Oskyltat

Snart börjar vårbruket och då gäller det att ha gudarna med sig för god skörd. I en hage i Grebo, sydost om Linköping, reser sig en fallosliknande stenformation som allmänt betraktas vara en lämning från tider då fruktbarhetsgudar dyrkades.

Rösten, eller Röstensgubben, består av tre stenar staplade ovanpå varandra. Den understa, och största, målad i rött. Från början kanske röd av blod från de offrade djuren. De två andra stenarna är vit- respektive svartfärgade. Den intilliggande gården benämns Rösten redan på 1300-talet, vilket anses vara ett bevis för att formationen är mycket gammal.

Ortsnamnsforskaren Evert Melefors påpekar dock i en uppsats från 2009 att gården inte nödvändigtvis fått sitt namn efter belätet. Den för Sverige unika fornlämningen nämns dessutom inte i inventeringar eller reseberättelser från 1600- eller 1700-talet. I mitten av 1800-talet dyker stenformation upp i skrift, men då som ett minnesmärke över en bonde som misshagat Gud och som straff slukats av marken. Först hundra år senare dyker teorin om fallossymbolen upp.

En arkeologisk undersökning intill gubben 2018 gav inga bevis för att den skulle vara speciellt gammal. Sanningen vet dock bara gudarna och det är absolut inget som hindrar att du stannar till i Grebo (kartkoordinater 58.29172, 15.89373) och blotar lite innan du stoppar ned potatisen i jorden. Se bara upp för tjurarna i hagen så att det inte blir ditt blod som skvätter på stenen.

Fakta/läs mer
• Evert Melefors: ”Rösten i Grebo – ett sägenomspunnet gårdnamn”, i ”Namn och Byggd – tidskrift för nordisk ortnamnsforskning”, 2014
• Roger Lundgren: ”Arkeologisk utredning längs RV 35, objekt XIII–XX”, Östergötlands museum Rapport 2019:7

Idag, den 3 februari, är det 500 år sedan upprorsmakaren Sten Sture den yngre avled på Mälarens is på väg mot Stockholm. Riksföreståndaren och hans soldater hade två veckor tidigare förlorat en av tidens många drabbningar mellan svenska separatister och anhängare till Kalmarunionen.

I slaget på sjön Åsundens is, vid dagens Ulricehamn, den 19 januari hade Sten Sture fått sitt ena ben avskjutet av en kanonkula. Slaget blev en totalseger för den danskledda styrkan och Kristian II kunde återställa unionen.

Historien tog dock inte slut där. 2008 bestämde sig Niklas Freidwall och en kollega på en skola utanför Sundsvall att starta ett socialt experiment. De ville prova om det gick att skapa en ny temadag (som kanelbullens dag). Det blev ”Sten Stures ben” på årsdagen av slaget den 19 januari. Den firas med snöbollskrig och chokladbollar, som ska påminna oss om den dödliga kanonkulan.

– Det hela började som ett harmlöst experiment som fått ett eget liv. Nu rullar det på helt av sig själv och jag skrockar glatt varje år när jag äter mina chokladbollar och blir kontaktad av nyfikna men lätt förvirrade journalister, säger Niklas Freidwall idag.

Den nya temadagen ”Sten Stures ben” har bland annat anammats av Medeltidsmuseet i Stockholm. I många tidningsartiklar anges minnesdagen härstamma från tiden för fältslaget, så även i en examensuppsats vid Högskolan i Jönköping.

Stens Stures andra ben då? Hans lik grävdes upp ur graven vid dominikanernas kloster i Gamla stan i samband med Stockholms blodbad i november samma år. Tillsammans med de avrättade brändes det ungefär där Katarina kyrka nu tronar. En minnessten på kyrkogården är den mest konkreta minnet av nationalhjälten – förutom snö- och chokladbollar.

Fakta/läs mer
Hans Nordmark: ”Här brändes Sten Stures stoft” i ”Söders historia 1”, 1991
Ulricehamns Tidning den 18 januari 2011 (flera artiklar)

”Stora” sevärdheter platsar sällan i denna blogg, men nedanstående är så fysiskt liten i förhållande till alla stora ord att jag gör ett undantag.

Götavirke i Östergötland lanseras som en svensk motsvarighet till Danevirke, den vikingatida försvarsvallen tvärs över Jyllands sydligaste del. Upplevelsen är dock långt ifrån lika magnifik – långt ifrån. Vallen syns ”tydligast” vid landsvägen vid Hageby gård (kartkoordinater 58.47456, 16.16857) och även där får man tvinga fram historiens vingslag.

Undersökningar visar att vallen uppfördes på vikingatiden. Den är cirka 3,5 kilometer lång och sträcker sig från sjön Asplången i norr till Lillsjön i söder. Teorin är att den skulle försvara Östergötlands inre vid anfall österifrån.

Vill man se tydligare lämningar av forntida försvarsvallar, och inte har vägarna förbi Danevirke, rekommenderas till exempel Birka, Västergarn, eller varför inte en hederlig gammal fornborg.

Fakta/läs mer
Länsstyrelsen Östergötland: Göta virke
Leif Törnquist (mfl): ”Svenska borgar och fästningar”, Medströms, 2007