På bloggen Oskyltat hittar du sevärdheterna du inte visste att du ville se – de som sällan är utmärkta med en skylt. Oskyltat är en direkt fortsättning på bloggen Osevärdheter som jag 2010–2017 hade hos Dagens Nyheter. De 235 inläggen hos DN är fortfarande tillgängliga. De första tio årens inlägg hittar du på denna samlingssida, perfekt när du letar utflykter i Sverige. Oskyltat finns även som grupp på Facebook.
Hör gärna av er med synpunkter och förslag. Sprid länken till bloggen och dela inläggen på Facebook. Jag gör detta i första hand för min egen skull, men det är alltid roligare om det finns någon som tar del av vad man skriver.
Brytningen av kalkstenen på Ombergs norra sida drog i gång i mitten av 1100-talet i samband med bygget av Alvastra kloster. Mest omfattande var verksamheten under 1800-talet med bygget av Göta kanal och Karlsborgs fästning, men brytningen pågår fortfarande.
År 1842 tog straffregementet Kronoarbetskåren över verksamheten. Omkring 100 straffångar arbetade samtidigt i brottet. Det var soldater dömda för lindriga brott, livstidsdömda mellan benådning och frigivning, samt så kallade lösdrivare. Straffarbetet pågick i drygt 50 år, fram till 1894.
Borghamn är idag en idyll med den gamla utskeppningshamnen och kasernerna vid Vätterns strand. Ett åttiotal av straffångarna blev kvar på platsen för evigt. De begravdes i anonyma gravar på den så kallade Bockakyrkogården. Ett enkelt kors och de knappt märkbara kullarna minner om en annan syn på brott och straff.
Lördag den 27 mars ska, om allt går som planerat, SM-finalen i bandy avgöras i Uppsala. Banan är bottenfrusen så risken att någon spelare försvinner ned i en vak får anses obefintlig. Annat var det förr.
Finalarenan skulle vara neutral ”mark”, men hamnade nu betydligt närmare Nässjös hemtrakter. Resultat blev också därefter, smålänningarna vann med hela 7–1 och tog sitt hittills enda SM-guld. Nästan 15.000 löste biljett till matchen, men enligt uppgift fanns ytterligare tusentals personer runt den lilla skogstjärnen.
Gölen i mars 2020.
Till vardags är Perstorpsgölen, eller SM-gölen, en betydligt stillsammare plats och främst ett tillhåll för sportfiskare. Regnbåge och öring sätts ut regelbundet. Det krävs fiskekort för att dra upp dem, men för oss som gillar idrottshistoria duger ett besök vid strandkanten.
Nappar det?
SM-finalen 27 februari 1949 avlöpte utan drunkningstillbud, isen fick till och med beröm av spelarna efter matchen. Betydligt mer dramatisk var landskampen mellan Sverige och Finland en vecka tidigare. På grund av tövädret i Västerås flyttades matchen till Tinnerbäcksbadets konstgjorda sjö i Linköping. Det var dock varmt även i Linköping och såväl domare som spelare hamnade i vattnet innan matchen blåstes av efter drygt två minuter. Vid den gemensamma middagen på kvällen utropade ordföranden i Svenska bandyförbundet en skål ”för de räddade spelarna.”
En gång i tiden kunde fartyg passera genom Nenningesund mellan Rådmansö och fastlandet – en säker farled inomskärs i Roslagen. Sundet nämns i ”Kung Valdemars segelled”, en guide från 1200-talet för hur man med båt tar sig från det då danska Blekinge till det då danska Reval (Tallinn). Men landet reser sig och smala passager växer igen. Nenningesund ”försvann” någon gång i slutet av 1800-talet.
På Häradsekonomiska kartan från början av 1900-talet är det tidigare sundet markerat som en å.
Det är dock inte omöjligt att klockan vrids tillbaka. Föreningen Nenningesund kämpar för att förbindelsen mellan Höggarns- och Prästfjärden ska återställas med kanal för mindre båtar. En skylt invid Rådmansvägen (kartkoordinater 59.73802, 18.90834) markerar det forna sundets (och den tänkta kanalens) läge. Kanske kan Rådmansö bli en ö igen.
Det är klart att man blir förbannad om vargen dödar ens jakthund hemma på gårdsplanen. En ärrad hjälte från kriget tål inte vad som helst. Här kärvs det en rejäl varggrop!
Löjtnant Carl Gustaf Jack (1782–1867) var med om att förlora Finland till Ryssland i kriget 1808–09, men förlusten kan inte skyllas på honom. Tvärt om, han belönades med medaljen ”För tapperhet i fält” i guld.
