt.

De övre våningarna i kontorshuset har byggts om till bostäder, men en del affärer finns kvar i bottenplanet. Lidingö stad betraktar fastigheten som värdefull ur kulturmiljösynpunkt. Det är bara att hålla med, även om den underbara skylten för bowlinghallen har plockats ned.

Fakta/läs mer:
Nyréns Arkitektkontor: ”Antikvariskt utlåtande Kostern 6”, 2014.