Ibland får jag frågan vilken är favoritplatsen på födelseön Gotland (gotländska för ön = åin). Det är en svår fråga, men ett väldigt speciellt ställe är Östergarnsholm. Jag har bara varit på den lilla ön en gång, körd dit och guidad av mycket goda vännen Roger för drygt 20 år sedan. Trots att den bara ligger drygt tre kilometer från huvudön är känslan att man befinner sig på den yttersta utposten.
Östergarnsholm är cirka två kvadratkilometer stor, hårt betad och saknar därför princip träd. Här finns resterna av en stor fornborg och ett fiskeläge. Det är dock fyrarna som dominerar landskapsbilden och öns historia. Här tändes Gotlands första fyr den 1 september 1818, eldad med stenkol. I nästan 150 år, fram till 1965, var ön befolkad med fyrvaktare och deras familjer.
Den första fyren är kraftigt ombyggd och har blivit av med sin lanternin. Fyren ersattes 1918 av en ny, 29 meter hög, på den östra sidan av ön. Vid den första fyren finns ruinen av den fyrvaktarbostad som uppfördes 1849 och den provisoriska fyr som användes när den första moderniserades. Den provisoriska fyren är den enda bevarade så kallade öppna kolfyren i Sverige.
På ön finns en bevarad övernattningsstuga som använts av fiskare. Spektakulär är också den lilla järnväg som fyrpersonalen använde för att med trallor frakta förnödenheter från hamnen upp till den nya fyrplatsen. När vinden var den rätta sattes segel på trallan.
Vill du veta hur det är på Östergarnsholm är det bara att lyssna på SMHI:s Sjörapport på radio. Jag rekommenderar dock att du åker till hamnen i Herrvik och kollar efter anslag om båtturer till holmen. Du kommer inte att bli besviken.
Fakta/läs mer
Ejendal & Hollström: ”Fyrar och fyrliv på Gotland”, Arena, 2000.
Den äldsta fyren och ruinen av fyrvaktarens bostad.
Vy från fornborgen: Den provisoriska öppna kolfyren och den nya fyren.
Den lilla järnvägen upp till den nya fyren.
Vy från den nya fyren mot gamla fyrplatsen och Grogarnsberget på storön.