Jack var född och uppvuxen i Finland, men valde att stanna i Sverige och Västerås efter kriget. Efter att ha sagt upp sig från det militära ägnade han sig bland annat åt lantbruk på Persbo gård utanför Västerås.
Varggropen sommaren 2020.
Jack såg till att varggropen blev djup med stenskodda väggar och åtskilliga vargar ska ha trillat dit efter att den stod klar 1815. (Oklart om löjtnanten agnade med korv, som Emil gjorde i Katthult.) Senaste stora ”fångsten” i gropen gjordes 2008 när en flicka klättrade ned för att hämta sin tappade mobiltelefon. Räddningstjänsten fick hjälpa henne upp.
Persbo gård låg på kullen där Kristiansborgsbadet ligger idag, väl innanför den nutida stadsgränsen. Den ståtliga varggropen kan beskådas i slutet av Engvallsgatan. Med stängsel runt, för barns och vargars skull.
Säga vad man vill om krig, men det sätter fart på geniknölarna. Tragiskt, eftersom det borde gå att utveckla saker och ting utan att miljontals oskyldiga mördas. Ingen behövde dock sätta livet till i Bäckebo i Småland på eftermiddagen den 13 juni 1944.
Tyskland var 1944 allt mer pressat i kriget och ingenjörerna arbetade för högtryck med nya vapen. Det senaste var en radiostyrd robot med raketmotor som skulle få beteckningen V-2 (Vedergällningsvapen 2). Den obemannade roboten skulle sättas in mot allierade städer som hämnd för terrorbombningarna i Tyskland.
Provuppskjutning i Peenemünde sommaren 1943. Foto: Bundesarchiv, Bild 141-1880/CC-BY-SA 3.0
V-2 var det första föremålet som människan skickade ut i rymden och dess teknik har använts i de flesta raketer efter andra världskriget. Maxhastigheten var 5.760 km/h, max flyghöjd 206 km (om den skickades iväg rakt upp), räckvidd 320 km. Den var 14 m lång och vägde fulltankad 12,5 ton. Och ”viktigast av allt”, V-2 förde med nästan ett ton sprängmedel.
En sådan avancerad konstruktion krävde provskjutningar, men den junidagen 1944 gick det lite fel. Roboten sköts upp från forskningsanläggningen i Peenemünde på ön Usedom och det var tänkt att den skulle landa i havet utanför Bornholm. Istället fortsatte den norrut innan den exploderade, på grund av något tekniskt fel, på 1.500 meters höjd över Bäckebo.
Explosionen skrämde slag på både folk och fä. Fönster tryckets ut och det regnade metalldelar från skyn. Vrakdelar spreds över flera kvadratkilometer. Störst var den 450 kg tunga förbränningskammaren som slog upp en krater med 5 meters diameter och drygt 2 meters djup.
Resterna av roboten samlades ihop och forslades till Flygtekniska försöksanstalten i Bromma. Efter att ha undersökt vrakdelarna skickades de till de till Storbritannien – av det ”neutrala Sverige”.
Samma dag som explosionen över Bäckebo hade den första, enklare, roboten V-1 slagit ned i London. Den första attacken med V-2 genomfördes i september 1944 mot Paris. Totalt avfyrades drygt 3.000 V-2-robotar och på grund av den höga hastigheten fanns det inget effektivt motvapen. Trots den svenska insatsen.
I skogen i Bäckebo finns kratern kvar (kartkoordinater 56.91045, 15.98000) och runt om i markerna ligger metallskrot. Roboten bör ha vägt cirka 3 ton när den exploderade och svensk militär lyckades 1944 bara hitta 2 ton vrakrester. Vid en arkeologisk undersökning 2004 hittades 36 metallföremål som anses komma från roboten.
Fakta/läs mer • Arén mfl: ”Bäckebobomben – minnen av Hitlers raket”, 2007 • Niklas Dahlin: ”Hitlers hämndraket slog ned i Småland” i Ny Teknik den 5 augusti 2011.
Kratern våren 2020 med en gran tvärs över. Dessutom en modell av roboten.
I skärgården mellan Nyköping och Trosa ligger Tvären. Den ”cirkelrunda” fjärden skapades för omkring 460 miljoner år sedan då en meteorit, med kanske 300 meters diameter, rammade jorden med en hastighet av 70.000 km/h. Till glädje för dagens forskare som vill studera djurlivet för länge sedan. (I Lockne i Jämtland och Granby i Östergötland finns ytterligare stora meteoritkratrar från samma tidsperiod, då det som idag är Sverige låg under vatten.)
