Oskyltat

Om du har vägen förbi Stenkumla strax söder om Visby så kosta på dig ett kortare stopp. På kyrkogården, norr om kyrkan, är gravarna få och du hittar relativt lätt Tektors enkla gravsten. Han kunde lika gärna ha hamnat under jord på galgbacken ett par hundra meter norrut.

De två senaste offentliga avrättningarna i Sverige genomfördes parallellt på morgonen den 18 maj 1876. På Lidamon utanför Malmköping i Södermanland miste Gustaf Adolf Eriksson Hjert huvudet. På Stenkumla backe Conrad Pettersson Lundqvist Tektor.

De båda hade träffats i fängelset på Långholmen och gjort en plan som skulle ta dem till USA. En postdiligens skulle rånas utanför Malmköping, men i höstmörkret, i augusti 1874, tog de fel och stoppade en vanlig droska. Kusken och passageraren sköts ihjäl. Efter flykt och stöldturné, bland annat på Gotland, greps männen och dömdes till döden.

Hjerts avrättning dokumenterades fotografiskt av en tingsvaktmästare Petterzon, ett unikt tidsdokument. Tektors avrättning skildrades nog så dramatiskt i Gotlands Allehanda:

”Hon (bilan) föll, döden syntes genast hafva följt men hugget var – snedt. Ännu ett måste göras; detta träffade bättre men för tredje gången måste bilan höjas och sänkas, innan hufvudet var fullkomligt skildt från bålen. Qvinnorna greto och svimmade, åtskilliga karlar, till och med bland de yngre, svimmade äfvenledes, alla syntes gripna af den vidriga scenen.”

Omkring 560 personer avrättades i Sverige under 1800-talet, ett fåtal har en bevarad grav. Grova brottslingar ska aldrig hyllas, ett samhälle som avlivar sina medborgare ska alltid fördömas.

Fakta/läs mer
Lennart Molander: ”Hjert och Tektor. Ett kriminalhistoriskt pussel”, 2001

Efter den stora utställningen Baltic Sculpture i Visby sommaren 1993 lät Gotlands Tidningar sina läsare rösta om vilken skulptur man ville ha kvar i stadsbilden. Överlägsen vinnare blev ”Omen”, en 17 meter hög stålstege av dansken Ingvar Cronhammar. En prydnad för rondellen vid den södra infarten till Visby. Helt enkelt ett fantastiskt konstverk.
”Omen” av Ingvar Cronhammar. Foto: Magnus Areskoug

Baltic Sculptue rörde minst sagt upp känslorna bland gotlänningarna. Är detta verkligen konst? Några blev extra upprörda och tog saken i egna händer. Flera skulpturer vandaliserades.

Argast av allt var man på det konstverk som skapats av tysken Raffael Rheinsberg. En upp och nedvänd tysk flagga på halv stång, symboliserande rasismen i Tyskland. Helt enkelt ett fantastiskt konstverk.

Knappt hade flaggan hissats i Visby hamn förrän hamnkaptenen var framme och halade den. ”Den tyska flaggan är inget konstverk”, sade hen enligt Gotlands Allehanda (GA). ”Nationsflaggor får användas i konstverk”, sade tf statsheraldikern enligt GA.

Flagga och stång flyttades till affärscentrumet utanför Österport. Knappt hade flaggan hissats förrän den halades av ordföranden i Östercentrums intresseförening. ”Jag har inget mot konst, men det här kallar jag missfirmelse”, sade hen enligt GA. Andra gången flaggan halades polisanmäldes ordföranden.

Lugnast var den dåvarande tyska honorärkonsuln, Åke G Sjöberg, i ett inlägg i GA. Han tyckte att den pågående utställningen som helhet var fantastisk, men att man för den skull inte behöver gilla alla de enskilda konstverken: ”Jag förbehåller mig rätten att tycka vad jag vill och vid det fortsatta tidningsbläddrandet finner jag stor glädje i ilskan, förtrytsamheten och besserwisseriet i de många och mest anonyma insändarna.”

”Omen” och ytterligare ett konstverk, ”Nivå” ovanför domkyrkan, finns kvar – precis som rasismen i Tyskland.

Fakta/läs mer
Utställningskatalogen ”Baltic Sculture 93”
Gotlands Allehanda 22/6, 29/6, 9/7, 10/7 och 13/7 1993
Gotlands Tidningar 19/1 2019