Det är inte alltid det blir som man har tänkt sig. Fråga kommunpolitikerna i Skellefteå – eller i Kalmar.
Sensommaren 2006 var saken klar. Den kinesiske affärsmannen ”Mr Luo” skulle göra en miljardinvestering i Kalmar. Ett kinesiskt handelscentrum skulle etableras i den norra delen av staden där Nordchoklad legat fram till 1998. Näringsminister Maud Olofsson (C) var med och tog det första spadtaget. Kommunen hoppades på 800 nya arbetstillfällen och högskolan startade en kurs i kinesiska.
Ett av få minnen från chokladtiden.
Drömmen gick i kras efter bara två år. Det visade sig att affärsidén var att lura kinesiska affärsmän att investera stora summor i utbyte mot permanent uppehållstillstånd i Sverige. Upplägget var omöjligt (olagligt) och Fanerdun Group AB gick i konkurs. Den gamla chokladfabriken revs.
Några grundmurar finns kvar.
Allts om återstår är en gigantisk ödetomt med ungskog, asfaltsytor och några grundmurar. Det är tänkt att platsen ska bli en del av den växande stadsdelen Snurrom, men detaljplanen har överklagats. En tid till finns det möjlighet att på plats bokstavligen uppleva känslan av grusade förhoppningar. Det bidde inte ens en tummetott – men ibland måste man å andra sidan våga satsa.
Fakta/läs mer
Agneta Gustavsson: ”Tio år efter Fanerdunskandalen – Kinafebern som drabbade Kalmar”, SVT den 1 november 2016.
Kalmar kommun: ”Förslag till ny detaljplan för del av Kläckeberga 10:1, 10:10 samt del av Krafslösa 2:4 och 5:1”
En öde plats i Snurrom.
Jag tror det var 2009 som det pratades om att den ännu ej rivna fastigheten blivit ett tillhåll för ungdomar som ägnade sig åt ofog. Pratet nådde redaktionen på Östra Småland som skickade ut sin grönaste sommarvikarie i jakt på en bekräftelse. Hade det havererade projektet nu, ovanpå allt annat, även lett till ökat ungdomsbus?
Jag svängde in på den övervuxna infarten och magen tog ett glädjeskutt; En polisbil!
Uppgifterna stämmer, ungdomar lever vilt här och polisen är på plats för att undersöka. Jag kommer till och med få en bild! Tänkte jag.
Solen reflekterades i rutorna men visst skymtades en gestalt i förarsätet. Jag vinkade utan att kunna avgöra om jag fick något gehör. Så jag knackade på förarrutan.
Ett oklart guteralt ljud hördes och efter något ögonblick vevades rutan ner. En sömndrucken polis tittade på mig med en lika irriterad som förlägen blick. Nej, han visste inget om ungdomsstök. Han var här för att det högvuxna gräset gjorde ödetomten till en bra plats för hans sökhunds övningar. Och jo, för enstaka tupplurar.