Tvären från norr i december 2020. Studsviksanläggningen skymtar till höger.
En annan kraftig energiform är kärnkraft. I slutet av 1950-talet uppförde AB Atomenergi en forskningsanläggning vid Tvärens västra strand. (Företaget bytte senare namn till Studsvik – efter platsen.) ”Atomstaden” hade tre forskningsreaktorer, de sista stängdes 2005. Kärnkraften lever dock vidare i de företag som i dag huserar på området.
Vykort från Atomstadens första år.
Några somrar på 1970-talet besökte jag min farbror, om för övrigt arbetade på Studsvik, i Nyköping. Tillsammans gjorde vi segelturer på och omkring Tvären. En vacker del av Sörmland, speciellt kring Stendörren och Sävsundet. Och nog var vattnet lite varmare än hemma på Gotland när man badade. Om det berodde på kylvattnet från reaktorerna eller kvarvarande glöd från meteoritnedslaget är svårt att säga.
Det finns några över Sverige återkommande geografiska myter: ”Drottning Kristinas jaktslott” där drottningen påståtts huserat, ”Ryssmuren/graven” som sägs ha uppförts/grävts av ryska krigsfångar under stormaktstiden, ”Lassemajas grotta” där banditen gömt sig själv och/eller sitt tjuvgods. Till dessa fenomen kan läggas ”Kungseken”, en uråldrig ståtlig ek varunder någon kung rastat på sin väg genom riket.
I Flottsund, strax söder om Uppsala, stod tidigare en kungsek. Själve hjältekonungen Gustav Vasa sägs ha vilat under ekens grenar. Men den forna eken är del av ytterligare en berättelse. Eken i Flottsund stod modell för ”Sparbankseken” som skapades av konstnären Akke Kumlien 1928. Tyvärr är båda historierna lika svåra att bevisa.
Den första sparbanken i Sverige, Göteborgs sparbank, startade för jämt 200 år sedan. (Verksamheten i dagens Swedbank har mycket lite gemensamt med den ursprungliga sparbanksidén.) Först ut med ett träd som symbol var Oppunda härads sparbank, men det hade lite gemensamt med den ståtliga Sparbankseken. Kungseken vid Flottsund (kartkoordinater 59.78455, 17.66450) är inte heller så ståtlig numer. De senaste 60 åren har den ansatts av eld, torka och stormar. Idag återstår bara lite av stammen. Bredvid ståtar dock en betydligt yngre ek och vem vet, kanske kommer drottning Estelle en dag att kliva av sin häst för att rasta i dess skugga.
Fakta/läs mer Matts Floderus: ”Kungsekar” i Svensk Natur 1917
Du är dansk och utbildar dig till konstnär i Berlin, men så drar andra världskriget igång. Du åker hem och går med i motståndsrörelsen, men flyr efter ett tag till Sverige. Många, många år senare skapar du ett konstverk bestående av stenblock som var tänkta för Hitlers projekt ”Världshuvudstaden Germania”.
Beställningen 1941 från Nazityskland till Sverige var på 22.000 kubikmeter huggen sten, varav 150 kubik var grovkorning röd granit från Vånevik söder om Oskarshamn. 1943 började problemen hopa sig för Hitler och leveranserna stoppades. Mängder av huggna block blev liggande på kajen i Vånevik. Stenen var betald av tyskarna och leverantörerna kunde sälja den en gång till efter krigsslutet. Fram till början av 1980-talet fanns det ”Hitlersten” kvar på kajen.
I korsningen Ingenjörs–Stångehamnsvägen i södra Oskarshamn reser sig konstverket ”Fröet spirar”, skapat av den danskfödde konstnären Knud Andersen. Han har utnyttjat 38 av stenblocken och prytt dem med bronsfåglar. Under allt spirar ett frö. ”Bland stenar från det förflutnas ruiner, där fåglarna har sin hemvist, spirar ett för som en värmande påminnelse”, beskrev Andersen själv sitt konstverk.
Fakta/läs mer Rune B Axelsson: ”Äntligen monument av den röda graniten från Småland” i Dagens Nyheter den 30 augusti 1980 Museiföreningen Hård Klang i Vånevik
Jag som bloggar heter Mats Areskoug och är utbildad byggnadsingenjör och journalist. Sedan 1999 arbetar jag som redaktör på Dagens Nyheter. Förutom två diktsamlingar har jag gett ut boken ”Hälsningar från Gotland” med vykort och lite nutidshistoria. En k-spaning och nostalgitripp från 1960-, 70- och 80-talet.
