Blog Image

Oskyltat

Välkommen till Oskyltat!

På bloggen Oskyltat hittar du sevärdheterna du inte visste att du ville se – de som sällan är utmärkta med en skylt. Oskyltat är en direkt fortsättning på bloggen Osevärdheter som jag 2010–2017 hade hos Dagens Nyheter. De 235 inläggen hos DN är fortfarande tillgängliga. De första tio årens inlägg hittar du på denna samlingssida, perfekt när du letar utflykter i Sverige. Oskyltat finns även som grupp på Facebook.

Hör gärna av er med synpunkter och förslag. Sprid länken till bloggen och dela inläggen på Facebook. Jag gör detta i första hand för min egen skull, men det är alltid roligare om det finns någon som tar del av vad man skriver.

Mats Areskoug
areskoug(at)telia.com

Nygammalt hos riddare Snakenborg i Hästholmen

Forn- och medeltid, Försvunna städer, Övriga Sverige Posted on Mon, January 15, 2018 05:58:00

Riddaren Gerhard Snakenborg är utan tvekan staden Hästholmens mest kända invånare. Enligt dokumenten regerade denne hjältekonung Albrekts (av Mecklenburg) man i en borg i den lilla staden vid Vätterns östra strand i slutet av 1300-talet.

Hästholmen, omedelbart söder om Omberg, var under medeltiden en viktig hamn för transporterna över Vättern. Så viktig att den under 1300-talet räknades som en av rikets städer. Sedan drabbades orten av Birgitta-effekten. Den heligas religiösa centrum Vadstena, två mil norrut, tog över som viktigaste hamnen på sjöns östra sida. Hästholmen försjönk i törnrosasömn tills järnvägen väckte den på 1800-talet.

Nu är Hästholmen en sovstad med touche av badort. Av den medeltida storhetstiden återstår intet. Klippholmen (kartkoordinater 58.27965, 14.63448) där riddaren Snakenborg hade sin borg är idag en halvö intill hamnen. Silon och magasinet på platsen påminner på håll lite om ett medeltida, men inget är evigt. Under våren 2018 rivs anläggningen för att ge plats åt bostäder.
Magasinen i hamnen en höstdag 2005.

De nya husen ska utformas så att de påminner om magasinet och silon – som på håll påminner lite om… Det är inte helt otänkbart att riddaren Snakenborg hade känt sig hemma i det nya Hästholmen.

Fakta/läs mer
Henrik Klackenberg: ”Hästholmen. Medeltidsstaden 59”, Riksantikvarieämbetet, 1984

Läs om andra före detta städer på Osevärdheter
Karl Johans stad
Järle
Norra förstaden
Trosa (första platsen)
Karl Gustavs stad/Eskilstuna fristad
Brätte
Kungahälla
Nya Lödöse
Gåsekil
Berga
Elleholm
Avaskär
Åhus
Lomma



Vikingahövdingen Knobbur och hans skepp ”Vindile”

Forn- och medeltid, Gotland Posted on Sun, October 01, 2017 18:43:46

Vad är en sägen? Behöver den vara nedtecknad eller räcker det med att den finns citerad på en massa ställen? ”Enligt sägnen bodde det under vikingatiden en mäktig man vid namn Knobbur på gården Hau på norra Gotland, &c, &c…” Men att hitta sägnen i fråga har visat sig vara omöjligt. Men det behöver absolut inte betyda att Knobbur inte funnits.

Alltså: Under vikingatiden bodde det en mäktig man vid namn Knobbur på gården Hau på norra Gotland. Hans skepp var det mycket snabbseglande ”Vindile”. När skeppet inte var ute på inkomstbringande resor låg det förtöjt i den skyddade viken Hau grönu nedanför gården.
Skyddad hamn.

Knobbur for vida omkring och handlade och härjade. Under en av sina färder lät han omvända sig till kristendomen. Väl hemkommen lät han bygga en kyrka, som ska ha varit den första i trakten. Trots den nya religionen begravdes Knobbur enligt gammal sed i en hög. När sentida kristna tog sten från högen påträffades ett extremt stort kranium, kanske tillhörande den mäktige Knobbur.

Tusen år senare är viken Hau grönu, och den skyddande Grönudden utanför, en av de märkligaste platserna på Gotland. Förutom stillheten och naturen finns här stenarna som skeppet ”Vindile” kan ha legat förtöjt vid (kartkoordinater 57,894554 19,020972). Dessutom en ödekyrkogård (kartkoordinater 57,898921 19,019894) från den tidigaste kristna tiden. På kyrkogården finns något som skulle kunna tydas som en uppbruten grav. Kanske var det här Knobbur fick den sista vilan.
Förtöjningsstenar?
Hövdingens grav?

”Vindiles” rykte lever vidare och blev namnet på den första snabbfärjan, en katamaran, mellan Gotland och Sverige. Sommaren 1988 ilade den fram och tillbaka över Östersjön. Tyvärr var den inte anpassad för den krabba sjön och både besättning och resenärer mådde stundtals minst sagt dåligt. Det blev bara en säsong.

Fakta/läs mer
Theodor Erlandsson: ”Knobbur på Hau och hans efterkommande” i Gotlands Allehandas julbilaga 1944
Gotländskt arkiv 1987

Ingmar Jansson (red): ”Gutar och vikingar”, Statens historiska museum, 1983



« Previous