Den spruckna lyran i den förfallna parken symboliserar allt för väl grevinnan Magdalena Rudenschölds (1766–1823) minst sagt omtumlande och tragiska liv. Hon gick från att vara den populäraste hovdamen vid hjältekonungen Gustav III:s hov till att dömas till döden i maktkampen efter kungamordet 1792.

Magdalena Rudenschöld porträtterad av Niclas Lafrensen d y (1737–1807). Kopia utförd av Elsie Arnberg. Foto: Erik Cornelius/Nationalmuseum.
Magdalena dömdes för stämpling mot regeringen tillsammans med bland andra sin älskare Gustaf Mauritz Armfelt. Domen mildrades dock till offentlig piskning och en relativt bekväm fängelsevistelse på Långholmen. Efter två år släpptes Magdalena och landsförvisades en tid till Gotland. (Undertecknad, som är gotlänning, har svårt att förstå straffet.)
Efter att ha bott i Stockholm och utomlands flyttade hon 1812 till sin bror Thure Rudenschöld på Kroppfjälls herrgård i Västergötland. Han hade precis blivit änkling och behövde hjälp med hushåll och barn. Tillvaron på landet var långtifrån det spännande livet i huvudstaden och den tidigare hovdamen vantrivdes. Magdalena brukade ta promenader till ett parkliknade område där det fanns ett träd som med lite hjälp formats till en lyra. Enligt traditionen strängade hon instrumentet och spelade i sin ensamhet.

Fallfärdigt instrument.
1821 flyttade hon tillbaka till Stockholm där hon dog utfattig två år senare. Magdalena begravdes på Klara kyrkogård. Enligt DN:s tidigare Stockholmsexpert Martin Stugart lär hon ha begravts ”utanför kyrkväggen”. Församlingen svarar att man inte vet var och har som policy att inte utreda gravar som är äldre än 200 år.
Lyran står kvar strax söder om herrgården. Våren 2026 är den hårt åtgången av väder och vind och skulle behöva en hel del kärlek för att klara ytterligare några sekler. Även parken i övrigt har sett bättre dagar (kartkoordinater 58.90637, 14.20926). Det sägs att man långt efter Magdalenas död kunde se en vit skepnad skrida fram på platsen när det var mörkt – och den olyckliga hovdamen har väl all rätta att gå igen.
Fakta/läs mer
• Svenskt biografiskt lexikon.
• Lennart Jörälv: ”Sällsamheter i Västergötland, del 1”, Rabén & Sjögren, 1981.
• Christopher O’Regan: ”Kärlekens krigare”, Forum, 2012.













