Forsarna och fallen i Göta älv var länge ett hinder för sjötransporter mellan Vänern och Västerhavet. Älven var bara segelbar upp till Lilla Edet, drygt halvvägs från mynningen. Resterande bit till Vänern var det landvägen som gällde.
Den första etappen av den blivande Trollhätte kanal stod klar 1607 när en sluss möjliggjorde passage förbi Lilla Edet. Nu gick det att ta sig ytterligare bra bit uppströms, till nästa fors vid Åkerström. Lite drygt 100 år senare kortades landvägen i norr när en kanal i Vänersborg togs i drift. Vid Åkerström var det stopp ända fram till 1778 då den så kallade Gustaf Adolfs sluss färdigställdes.
Det stora hindret var dock de drygt 30 meter höga fallen i Trollhättan. Universalgeniet Christopher Polhem hade anlitats redan i början av 1700-talet, men kanalprojektet avstannade när Karl XII bet i gräset vid Fredrikstens fästning. I mitten av seklet återupptogs arbetet i stor skala bara för att stoppas efter några år när en allvarlig olycka krävde nio arbetares liv.
Det skulle dröja till år 1800 innan Trollhätte kanal stod klar och fartyg kunde färdas 43,8 meter upp till Sveriges största sjö. Slussen i Lilla Edet, en av de första i landet, finns kvar. När vattenståndet i älven norr om Lilla Edet höjdes för drygt 100 år sedan försvann behovet av slussen vid Åkerström, som nästan helt hamnade under vatten. I Trollhättan är lämningarna efter Polhems påbörjade slussled storslagna.
Den bevarade slussen i Lilla Edet.
Den dränkta slussen i Åkerström.
Den inte färdigställda Elvius sluss i Trollhättan.
Den inte färdigställda Polhems sluss i Trollhättan.
Ekeblads sluss i Trollhättan användes en gång.
